En fläkt örn är en heraldisk örn som framställs framvänd med åt båda sidor utspända vingar och klor. Den kallas dubbelörn när den dessutom har två huvuden och två halsar.^[1] Eftersom detta är det vanliga sättet att avbilda örnar anges det inte särskilt i vapenbeskrivningar att örnar är fläkta.^[2] Örnen är en vanlig symbol för kejserlig makt, i Östeuropa ofta i form av en dubbelörn. Enkelhövdade örnar förekommer i Polens, Rumäniens, Tjeckiens och Tysklands statsvapen. Flera statsvapen använder dessutom fläkta örnar som sköldhållare.

Den möjligen första dokumentationen av att en heraldisk fläkt örn använts i Sverige kan vara i Joar Johanssons (ibland påstått identisk med riddaren Joar Blå) sigill (1222-30), där en möjlig örn försedd med ovanför vingarna uppskjutande framben, varför den ibland förväxlats med en heraldisk så kallad lejonörn. I en del källor uppges huvudet istället vara en grip,^[3] men det anses att huvudet såväl som hela kroppen har dock typisk örnform. Senare förde Birger Filipsson av Aspenäsätten (avrättad 1280) en liknande fläkt örn, medan resten av medlemmarna i hans ätt förde en lejonörn. Fläkt örn förs, eller har förts, även av bland annat de svenska ätterna Klöfverfelt (en halv fläkt örn) och Örnsparre (en halv fläkt örn).

I Sverige förekommer fläkta örnar också redan år 1331 i Örebros stadsvapen och i bland annat Värmlands landskapsvapen, Arboga kommun och i sockenvapen som Undersviks socken, liksom av organisationer som Svarta Örns Orden (ordenssällskap).

Under Gustav II Adolf användes en fläkt örn på svenska mynt från Arboga.

• 
  Tysklands statsvapen
• 
  Rumäniens statsvapen
• 
  Birger Filipsson (Aspenäsätten)s vapen
• 
  Vapensköld förd av Filip Ingevaldsson (Örnsparre)
• 
  Svarta Örns Orden (ordenssällskap)
• 
  Arboga kommuns heraldiska vapen