Ignabergakalksten är en kalksten, som finns bland annat vid Ignaberga i Skåne.

I Ingnaberga har kalksten brutits och bränts från slutet av 1100-talet, då Ignaberga gamla kyrka byggdes. Carl von Linné besökte Vedhygge gruva i Ignaberga, där brytningen ägde rum från 1500-talet till 1700-talets mitt, på sin skånska resa 1749. Underjordisk brytning skedde i flera små brott vid Tykarpsgrottan från 1700-talet till 1888.^[1]

Nuvarande Ignaberga kalkbrott ligger i norra delen av Nävlingeåsen, varunder ett 5-15 meter lager av morän finns en kalkklippa. Ignabergakalksten finns även på andra ställen i nordöstra Skåne och sydligaste Halland, som Balsberg vid Ifö, Mörby i Blekinge samt Östra Karup.^[2]

Industriell brytning har bedrivits sedan 1914 av AB Ignaberga kalkbruk. Leon Nilson (1887–1976) var direktör för företaget från 1918. Han efterträddes av sin son Torsten Leon-Nilson. Det köptes 1990 av Nordkalk, som fortfarande bryter kalksten för malning till kalkmjöl för miljökalk och industrianvändning.

• Västportalen och västgavelns runda fönster i Svenska Gustafskyrkan i Köpenhamn av Theodor Wåhlin, 1908–11
• Skånska hypoteksföreningen i Lund av Isac Gustaf Clason, 1915–18
• Tolv kolonner i Uppståndelsekapellet på Skogskyrkogården i Stockholm av Sigurd Lewerentz 1925
• Nobelstiftelsens hus, Östermalm (fasad mot gatan) ritat 1926 av Ragnar Hjorth
• Entrén till I Skillinggränd 9 i Stockholm, 1928
• Kolonner til gravkapell på Skogskyrkogården i Stockholm av Thure Bergentz, 1929
• Dopfunt i Välinge kyrka, 1931
• Dopfunt av Torsten Leon-Nilson i Bårslövs kyrka, 1939
• Dopfunt av Anders Jönsson i Västra Alstads kyrka, 1944

• Bild från Ignaberga kalkbrott