Orden (utmärkelse)
- För andra betydelser, se Orden.
En orden är en civil eller militär utmärkelse som bärs offentligt och har stadgar och en "organisation med [mästare] och kapitel".[1] Dessa ordnar, ofta benämnda förtjänstordnar (stundom riddarordnar)[2][A 1], har sitt ursprung i världsliga riddarordnar, så kallade sodalicier som instiftades under senmedeltiden.[5] Sodalicier var till hoven knutna gilleliknande organisationer under ledning av en monark och hade i vissa fall en rådgivande funktion,[6][7][8][9] exempel på sådana var Strumpebandsorden och Gyllene skinnets orden. Sodaliciernas syfte var att till monarken knyta inländska adelsmän och utländska furstar och medlemmarna bar ett ordenstecken i kedja.[10]
I samband med statsförvaltningens tillväxt under 1600-talet tillkom ordnar som enbart var avsedda som utmärkelsetecken. 1802 instiftades Franska Hederslegionen vars femgradiga indelning inspirerade till många andra förtjänstordnar.[11]
Ordenstecknet som en ordensmedlem bär kan till sitt syfte liknas vid en medalj men till skillnad från en medalj innebär tilldelandet av en orden också att mottagaren blir medlem i ett sällskap.
Kommendör är en vanlig grad inom ordensväsendet. Exempelvis utgörs de tre högsta klasserna av Vasaorden av kommendör med stora korset, kommendör av första klassen respektive kommendör av andra klassen. Även utländska ordnar använder kommendör som gradbeteckning, exempelvis kan man utses till Commandeur de la Légion d'Honneur.
Lista över ordnar (i urval)
Se även lista över förtjänstordnar, och för förkortningar som används i publikationer som till exempel i Sveriges statskalender, Vem är det och Svenskt biografiskt lexikon, finns lista över svenska medalj- och ordensförkortningar.
Belgien
Danmark
Finland
Frankrike
Island
Italien
Nederländerna
Norge
Polen
Rumänien
Ryssland
Spanien
Storbritannien
- Strumpebandsorden
- Tistelorden
- Patriksorden
- Bathorden
- Förtjänstorden
- Sankt Mikaels- och Georgsorden
- Victoriaorden
- Empireorden
- Order of the Companions of Honour
Sverige
Tjeckien
Tyskland
Noter
- ^ I Sverige benämns Kungliga Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna Kungliga Riddarordnarna[3] trots att de inte är "aktiva sammanslutningar".[4]
Referenser
Fotnoter
- ^ Bergroth 1994, s. 471 och 473.
- ^ "Orden", i Mena-Berlin 1998, s. 371.
- ^ Kungliga Hovstaterna.
- ^ Arnell 2002.
- ^ Nordenvall 1998, s. 21.
- ^ Nordenvall 1998, s. 19.
- ^ Lunden 1984, s. 140 - 141.
- ^ Löfström 1948, s. 19.
- ^ "Riddarorden", i Engström 1994, s. 543.
- ^ Bergroth 1994, s. 471.
- ^ Bergroth 1994, s. 472.
Källor
- ”Ordnar”. Kungahuset.se. Kungliga Hovstaterna. 2010. Arkiverad från originalet den 7 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120607143242/http://www.kungahuset.se/monarkin/ordnar.4.7c4768101a4e888378000357.html. Läst 7 juni 2012.
- Arnell, Jonas (2002). ”Riddare i Sverige - en översikt”. Ordnar, dekorationer och medaljer i Sverige. http://www.arnell.cc/riddare.htm. Läst 7 juni 2012.
- Bergroth, Tom C (1994) [1994]. Engström, Christer. red. "Orden", i Nationalencyklopedin. "14". Höganäs: Bra böcker. Libris 8211184. ISBN 91-7024-619-X.
- Engström, Christer, red (1994) [1994]. Nationalencyklopedin. "15". Höganäs: Bra böcker. Libris 8211184. ISBN 91-7024-619-X.
- Mena-Berlin, Doe, red (1998) [1998]. Bra Böckers lexikon. "17". Höganäs: Bra böcker. Libris 8370491. ISBN 91-7119-811-3.
- Lunden, Kåre (1984) [1984]. Bra böckers världshistoria. "6". Höganäs: Bra böcker. Libris 335430. ISBN 91-86102-88-5.
- Löfström, Karl (1948) [1948]. Lantz, Carl Gustav & Scharp, Dag W. red. Sveriges riddarordnar. Stockholm: Steinsvik. Libris 1418476.
- Nordenvall, Per (1998) [1998]. Kungliga Serafimerorden. Stockholm: Kungl. Maj:ts orden. Libris 8364835. ISBN 91-630-6744-7.