Langbahn Team – Weltmeisterschaft

Diopsid

Diopsid
Diopsid – Bellecombe, Châtillon, Aosta Valley, Italien
KategoriInosilikater
GruppPyroxener
Strunz klassificering9.DA.15
Kemisk formelMgCaSi2O6
FärgVanligtvis ljus- till mörkgrön; kan vara blå, brun, färglös, vit till snövit, grå, ljusviolett
FörekomstsättKorta prismatiska kristaller vanliga, kan vara granulära, kolumnformade, massiva
KristallstrukturMonoklint
TvillingbildningEnkla och flera tvillingar vanliga på {100} och {001}
SpaltningDistinkt/god på {110}
BrottOregelbundet/ojämnt, conchoidalt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)5,5 – 6,5
GlansGlasaktig till matt
Refraktionnα = 1,663 - 1,699 nβ = 1,671 - 1,705 nγ = 1,693 - 1,728
LjusbrytningBiaxial (+)
Dubbelbrytningδ = 0,030
DispersionSvag till distinkt, r > v
TransparensTransparent till genomskinlig, sällan opak
Specifik vikt3,278
Smältpunkt1 391 °C
Referenser[1][2][3]

Diopsid är ett vanligt silikatmineral som kan förväntas i alla kalcium- och magnesiumrika bergarter. Mineralet ingår i pyroxengruppen och består av kalciummagnesium-silikat CaMg(SiO3)2. Mineralet är vitt (kallas då malakolit), ljusgrönt, äppelgrönt eller gråvitt. Magnesiumjonen (Mg2+) kan ersättas med järn (Fe2+) i alla proportioner och kallas då salit. Om magnesium helt ersatts av järn kallas mineralet hedenbergit CaFe(SiO3)2. Hedenbergit är mörkgrön till svartgrön. Densiteten för diopsid varierar mellan 3 270 och 3 380 kg/m3 och för hedenbergit mellan 3 500 och 3 600 kg/m3.

Egenskaper

Mineralet utmärks av hög spaltbarhet i kristallens längsriktning, där vinkeln mellan spaltsidorna 87° och 93°. Utmärkande är också avsöndringen i parallella plattor, nästan vinkelrätt mot kristallens längsriktning. Hårdheten är 5 - 6 enligt Mohs hårdhetsskala, en Vickers hårdhet på 7,7 GPa vid en belastning på 0,98 N,[4] och en specifik vikt på 3,25 till 3,55. Den är transparent till genomskinlig med brytningsindex på nα=1,663–1,699, nβ=1,671–1,705 och nγ=1,693–1,728. Den optiska vinkeln är 58° till 63°. Pulverfärgen är vit för diopsid och grågrön för hedenbergit.

Bildning

Diopsid finns i ultramafiska (kimberlit och peridotit) magmatiska bergarter, och diopsidrik augit är vanlig i mafiska bergarter, som olivinbasalt och andesit. Diopsid finns också i en mängd olika metamorfa bergarter, som i metamorfoserade skarner utvecklade från dolomiter med hög kiseldioxidhalt. Det är ett viktigt mineral i jordens mantel och är vanligt i peridot-xenoliter som bryter ut i kimberlit och alkalibasalt.

Diopsidkristall från De Kalb, New York (storlek: 4.3 x 3.3 x 1.9 cm)

Förekomst

En grön diopsid hittad i Outokumpu, Finland

Diopsid är en föregångare till krysotil (vit asbest) genom hydrotermisk förändring och magmatisk differentiering.[5] Den kan reagera med vattenhaltiga lösningar av magnesium och klor för att ge krysotil genom att värmas till 600 °C i tre dygn.[6] Vissa vermikulitavlagringar, framför allt de i Libby, Montana, är förorenade med krysotil (liksom andra former av asbest) som bildas från diopsid.[7] Vid relativt höga temperaturer finns det ett blandbarhetsgap mellan diopsid och pigeonit, och vid lägre temperaturer, mellan diopsid och ortopyroxen. Kalcium/(kalcium+magnesium+järn)-förhållandet i diopsid som bildas med en av dessa två andra pyroxener är särskilt känsligt för temperaturer över 900 °C och sammansättningar av diopsid i peridotit-xenoliter har varit viktiga vid rekonstruktioner av temperaturer i jordens mantel.

