Gyllingar
Gyllingar | |
Indisk sommargylling (Oriolus kundoo) | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Gyllingar Oriolidae |
Vetenskapligt namn | |
§ Oriolidae | |
Auktor | Linné, 1758 |
Svartnackad gylling (Oriolus chinensis) |
Gyllingar (Oriolidae) är en familj bland gamla världens tättingar.
Utbredning och taxonomi
Familjen omfattar numera släktena egentliga gyllingar (Oriolus), fikonfåglar (Sphecotheres), pitohuier (Pitohui) och det utdöda nyzeeländska släktet Turnagra.[1] Familjen finns utbredd i Afrika, Europa och Asien söderut till Australien. De få arter som häckar i tempererade områden är alla flyttfåglar, men även vissa tropiska arter gör säsongsbundna förflyttningar.
Utseende
Gyllingar är mellanstora tättingar som mäter mellan 20 och 30 cm på längden, och där honan är bara något mindre än hanen.[2] Deras näbb är något nedåtböjd och, undantaget hos gröngyllingarna, jämnlång med huvudet. Näsborrarna är halvtäckta av en hornartad hinna.[3] Stjärten är medellång och har en rak avslutning. Tarsen är inte längre än mellantån med klo.[3] Merparten av arterna har färggranna fjäderdräkter, men honorna bär oftast dovare färger.
Beteende
Biotop och föda
Familjen förekommer i skogsbiotoper och tenderar att söka sin föda bland trädkronorna.[2] Många arter klarar av att leva i öppen skogsmark, medan vissa bara återfinns i slutna skogsbiotoper. De är allätare, men huvudfödan utgörs av frukt, bär och leddjur.
Häckning
De lever i monogama förhållanden, häckar i revirhävdande par (Sphecotheres viridis häckar dock i löst sammansatta kolonier).[2] Boet placeras ibland nära mer aggressiva fågelarter, såsom törnskator, arter i släktet Philemon eller arter i familjen Dicruridae, vilket ger ett visst mått av extra skydd mot predatorer. Gyllingarnas bon består av ett djupt, skålformat vävt rede, som är upphängt liksom en hängmatta från en gren. De lägger vanligtvis två till tre ägg, men så många som sex har observerats.
Arter
Efter International Ornithological Congress (IOC) från 2023.[1]
- Släktet Turnagra
- Nordöpiopio (T. tanagra) – utdöd
- Sydöpiopio (T. capensis) – utdöd
- Släktet Sphecotheres – fikonfåglar
- Timorfikonfågel (S. viridis)
- Wetarfikonfågel (S. hypoleucus)
- Australisk fikonfågel (S. vieilloti)
- Släktet Pitohui – pitohuier
- Nordlig pitohui (P. kirhocephalus)
- Rajaampatpitohui (P. cerviniventris)
- Sydlig pitohui (P. uropygialis)
- Svarthuvad pitohui (P. dichrous)
- Släktet Oriolus – egentliga gyllingar
- Isabelagylling (O. isabellae)
- Seramgylling (O. forsteni)
- Burugylling (O. bouroensis)
- Halmaheragylling (O. phaeochromus)
- Grönryggig gylling (O. sagittattus)
- Timorgylling (O. melanotis)
- Wetargylling (O. finschi)
- Tanimbargylling (O. decipiens)
- Papuagylling (O. szalayi)
- Gulgrön gylling (O. flavocinctus)
- Javagylling (O. cruentus)
- Svartröd gylling (O consanguineus)
- Svartgylling (O. hosii)
- Karmosingylling (O. traillii)
- Silvergylling (O. mellianus)
- Orientgylling (O. xanthornus)
- Sundagylling (O. xanthonotus)
- Buktalargylling (O. consobrinus)
- Filippingylling (O. steerii)
- Vittyglad gylling (O. albiloris)
- Grönhuvad gylling (O. chlorocephalus)
- Djungelgylling (O. brachyrhynchus)
- Sãotomégylling (O. crassirostris)
- Svarthuvad gylling (O. larvatus)
- Etiopiengylling (O. monacha)
- Berggylling (Oriolus percivali)
- Svartvingad gylling (O. nigripennis)
- Afrikansk gylling (O. auratus)
- Indisk sommargylling (O. kundoo)
- Sommargylling (O. oriolus)
- Svartnackad gylling (O. chinensis)
- Smalnäbbad gylling (O. tenuirostris)
Referenser
- Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Oriole. Läst 14 november 2008
Noter
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
- ^ [a b c] Walther B. & P. Jones (2008) "Family Oriolidae (Orioles and Figbirds). Excerpt from upcoming book. Handbook of the Birds of the World. Volume 13 Accessed: 11 april 2008.
- ^ [a b]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Gyllingar, 1904–1926.
Källor
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- Gyllingar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)