Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Det fysiska skiktet är skikt nummer ett eller det mest elementära skiktet i den sjulagrade OSI-modellen för datornätverk. Det ovanliggande datalänkskiktet använder sig av dess tjänster.

Detta skikt ansvarar för den mest elementära datornätverkshårdvaran i ett datornätverk, såsom kablage och enkla kopplingsenheter såsom nätverkshubbar och repeterare. Det fysiska skiktets "språk" utgörs av spänning och frekvens hos elektriska pulser i kablar eller elektromagnetiska vågor.

Utseende och specifikationer för kabelprestanda, kontaktuppbyggnader, överföringshastighet och kodning av databitar som elektriska pulser definieras i det fysiska skiktet. Det fysiska skiktet är alltså det enda skiktet i OSI-modellen som direkt arbetar med det tillgängliga fysiska mediet, överföringskanalen (i regel någon form av kabel eller trådlös kommunikationsform).

• EIA-standarder: RS-232, RS-422, RS-423, RS-449, RS-485
• ITU-rekommendationer: se ITU-T
• DSL
• ISDN
• T1, E1
• 10BASE-T, 10BASE2, 10BASE5, 100BASE-TX, 100BASE-FX, 100BASE-T, 1000BASE-T, 1000BASE-SX är alla kommunikationsmodeller för det fysiska skiktet i Ethernet
• Wiegand effekt
• clock/data
• Manchesterkodning
• Elektricitet
• Radio
• Mikrovågor

• Repeterare
• Nätverkshubb
• Modem