Erik Arrhén
Född	24 november 1899[1][2] Kristbergs församling[1][2], Sverige
Död	3 september 1958[1][2] (58 år) Uddevalla församling[1][2], Sverige
Medborgare i	Sverige[2]
Utbildad vid	Uppsala universitet[1]
Sysselsättning	Politiker[1], lektor[1]
Befattning
Förstakammarledamot, Västra Götalands läns västra valkrets (1943–1958)[1]
Politiskt parti
Högerpartiet[1]
Redigera Wikidata

Carl Erik Arrhén, född 24 november 1899 i Kristbergs församling, Östergötlands län, död 3 september 1958 i Uddevalla församling, Göteborgs och Bohus län, var en svensk lektor och politiker (Högerpartiet).

Arrhén avlade studentexamen i Västerås 1919 och skrevs året efter in som student vid Uppsala universitet. Han blev filosofie doktor 1929 och filosofie magister 1937. Han var ordförande i studentföreningen Heimdal 1928.

Arrhén var lektor i Haparanda från 1939 och i Uddevalla från 1940. Arrhén har bland annat utgett Den tyska parlamentarismens utveckling under kejsardöme och riksrepublik (1929, hans doktosavhandling). Han var redaktör för Nationell Tidning 1929-33 och Ungsvensk Lösen 1934-37.^[3]

Arrhén gjorde också åtskilligt, för att lyfta fram den svenska konservatismen. Här märks bland annat introduktioner till unghögern, Vitalis Norström och Pontus Fahlbeck.^[4]

Som politiker var Arrhén ledamot av riksdagens första kammare 1943-1958.

Erik Arrhén gifte sig 1934 med Margareta Bæckström och de fick tre barn.

• Arrhén, Erik i Vem är det 1957
• Tidens kalender 1945, Tidens förlag, Stockholm: 1944, sid. 147.