Kromdiopsid ((Ca,Na,Mg,Fe,Cr)2(Si,Al)2O6) är en vanlig beståndsdel av peridotit-xenoliter, och spridda korn finns nära kimberlitrör, och är som sådana en prospekteringsindikator för diamanter. Fynd har rapporterats i Kanada, Sydafrika, Ryssland, Brasilien och en mängd andra platser. I USA beskrivs kromdiopsidlokaliteter i serpentinbältet i norra Kalifornien, i kimberlit i Colorado-Wyoming State Line-distriktet, i kimberlit i Iron Mountain-distriktet, Wyoming, i lamprofyr vid Cedar Mountain i Wyoming och i utsprång av Tertiary Bishop Conglomerate i Green River Basin i Wyoming. Mycket kromdiopsid från Green River Basin-områdena och flera av State Line Kimberlites har varit av ädelstenskaraktär.[8]

Ädelsten

Diopsid av ädelstenskvalitet finns i två former: svart stjärndiopsid och kromdiopsid (som innehåller krom, vilket ger den en rik grön färg). Vid 5,5–6,5 på Mohs-skalan är kromdiopsid relativt mjuk att repa. På grund av den djupgröna färgen på ädelstenen kallas de ibland för sibiriska smaragder, även om de på en gemologisk nivå är helt orelaterade, smaragd är en ädelsten och diopsid är en halvädelsten.[9]

Gröna diopsidkristaller som ingår i en vit fältspatmatris säljs också som ädelstenar, vanligtvis som pärlor eller cabochoner. Denna sten marknadsförs ofta som "grönfläckjaspis" eller grönfläckssten.

Violan är en manganrik variant av diopsid, violett till ljusblå till färgen.[10]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Diopside, 20 april 2024.
  • Erich Spicar: Mineral och bergarter, Ica bokförlag 1995. ISBN 91-534-1385-7, ss. 61 f.
  • S. Carter, C.B. Ponton, R.D. Rawlings, P.S. Rogers, Microstructure, chemistry, elastic properties and internal-friction of silceram glass-ceramics, Journal of Materials Science 23 (1988) 2622–2630.
  • T. Nonami, S. Tsutsumi, Study of diopside ceramics for biomaterials, Journal of Materials Science: Materials in Medicine 10 (1999) 475–479.
  • A. Goel, D.U. Tulyaganov, V.V. Kharton, A.A. Yaremchenko, J.M.F. Ferreira, Electrical behaviour of aluminosilicate glass-ceramic sealants and their interaction with metallic SOFC interconnects, Journal of Power Sources 195 (2010) 522–526.
  • Hurlbut, Cornelius S.; Klein, Cornelis, 1985, Manual of Mineralogy, 20th ed., Wiley, pp 403–404, ISBN 0-471-80580-7
  • Mindat: Chromian diopside, with locales
  • Webmineral
  • Chrome Diopside on gemstone.org

Noter

  1. ^ C. D. Gribble, red (1988). ”The Silicate Minerals”. Rutley's Elements of Mineralogy (27th). London: Unwin Hyman Ltd. sid. 378. ISBN 0-04-549011-2 
  2. ^ Mindat page for Diopside
  3. ^ Handbook of Mineralogy
  4. ^ M M Smedskjaer (2008). ”Theoretical calculation and measurement of the hardness of diopside”. Journal of the American Ceramic Society 91 (2): sid. 514–518. doi:10.1111/j.1551-2916.2007.02166.x. 
  5. ^ A L Boettcher (1967). ”The Rainy Creek alkaline-ultramafic igneous complex near Libby, Montana. I: Ultramafic rocks and fenite”. Journal of Geology 75 (5): sid. 536–553. doi:10.1086/627280. 
  6. ^ Eugenio Barrese (1 februari 1997). ”On the transformation of synthetic diopside into chrysotile”. European Journal of Mineralogy 9 (1): sid. 83–87. doi:10.1127/ejm/9/1/0083. http://eurjmin.geoscienceworld.org/cgi/content/abstract/9/1/83. 
  7. ^ ”Asbestos in Your Home”. United States Environmental Protection Agency. 2003. Arkiverad från originalet den 8 oktober 2006. https://web.archive.org/web/20061008231840/http://epa.gov/region8/sf/libby/inhome.html. Läst 20 november 2007. 
  8. ^ Hausel, W. Dan (2006). Geology and Geochemistry of the Leucite Hills Lamproitic field, Rocks Springs Uplift, Wyoming. laramie, Wyoming: Wyoming geological survey 
  9. ^ Kalotay, Daphne (2010). Russian Winter (First). New York, NY: Harper. sid. 184–185. ISBN 978-0-06-196216-5. https://archive.org/details/russianwinternov0000kalo 
  10. ^ Mindat page for Violane

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Diopsid.
Quelle: https://sv.wikipedia.org/wiki/Hedenbergit