Frikativor (plural av frikativa)^[1] är samlingsnamnet för kontinuerliga brusande språkljud. De produceras genom att luft pressas genom en förträngning i artikulationssystemet så att ett brusljud uppstår. De är relativt långa, börjar och slutar mjukt samt saknar ocklusionsfas.^[2]

I svenskan används flera frikativor, varav några är allofoner:

• labiodental: tonlöst [f], tonande [v],
• alveolar: tonlöst [s],
• postalveolar: tonlöst [ʃ] (sj-ljud i vissa dialekter),
• retroflex: tonlöst [ʂ] (sj-ljud i vissa dialekter, rs-ljud i vissa dialekter),
• palatal: tonlöst [ç] (tj-ljud i vissa dialekter), tonande [ʝ] (allofon av j-ljudet),
• alveolopalatal: tonlöst [ɕ] (tje-ljud),
• variant av velar: tonlöst [ɧ] (sj-ljud i vissa dialekter), samt
• glottal: tonlöst [h], tonande [ɦ] (de två är fonematiskt identiska).
• uvular: tonande [ʁ] (r-ljud i södra Sverige)

• Internationella fonetiska alfabetet