Division II i ishockey (1941–1975)
Länder | Sverige |
---|---|
Grundad | 1941 |
Nedlagd | 1975 |
Antal klubbar | 18–94 |
Uppflyttning till | Svenska serien, Division I |
Nedflyttning till | Division III |
Division II i ishockey var andradivisionen i svensk ishockey mellan åren 1941 och 1975. I landsorten var förhoppningen att lagen skulle bli bättre genom matcher mot Stockholmslagen, vilket också blev fallet. Stockholmsseriens Klass I som tidigare varit andradivisionen hade bara omfattat lag i och kring Stockholm, medan Division II kom att gradvis omfatta ett allt större geografiskt område tills den 1955 kunde sägas vara landsomfattande.[a][3]
Grundserierna
Antal lag per serie: Division II 1941–1948 | ||||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Säsong | Norra |
Västra |
Dalarna |
Västmanland |
Södermanland |
Centrala |
Mälaren |
Östra |
Södra |
Totalt antal lag |
1941/1942 | 6 | 6 | 6 | 18 | ||||||
1942/1943 | 7 | 6 | 7 | 6 | 26 | |||||
1943/1944 | 5 | 5 | 5[b] | 6 | 6 | 5 | 32 | |||
1944/1945 | 6 | 6 | 5[c] | 5 | 7 | 6 | 35 | |||
1945/1946 | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 | 5 | 41 | ||
1946/1947 | 7 | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 | 43 | ||
1947/1948 | 7 | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 | 43 | ||
Antal lag per serie: Division II 1948–1975 | ||||||||||
Säsong | Norra | Västra | Östra | Södra | ||||||
A | B | A | B | A | B | A | B | ∑ | ||
1948/1949 | 6 | 4 | 4 | 6 | 4 | 4 | 28 | |||
1949/1950 | 6 | 5 | 5 | 6 | 5 | 5 | 32 | |||
1950/1951 | 6 | 5 | 5 | 6 | 5 | 5 | 32 | |||
1951/1952 | 6 | 5 | 5 | 6 | 5 | 5 | 32 | |||
1952/1953 | 6 | 5 | 5 | 6 | 5 | 5 | 32 | |||
1953/1954 | 7 | 5 | 5 | 6 | 5 | 5 | 33 | |||
1954/1955 | 5 | 6 | 5 | 5 | 6 | 5 | 5 | 37 | ||
1955/1956 | 6[d] | 6[d] | 6[d] | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 | 6 | 54 |
1956/1957 | 6 | 6 | 7 | 6 | 6 | 6 | 6 | 8 | 51 | |
1957/1958 | 6 | 6 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 60 | |
1958/1959 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 64 | |
1959/1960 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 64 | |
1960/1961 | 9 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 65 | |
1961/1962 | 9 | 9 | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 10 | 68 | |
1962/1963 | 11 | 10 | 10 | 11 | 10 | 10 | 9 | 10 | 81 | |
1963/1964 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 80 | |
1964/1965 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 80 | |
1965/1966 | 12 | 10 | 10 | 10 | 10 | 12 | 10 | 12 | 86 | |
1966/1967 | 12 | 10 | 12 | 12 | 10 | 12 | 10 | 12 | 90 | |
1967/1968 | 12 | 9 | 11 | 12 | 12 | 14 | 12 | 12 | 94 | |
1968/1969 | 10 | 10 | 12 | 12 | 12 | 14 | 12 | 12 | 94 | |
1969/1970 | 10 | 10 | 11 | 12 | 12 | 12 | 10 | 12 | 89 | |
1970/1971 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 80 | |
1971/1972 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 80 | |
1972/1973 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 12 | 10 | 10 | 82 | |
1973/1974 | 9 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 10 | 79 | |
1974/1975 | 11 | 12 | 12 | 12 | 12 | 12 | 71 |
Första säsongen spelades Division II med tre serier med namnen Södra, Centrala och Norra. Seriernas antal och namn varierade under de första säsongerna liksom antalet lag i serierna. Första säsongen bestod divisionen av 18 lag vilket utökades till 26 lag andra säsongen och sedan med fler lag för varje säsong och säsongen 1946/47 deltog 43 lag. I tabellen till höger finns en översikt över serierna i Division II och hur många lag som spelade i dem för varje säsong.
Till säsongen 1949/1950 bildades en nationell division III, samtidigt som Division II fick en fastare form. Serien fick fyra regioner benämnda Norra, Västra, Östra och Södra. Västra och södra regionen fick två serier benämnda A och B med fyra lag vardera medan Division II Norra och Östra hade sex lag vardera, totalt 28 lag i hela divisionen. Det var en minskning med 15 lag varav de flesta flyttats till nya division III.
