Gustave de Molinari, född 3 mars 1819 i Liège, död 28 januari 1912, var en belgisk ekonom i den franska skolan "économistes", en grupp liberaler. Molinari var världens första anarkokapitalist, även om han själv inte använde det ordet. ^[1]

Molinari kom 1841 till Paris, där han ägnade sig åt ekonomiska frågor och medarbetade i liberala tidningar och tidskrifter; han förordade särskilt inrättandet av arbetsbörser efter mönstret av varu- och fondbörserna. Efter statskuppen 1851 återvände han till Bryssel och utnämndes till professor i nationalekonomi vid belgiska industrimuseet, uppsatte och ledde tidskriften L'économie belge, bosatte sig ånyo i Paris och var 1870-76 huvudredaktör för såväl Journal des débats som Journal des Économistes (1881-1909), varefter han ånyo bosatte sig i Bryssel.

Molinari var en av den franska ekonomiska liberalismens märkesmän och banade, jämte bland andra Frédéric Bastiat och Michel Chevalier, väg för frihandelsidéerna i Frankrike. Han framkastade sedermera en plan till ett centraleuropeiskt tullförbund och arbetade i början av 1900-talet för en allmän europeisk sammanslutning av frihandlare.

Molinari, vilken karakteriserats som "den människovordna lagen om tillgång och efterfrågan", såg i aktiebolagsväsendets utveckling vägen till den sociala frågans lösning. Utöver nedanstående skrifter författade han bland annat flera reseskildringar från europeiska och transatlantiska länder.

• Les soirées de la rue Saint-Lazare (1849)
• Revolution économique du XIX:e siècle, théorie du progrès (1880)
• Les lois naturelles de l’économie politique (1890)
• Les bourses de travail (1893)
• Comment se résoudra la question sociale (1896)
• Esquisse de l'organisation politique et économique de la société future (1901)
• Economie de l'histoire, théorie de revolution (1908)
• Ultima verba (1910)

• Molinari, Gustave de i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)