François Bayrou
| François Bayrou | |
 | |
| Född | François René Jean Lucien Bayrou 25 maj 1951[1][2][3] (73 år) Bordères, Frankrike |
|---|---|
| Medborgare i | Frankrike[4] |
| Utbildad vid | Bordeaux Montaigne-universitetet  |
| Sysselsättning | Politiker[5], pensionär[6], professor |
| Befattning | |
| Conseiller général des Pyrénées-Atlantiques, canton of Pau-Sud (1981–2002) Ledamot av Frankrikes nationalförsamling Femte franska republikens åttonde legislaturperiod, circonscription des Pyrénées-Atlantiques de 1986 à 1988 (1986–1988)[7] Ledamot av Frankrikes nationalförsamling femte franska republikens nionde legislaturperiod, Pyrénées-Atlantiques' 2nd constituency (1988–1993)[7] Frankrikes minister för utbildning och forskning Juppé II cabinet (1993–1997) Ledamot av Frankrikes nationalförsamling Femte republikens tionde nationalförsamling, Pyrénées-Atlantiques' 2nd constituency (1993–1993)[7] Ledamot av Frankrikes nationalförsamling femte franska republikens elfte legislaturperiod, Pyrénées-Atlantiques' 2nd constituency (1997–1999)[7] Europaparlamentariker femte Europaparlamentet, Frankrike (1999–2002)[8] Ledamot av Frankrikes nationalförsamling femte franska republikens tolfte legislaturperiod, Pyrénées-Atlantiques' 2nd constituency (2002–2007)[7] Ledamot av Frankrikes nationalförsamling femte franska republikens trettonde legislaturperiod, Pyrénées-Atlantiques' 2nd constituency (2007–2012)[7] Conseiller municipal de Pau franska kommunala mandatperioden 2014-2020 (2014–2020)[6] Mayor of Pau franska kommunala mandatperioden 2014-2020 (2014–2020)[6] Frankrikes justitieminister Regeringen Philippe I (2017–2017) Mayor of Pau mandatperioden 2020-2026 i franska kommuner (2020–)[9] High Commissioner for Planning (2020–)[10] Frankrikes premiärminister (2024–)[11] | |
| Politiskt parti | |
| Unionen för fransk demokrati (–) Demokratiska rörelsen (–) | |
| Maka | Élisabeth Perlant (g. 1971–) |
| Barn | 6 |
| Föräldrar | Calixte Bayrou Emma Sarthou |
| Utmärkelser | |
| Kommendör av Akademiska palmen (1997)[12] Officer av Hederslegionen (2022)[13] | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
François Bayrou (uttalas /fʀãswa bajʀu/ med IPA-notation), född 25 maj 1951 i Bordères, Pyrénées-Atlantiques, är en fransk politiker som är Frankrikes premiärminister sedan december 2024. Han är ledare för mittenpartiet Demokratiska rörelsen (MoDem) sedan 2004 och borgmästare i Pau sedan 2014.[14]
Bayrou kandiderade till presidentposten i de franska presidentval 2002, 2007 och 2012. Tidigare har han varit ledamot i nationalförsamlingen, utbildningsminister och justitieminister.
Bakgrund och privatliv
Hans föräldrar var lantbrukare. Efter sin fars död 1974 hjälpte han sin mor med att sköta gården samtidigt som han arbetade som gymnasielärare i franska. 1994 släppte han en biografi av den franska kungen Henri IV som såldes i 300 000 exemplar. Han är gift och har sex barn.[15]
Politisk karriär
Han började med politik 1979 som sakkunnig hos jordbruksminister Pierre Méhaignerie. Han invaldes i nationalförsamlingen för första gången 1986.[16]
Bayrou var Frankrikes utbildningsminister 1993-1997 i de konservativa premiärministrarna Édouard Balladurs och Alain Juppés respektive regeringar. År 1998 valdes han till partiledare för Unionen för fransk demokrati (UDF).[16]
Han kandiderade till presidentposten tre gånger (2002, 2007 och 2012) med ambition att främja en "tredje väg" medan de borgerliga och socialistiska kandidaterna. Hans 2002 kampanj kommer man mest ihåg för den örfil han gav en 10-årig ficktjuv under ett besök i Strasbourg.[17][18] Han slutade på fjärde plats med 6,84% av rösterna.
Mest framgångsrik blev han 2007, då han fick 18,57% av rösterna. Han kom på tredje plats efter Nicolas Sarkozy (UMP) och Ségolène Royal (PS), men före Jean-Marie Le Pen (FN). Kort efteråt grundade Bayrou partiet Demokratiska rörelsen (MoDem) som han också blev ledare för. Men MoDems resultat vid europaparlamentsvalet 2009 och regionvalet 2010 blev nedslående,[16] och i presidentvalet 2012 fick Bayrou endast 9,13% av rösterna.
Han valdes till borgmästare i Pau i mars 2014.[19] År 2017 ställde han inte upp i presidentvalet. I stället stödde han mittenkandidaten Emmanuel Macron. Efter Macrons seger i maj 2017 tillträdde Bayrou som justitieminister i Édouard Philippes regering.[20] Han avgick som justitieminister redan i juni 2017 på grund av en skandal.[21]
Referenser
- ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Sycomore-ID: 516, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Roglo, person-ID på Roglo: p=francois;n=bayrou.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000021323, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 121807424, läst: 15 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.workwithdata.com , läst: 15 oktober 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Répertoire national des élus, 9 april 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] läs online, www.assemblee-nationale.fr .[källa från Wikidata]
- ^ Europaparlamentets ledamöter, Europaparlamentariker-ID: 4324.[källa från Wikidata]
- ^ Répertoire national des élus du 13 juillet 2020, 13 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Retour de François Bayrou, chargé par Emmanuel Macron de préparer l'avenir, France24.com (på franska), 2 september 2020, läs online, läst: 2 september 2020.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.francetvinfo.fr .[källa från Wikidata]
- ^ Direction de l'information légale et administrative (red.), Bulletin officiel des décorations, médailles et récompenses, 10, 8 november 1997, NOR: MENB9702751D .[källa från Wikidata]
- ^ NOR: PRER2229709D.[källa från Wikidata]
- ^ ”Bayrou blir ny premiärminister i Frankrike”. DN.se. 13 december 2024. https://www.dn.se/direkt/2024-12-13/bayrou-blir-ny-premiarminister-i-frankrike/. Läst 13 december 2024.
- ^ 9 choses à savoir sur... François Bayrou. planet.fr (franska)
- ^ [a b c] François Bayrou, l'homme qui ne veut rien lâcher. Le Parisien. (franska)
- ^ Les six facettes de François Bayrou. France Inter. (franska)
- ^ Franska örfilar. Sydsvenskan.
- ^ Municipales : François Bayrou remporte l'élection à Pau avec 62,95% des voix. France Info. (franska)
- ^ Bayrou nommé garde des Sceaux, la récompense de l'allié. L'Express. (franska)
- ^ Emmanuel Macrons justitieminister Bayrou avgår. Expressen.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör François Bayrou.