Farkost

Farkost (historiskt även fartyg, exempelvis luftfartyg) är ett fortskaffningsmedel för transport av gods och människor via land, vatten, luften eller rymden.^[1]

Ordet används ofta om anordningar som inte är konventionella transportmedel – såsom rymdfarkoster, ballonger, isjakter och diverse andra specialkonstruktioner. En farkost på land benämns ofta fordon.

Exempel på farkoster är bland annat:

• Amfibiefarkost (förväxla ej med amfibiefartyg) – farkoster som utför både sjö- och landtransport, uppgjord av amfibiefordon (amfibiebilar, svävare) och amfibieflygplan (avseende dess landningsunderlag).
• Fordon (landfarkost, markfarkost) – farkoster som utför landtransport, uppgjord av bland annat hjulfordon (cyklar, bilar med mera), släpfordon (släpvagnar, släpslädar), bandfordon (helbandvagnar, halvbandvagnar), spårfordon (järnvägsfordon), snöfarkoster med mera.
• Luftfarkost (luftfartyg, flygfarkost) – farkoster som utför luftfart, uppgjord av aerostater (luftballonger, luftskepp) och aerodyner (flygplan, rotorplan), samt rymdfarkoster som startar inom jordens atmosfär
• Rymdfarkost (rymdfartyg, rymdskepp) – farkoster som utför rymdfart, uppgjord av bland annat rymdraketer, rymdfärjor, rymdskyttlar, rymdkapslar, rymdsonder.
• Snöfarkost – farkoster som utför transport i snö, uppgjord av bland annat snövesslor, snöskotrar, slädar, kälkar, sparkstöttingar, pulkor med mera.
• Vattenfarkost (sjöfartyg, sjöfarkost) – farkoster som utför sjöfart, uppgjord av bland annat skepp, båtar, ubåtar, flygbåtar, kanoter, kajaker, flottar, pråmar, pontoner med mera.

• Farkostteknik

• ”farkost - Uppslagsverk”. Nationalencyklopedin (NE). ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/farkost. Läst 11 september 2020.