Gustaf Peyron den äldre
| Gustaf Peyron den äldre | |
| Född | 17 juli 1783 Sankt Petersburg |
|---|---|
| Död | 29 februari 1852 (68 år) Stockholm |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[1][2] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Jenas universitet  |
| Sysselsättning | Politiker, ämbetsman, militär |
| Befattning | |
| Regementschef (1818–1821) Regementschef (1821–1824) Regementschef (1823–1825) Landshövding i Södermanlands län (1824–1833) Sveriges lantförsvarsminister Regeringen Nordenfalk och Regeringen Mauritz Posse II (1844–1848) | |
| Barn | Gustaf Peyron den yngre (f. 1828) Knut Peyron (f. 1831) Gustaf Peyron (f. 1854) |
| Föräldrar | Claes Bartholomeus Peyron |
| Släktingar | Eduard August Peijron (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Pour le Mérite (1813) Sankt Annas orden, andra klass (1814) Sankt Vladimirs orden, andra klassen (1824) Kommendör med stora korset av Svärdsorden (1836) Andra klassen av Röda örns orden (1840) Riddare med storkors av Guelferorden (1845) Storkors av Dannebrogorden (1845) Kungliga Serafimerorden (1850) | |
| Redigera Wikidata | |
Gustaf Abraham Peyron, född 17 juli 1783 i Sankt Petersburg, död 29 februari 1852, var en svensk friherre, militär och politiker, bland annat krigsminister 1844–1848.
Biografi
Gustaf Peyron var son till son ministerresidenten Claes Bartholomeus Peyron och bror till Eduard Peijron och Karl Peyron (1757-1784). Han var far till Gustaf Peyron den yngre och Knut Peyron.
Peyron blev 1794 fänrik vid amiralitetet, 1797 transporterades han till fänrik vid Svenska gardet, deltog 1807 i kriget i Pommern och utnämndes samma år till stabsadjutant hos konungen och kapten. Han förordnades 1813 till chef de bureau vid nordarméns i Tyskland generalstab, var i denna egenskap med vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig, gjorde såsom överste 1814 års fälttåg i Brabant, Holstein och Norge.
Efter krigsslutet blev han 1818 chef för Jämtlands regemente, 1821 för Livbeväringsregementet och 1823 för Västmanlands regemente, 1824 landshövding i Södermanlands län, 1828 statssekreterare vid krigsexpeditionen, 1833 generalbefälhavare i 6. militärdistriktet, 1837 tillförordnad överpostdirektör och 1838 tillförordnad president i Krigskollegium samt kallades 18 maj 1844 till statsråd och chef för Lantförsvarsdepartementet.
Vid sitt utträde ur konseljen, 1848, övertog han generalbefälet i 2. militärdistriktet och förde det till sin död. 1825 erhöll han adlig och 1841 friherrlig värdighet, blev 1815 ledamot av Krigsvetenskapsakademien. År 1841 kreerades han till filosofie doktor i Jena.
Utmärkelser
Svenska utmärkelser
Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts Orden (Serafimerorden), 26 juni 1850.[3]
Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 5 augusti 1836.[3]- Kommendör av Svärdsorden, 14 mars 1824.[3]
- Riddare av Svärdsorden, 28 januari 1811.[3]
Utländska utmärkelser
Storkorset av Danska Dannebrogorden, 30 april 1845.
Storkorset av Hannoverska Guelferorden, 18 april 1845.
Riddare av andra klassen med stjärna av Preussiska Röda örns orden, 11 december 1840.[3]
Riddare av Preussiska Pour le Mérite, september 1813.[3]
Riddare av andra klassen av Ryska Sankt Vladimirs orden, 31 mars 1824.[3]- Riddare av tredje klassen av Ryska Sankt Vladimirs orden, oktober 1813.[3]
Riddare av andra klassen av Ryska Sankt Annas orden, mars 1814.[3]
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Peyron, 1. Gustaf Abraham, 1904–1926.
Noter
- ^ Svenskagravar.se, läs online, läst: 28 januari 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Gravstensinventeringen: 500358?pid=1, läst: 9 oktober 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i] ”Peyron nr 392 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Peyron_nr_392. Läst 11 maj 2019.
Externa länkar
|