Estnisk stövare
| Estnisk stövare | |
 | |
| Rasgrupp (FCI) | Grupp 6, sektion 1 Drivande hundar (mellanstora raser) |
|---|---|
| Rasgrupp (SKK) | Grupp 6 Drivande hundar, samt sök- och spårhundar |
| Ursprungsland |  Estland |
| Rasklubb | Svensk rasklubb saknas |
| Andra namn | eesti hagijas (estniska) estonskaja gontjaja (ryska) |
| Rasstandard | SKK  PDF |
| Mankhöjd | |
| Hund | 45–52 cm |
| Tik | 42–49 cm |
Estnisk stövare (estniska Eesti hagijas; ryska Estonskaja gontjaja) är en hundras från Estland vilken i Sverige räknas som en stövare.
Liksom andra stövare är denna jakthund en drivande hund av braquetyp. Före första världskriget användes huvudsakligen brittiska foxhounds och finska stövare tillsammans med drivande hundar från Ryssland och Polen, samt korsningar mellan dessa, till jakt i Estland. Under mellankrigstiden ville man få fram mindre och mer långsamdrivande hundar för löshundsjakt, då korsades beagle, tax och schweiziska stövare in tillsammans med lokala stammar av jakthundar. Efter andra världskriget påbörjades arbetet med att restaurera den estniska stövaren och göra typen mer homogen. 1954 godkändes rasen i dåvarande Sovjetunionen.
Som typ påminner den om hamiltonstövaren men är grövre byggd och mer lågställd.
Källor
- Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
- Carl-Johan Adlercreutz: Hundar i världen, Västerås 2006, ISBN 91-534-2870-6
- Bo Bengtson: All världens hundar, Stockholm 1995, ISBN 91-86448-34-X
- Desmond Morris: Dogs, North Pomfret, Vermont 2008, ISBN 978-1-57076-410-3
| ||||||||||||||