Langbahn Team – Weltmeisterschaft

Fred Eriksson

Fred Eriksson

Fred Valentin Eriksson, född den 24 december 1914 i Håtuna socken, död den 23 maj 2007 i Storvik[1], var en svensk arbetarförfattare.

Biografi

Föräldrarna var till en början statare, men lyckades 1914 få ett torp på 35 kvadratmeter under storgodset Venngarn. Tillvaron där var mycket fattig. Eriksson själv fick efter sexårig folkskola arbeta i jordbruket och vid 12 år i timmerskogen. Efter att som liten ha beundrat fadern, lämnade han tidigt hemmet efter olika kontroverser.

Eriksson har i sitt författarskap beskrivit det egna och släktens liv och där finns också beskrivningar av Garnsviken, Lövstaholms gods och Viby gods kring Sigtuna. Föräldrarnas liv behandlas i böckerna Maria och Björn. Modern dog 54 år gammal efter att ha fött femton barn och genomgått flera missfall. Eriksson arbetade i trettio år på skildringen av henne och han betraktade Maria som sin bästa bok. I Pojken behandlar Eriksson den egna uppväxten och porträttet av fadern i Maria nyanserades i boken Björn, där han förklarade hur livets hårdhet gjort fadern till den han var. I Grindsommar är en yngre bror huvudperson.

Möjligheterna att få arbete arbete var mycket begränsade under den stora depressionen1930-talet och valet stod mellan att bli luffare, få ett nödhjälpsarbete eller att ta värvning. Eriksson valde det senare och var åren 1933 till 1937 stamanställd vid Norrlands dragonregemente i Umeå. I boken Basse beskrev han militärlivet med pennalismen där. Själv hävdade han sig som idrottsman och var en duktig löpare, vilket skildras i roman Löparen.

Efter tiden vid regementet i Umeå lyckade Eriksson 1938 få anställning vid Statens Järnvägar, där han tjänstgjorde i Gästrikland och Hälsingland. Järnvägslivet berättar han om i böckerna Linjen klar och Av var och en efter förmåga. På 1940-talet gick Eriksson från att vara, enligt egen utsago politisk analfabet, till att bli marxist och medlem i kommunistiska partiet. Han var aktiv i fackföreningen och kommunalpolitiken.

Han gifte sig 1938 med fiskardottern Elna Karlsson från Norrmjöle, vars liv skildras i Elna-Sofia.

Eriksson tilldelades Ivar Lo-Johanssons personliga pris 1991 och Sigtuna hembygdsförenings kulturpris 2003.

Bibliografi

  • "Basse". Stockholm: Arbetarkultur. 1953. Libris 1494117 
  • Löparen : roman. Stockholm: Arbetarkultur. 1955. Libris 1494118 
  • Attack Holiday. Stockholm: Arbetarkultur. 1975. Libris 7590011. ISBN 9170140413 
  • Maria 1888-1942 : roman. Stockholm: Arbetarkultur. 1979. Libris 7590046. ISBN 9170140839 
  • Björn 1884-1970 : roman. Stockholm: Arbetarkultur. 1982. Libris 7590100. ISBN 9170141517 
  • Pojken : roman. Stockholm: Arbetarkultur. 1984. Libris 7590116. ISBN 9170141843 
  • Grindsommar : roman. Stockholm: Arbetarkultur. 1986. Libris 8369257. ISBN 9170142149 
  • Lång vinterväntan : roman. Stockholm: Arbetarkultur. 1987. Libris 7590153. ISBN 9170142297 
  • Linjen klar : roman. Stockholm: Arbetarkultur. 1989. Libris 7590177. ISBN 9170142580 
  • Av var och en efter förmåga : roman. Stockholm: Arbetarkultur. 1990. Libris 7590193. ISBN 9170142785 
  • Bättre begagnad : roman. Göteborg: Fram. 1991. Libris 7646139. ISBN 9175101009 
  • Elna-Sofia : roman. Gideå: Vildros. 1996. Libris 7768049. ISBN 9187970201 
  • Fäbodsommar på Nymmene : sagosvit / [illustrationer: Kirsi Seliverstow]. Gävle: ABF Gävleborg. 1997. Libris 7798725. ISBN 91-972970-3-8 
  • Storabborre och stimröding : en metares minnen / llustrationer: Peter Öhgren. Gideå: Vildros. 1997. Libris 7768050. ISBN 9187970228 

Referenser

  1. ^ Sveriges dödbok 7: 1860–2017. Sveriges Släktforskarförbund. 2018. Libris 5fmmd34c39cvtmg1. ISBN 9789188341280