Langbahn Team – Weltmeisterschaft

Hyaluronan

Hyaluronan eller hyaluronsyra är en icke-sulfonerad glukosaminoglykan. Till skillnad från andra glukosaminoglykaner produceras det inte på ett protein i golgiapparaten utan tillverkas direkt av ett plasmamembranbundet enzym kallat HA syntas, som utsöndrar det direkt ut till extracellulära utrymmet[1]. Hyaluronan har en kraftigt vattenupptagande förmåga. UVB-strålning, exempelvis vid solljusexponering, bryter ner hyaluronsyra, vilket man kunnat påvisa genom förhöjda nivåer av hyaluronsyrarester efter UVB-exponering. Hyaluronan har en stötdämpande funktion vilket gör det till en av de viktigaste komponenterna i broskväv. I extracellulärt matrix har det flera funktioner bland annat vid sårläkning, cellmigration, inflammation med mera.

Hyaluronsyrageler är tredimensionella molekylära nätverk som kan innehålla en avsevärd mängd vatten och är en s.k. hydrogel. Nätverken håller samman med kemiska eller fysikaliska tvärbindningar. Eftersom de är biokompatibla och bionedbrytbara så är intresset stort för biomedicinska tillämpningar som till exempel som fyllnadsmedel då man vill släta ut rynkor[2] eller som tillfällig bärare av levande celler, proteiner[3] eller läkemedel[4] som kontrollerat ska tillföras kroppen.

Hyaluronan och dess geler bryts ner av hyaluronidaser.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hyaluronic acid, 30 mars 2012.
  1. ^ Lodish et al. Molecular Cell Biology 6th ed - 2007
  2. ^ Edwards, Paul C; Fantasia, John E (2007-12). ”Review of long-term adverse effects associated with the use of chemically-modified animal and nonanimal source hyaluronic acid dermal fillers”. Clinical Interventions in Aging 2 (4): sid. 509–519. ISSN 1176-9092. PMID 18225451. PMC: PMC2686337. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2686337/. Läst 6 mars 2018. 
  3. ^ Bergman, Kristoffer; Engstrand, Thomas; Hilborn, Jöns; Ossipov, Dmitri; Piskounova, Sonya; Bowden, Tim (2009-12-15). ”Injectable cell-free template for bone-tissue formation”. Journal of Biomedical Materials Research. Part A 91 (4): sid. 1111–1118. doi:10.1002/jbm.a.32289. ISSN 1552-4965. PMID 19107794. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19107794. Läst 6 mars 2018. 
  4. ^ Jiao, Yan; Pang, Xin; Zhai, Guangxi (2016). ”Advances in Hyaluronic Acid-Based Drug Delivery Systems”. Current Drug Targets 17 (6): sid. 720–730. ISSN 1873-5592. PMID 26028046. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26028046. Läst 6 mars 2018.