Nils Bielke (1644–1716)
| Nils Bielke | ||
|---|---|---|
| ||
| Bielke avporträtterad av den svenske hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl. Bielke bär en mönstrad justaucorps samt sin riksrådsdräkt i karmosinröd sammet och kanter av hermelin. Under Bielkes högra hand vilar riksrådshatten. | ||
Titlar | ||
| Tidsperiod | 1679–1682 | |
| Tidsperiod | 1684–1687 | |
| Tidsperiod | 1687–1698 | |
Generalguvernör över Estland | ||
| Tidsperiod | 1687 | |
| Företrädare | Robert Lichton | |
| Efterträdare | Axel Julius De la Gardie | |
Generalguvernör över Pommern | ||
| Tidsperiod | 1687–1698 | |
| Företrädare | Otto Wilhelm Königsmarck | |
| Efterträdare | Jurgen Mellin | |
| Tidsperiod | 1687–1690 | |
| Tidsperiod | 1687–1716 | |
| Tidsperiod | 1690–1697 | |
| Andra titlar | Överkammarherre, överhovstallmästare, riksdagsman för Adelsståndet | |
| Yrke | Militär | |
Militärtjänst | ||
| I tjänst för |  Sverige
| |
| Försvarsgren | Kavalleriet | |
| Tjänstetid | Ca. 1670–1697 | |
| Grad | Fältmarskalk | |
| Enhet | Södermanlands regemente | |
| Befäl | Livregementet till häst | |
| Slag/krig | Fransk-nederländska kriget | |
|
| ||
Personfakta | ||
| Född | 7 februari 1644 Stockholm, Sverige | |
| Residens | Salsta slott, Uppland Gäddeholm, Västmanland | |
| Åtalad | Maktmissbruk | |
| Dom/straff | Förlust av liv, ära och gods (benådades till livet) | |
| Död | 26 november 1716 (72 år) Salsta, Uppland, Sverige | |
Släkt | ||
| Frälse- eller adelsätt | Bielke och snare Bielke af Åkerö | |
| Far | Ture Nilsson Bielke (1606–1648) | |
| Mor | Christina Svantesdotter Banér | |
Familj | ||
| Gift | 28 september 1669 | |
| Make/maka | Eva Horn af Björneborg | |
| Barn | Carl Gustaf Bielke Ture Gabriel Bielke | |
| ||
Nils Bielke, född 7 februari 1644 i Stockholm, död 26 november 1716, var en svensk greve, militär och diplomat. Han var ambassadör i Frankrike 1679–82 samt blev generalguvernör i Pommern 1687 och fältmarskalk 1690.
Biografi
Nils Bielke var son till Ture Nilsson Bielke (1606–1648) och Christina Svantesdotter Banér (d. 1652) samt härstammade sammantaget på båda föräldrarnas sida från ätterna Vasa, Oxenstierna, Tott, Gyllenstierna, Bonde, Gren och Natt och Dag (yngre Stureätten).
Redan som barn fick han 1649 friherreskapet Korpo. Han följde 1661–1662 med Clas Thott på en ambassad till Frankrike och ägnade sig sedan några år åt hovtjänst. Vid 29 års ålder utnämndes han till överste för livregementet till häst. Han utmärkte sig i Karl XI:s danska fälttåg. Som chef för Livregementet till häst deltog han både i slaget vid Halmstad och i slaget vid Lund 1676.
I slaget vid Lund utmärkte han sig genom att ta befälet över de trupper som kvarstannat på slagfältet, då Karl XI jagat efter det flyende danska kavalleriet. Karl XI uppskattade hans mod, och sade efter slaget att "min krona hängde på Bielkes värjspets, och att jag näst efter Gud hade min tappre Bielke samt mitt livregemente att tacka för segern". Han befordrades 1678 till generallöjtnant. Följande år skickades han som ambassadör till Frankrike. 1685 fick han tjänst hos den tyske kejsaren. Han befordrades till tysk general och riksgreve 1686 sedan han utmärkt sig i flera fältslag i det Stora turkiska kriget.[1] Åter hemma i Sverige utnämndes han 1687 under ett enda år till kungligt råd,[2] generalguvernör över Pommern, general över allt kavalleri och infanteri [3] och till greve.
Trots stora insatser som högste ansvarig för Pommern minskade hans inflytande under Karl XI:s senare regeringsår och till slut föll han fullständigt i onåd. Sedan Karl XII tillträtt som kung ställdes han inför rätta för maktmissbruk av flera slag: att ha överträtt kungens bud och befallningar, att ha berikat sig genom myntförsämring m. m. Han dömdes av hovrätten till att mista liv, ära och gods. Han benådades dock till livet av kungen. Men hela hans egendom, som han tillägnat sig under det ungerska fälttåget, gick förlorad. Av sina fasta gods fick han endast behålla Gäddeholm och Salsta. Hela rättegången ansågs bero på intriger inom hovet och Bielke misstänkte att Carl Piper låg bakom dem. Då Karl XII kom tillbaka till Sverige från Turkiet återfick han äran och blev sedan också släppt från fängelset.
Nils Bielke var från 1669 gift med grevinnan Eva Horn af Björneborg (1653–1740) dotter till fältmarskalken Gustaf Horn (1592–1657) i dennes andra gifte med Sigrid Bielke (1620–1679). Paret skänkte gåvor till Tensta kyrka, som de hade ett patronatsförhållande till.
Han blev stamfader för grevliga ätten Bielke, då han upphöjdes till greve under namnet Bielke af Åkerö år 1687. Han var far till Carl Gustaf Bielke och Ture Gabriel Bielke.
Bielke är begravd i Lena kyrka, Uppland. [4]
Galleri
Bielke avporträtterad av David Klöcker Ehrenstrahl ca 1680, han bär en mönstrad justaucorps, harnesk och en röd mantel.
Nils Bielke porträtterad av David Richter den yngre.
Porträtt av Nils Bielke, Skoklosters slott.
Hans fru Eva Horn af Björneborg.
Se även
Källor
- Bielke, 11. Nils Turesson i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
- https://historiesajten.se/visainfo.asp?id=96
- Grevliga ätten Bielke, nr 29.
Noter
- ^ Rystad, Göran (2001). Karl XI: en biografi. Historiska media. sid. 325. ISBN 978-91-89442-27-6. Läst 30 december 2023
- ^ ”Stockholm den 31. Ianuarii”. Ordinarie Stockholmiske Posttijdender: s. 8. 31 januari 1687.
- ^ ”Stockholm den 9. May”. Ordinarie Stockholmiske Posttijdender: s. 8. 9 maj 1687.
- ^ ”Nils Bielke - Historiesajten”. historiesajten.se. https://historiesajten.se/visainfo.asp?id=96. Läst 22 oktober 2024.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Nils Bielke (1644–1716).