Langbahn Team – Weltmeisterschaft

Konservativ liberalism

Ej att förväxla med liberalkonservatism.
Den här artikeln ingår i Wikipedias
serie om liberalism
Huvudinriktningar

Klassisk liberalism
Konservativ liberalism
Libertarianism
Nationalliberalism
Nyliberalism
Ordoliberalism
Socialliberalism

Nyckelbegrepp

Demokrati · Frihet · Individualism
Jämlikhet · Marknadsekonomi
Meritokrati · Rättigheter
Öppet samhälle

Portalfigurer

Jeremy Bentham
Isaiah Berlin
Benjamin Constant
Milton Friedman
Friedrich von Hayek
John Locke
John Stuart Mill
Montesquieu
Robert Nozick
John Rawls
Adam Smith
Mary Wollstonecraft

Konservativ liberalism är en högerinriktning inom liberalismen som kombinerar liberala idéer med konservativa ståndpunkter. Den betonar ekonomisk frihet, minskad statsmakt (i kontrast till socialliberalism), fokus på individuella, negativa rättigheter, brotts- och terrorbekämpning samt aktiv utrikespolitik.

Konservativ liberalism vill även uppvärdera civilsamhället som avgörande för förverkligandet av det goda samhället och som bärare av sociala skyddsnät som annars i socialliberala och socialdemokratiska perspektiv skulle garanteras av staten, exempelvis arbetslöshetsförsäkring, allmän sjukförsäkring och arbetsskyddslagar.[1]

Relation till andra riktningar

Konservativ liberalism skiljer sig från liberalkonservatism genom att den i grunden utgår ideologiskt från liberalismen och inte konservatismen, och därför trots inslag av konservativa värderingar ytterst betonar individuella rättigheter framför kollektiva.

Politiska partier med konservativt liberala inslag [enligt vem?]

Inom Europeiska unionen företräds ideologin främst av Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE).[källa behövs]

Se även

Referenser