Geografisk spridning
Geografiskt var divisionen från start belägen kring Stockholm vilket varit ishockeyns centrala område de första åren. I gamla Klass I hade IFK Mariefred och lagen från Södertälje varit de lag som var längst från Stockholm. I och med bildandet av Division II utökades cirkeln norrut till Sirius från Uppsala och Brynäs från Gävle, västerut till Surahammars IF och IF Verdandi från Eskilstuna, samt söderut med IK Sleipner och GoIF Tjalve från Norrköping. Andra säsongen utökades antalet lag från Gästrikland till sju så att de utgjorde hela Division II Norra. 1943/44 tillkom fem värmländska lag som fick utgöra Division II Västra med bl.a. IF Göta, Färjestads BK och Forshaga IF. Följande säsong tillkom Mora IK som det nordligaste laget i hela serien och Norrköping representerades med inte mindre än fyra lag i söder. Till säsongen 1945/46 tillkom fyra lag från Dalarna som fick en egen Division II-serie precis som Västmanland och Södermanland fått en säsong tidigare. I söder tillkom BK Derby från Linköping. Säsongen 1947/48 tillkom IK Warpen från Bollnäs som seriens nordligaste lag och Grums IK som det västligaste. Följande säsong anslöt två småländska lag, Tranås AIF och Nässjö IF och blev seriens nya sydligaste punkt. Division II hade nu 43 lag i sju serier. Serieomläggningen den följande säsongen innebar färre lag, men den geografiska spridningen ökade ändå genom att Kalmar FF samt IF Fellows från Mölndal blev nya utposter i söder och väster. I norr var nu Söderhamn den nordligaste punkten, men en säsong senare anslöt Wifsta/Östrands IF från Timrå som ny yttersta punkt i norr.
Till säsongen 1954/55 anslöts fyra lag från Västerbotten, bl.a. Skellefteå AIK, Rönnskärs IF och Tegs SK och ett år senare även Piteå IF, IFK Luleå och IFK Kiruna från Norrbotten och Malmö FF från Skåne. Nu täckte serien till slut in hela Sverige, även om Västsverige var dåligt representerade med IFK Trollhättan som enda västligt lag söder om Vänern. I samband med utökningen hade Division II Norra och Östra också delats till A- och B-serier. Divisionen hade således åtta serier och fr.o.m. säsongen 1958/59 hade alla serier åtta lag – totalt 64 lag. Säsongen 1963/64 hade det ökat till tio lag per serie. Ökningen fortsatte och åren 1967-1969 hade serien 94 lag innan man började minska ner igen. Sista säsongen 1974/75 tog man bort två serier och lät antalet lag minska till 71 inför serieomläggningen året därpå.[1][2]
Kval
Seriesegrarna i respektive serie i Division II möttes för att spela om avancemang till högsta serien. 1941 flyttades de två sämsta lagen från Svenska serien ner till Division II så det fanns två platser att spela om. Fr.o.m. 1944 när Division I startade med en nordlig och en sydlig serie flyttades två lag ner från varje serie så det fanns fyra lediga platser. Först säsongen 1971/72 deltog lag från Division I i kvalet med möjlighet att försvara sin plats till nästa säsong. Fr.o.m. säsongen 1947/48 – säsongen innan Division III bildades – började även en mer organiserad nerflyttning från Division II samtidigt som de bästa lagen från Division III flyttades upp.[e][2][1]
Anmärkningar
- ^ Gidén anger 1942 som första år, medan andra källor anger säsongen 1941/42. När under säsongen matcherna spelades framgår inte.[1][2]
- ^ Centrala började säsongen med sex lag, men endast fem genomförde säsongen.
- ^ Division II Västmanland bestod av lagen som spelade i Division II Centrala föregående säsong.
- ^ [a b c] Tre serier i norr. Division II Norra Norrländskan, Division II Södra Norrländskan och Division II Norra.
- ^ Även före 1947 flyttades lag ner till lokala serier men det är svårare att följa då resultaten från alla lokala serier inte finns i tryck.
Deltagande lag och resultat
1944–1950
- Förklaring till tabellen
- Anmärkningar till tabellen
- ^ GUIF (Eskilstuna) försvinner från resultattabellerna efter säsongen 1944/45. Troligen har ishockeylaget lagts ner.
- ^ IF Aros försvinner ur resultatlistorna efter säsongen 1944/45. Troligen har ishockeylaget lagts ner.
- ^ Verdandi deltog i fyra omgångar innan de lämnade serien.[1]
- ^ Efter säsongen 1943/44 försvinner IK Sture från resultatlisterna, förmodligen lades hockeylaget ner vid denna tid.
- ^ Lilljanshof deltog inte i Division II denna säsong. Oklart varför, men eventuellt flyttades två lag ner från Division II östra föregående säsong.
Data till tabellen är hämtade från Svenska Ishockeyförbundets böcker "Pucken" och "Svensk ishockey 75 år".[1][2]
1948–1961
- Förklaring till tabellen[j]
- Anmärkningar till tabellen
- ^ Även Alfta GoIF.
- ^ T.o.m. 1955 kallades föreningen Atlas Diesels IF.
- ^ Även Diö GoIF
- ^ Fr.o.m. 1965 en självständig ishockeyförening med namnet Gais HK.
- ^ Även Norrahammar GIS.
- ^ T.o.m. säsongen 1957/58 hette klubben Norrtälje BK.
- ^ Matteuspojkarna lade ner verksamheten 1959.[4]
- ^ Även Värnamo GoIK.
- ^ Västerås SK lämnade walkover mot AIK redan i seriepremiären vilket ledde till att laget diskvalificerades och flyttades ner till division III.[5]
- ^ Variationer i seriernas namn kan förekomma. Håll pekaren stilla över en ruta några sekunder för att se nanmet en enskild säsong, eller läs säsongartiklarna.
Data till tabellen är hämtade från Svenska Ishockeyförbundets böcker "Pucken" och "Svensk ishockey 75 år".[6][7]
1961–1975
- Förklaring till tabellen
- Anmärkningar till tabellen
- ^ Ibland även skrivet som Alfta GoIF.
- ^ [a b] Bjästa IF gick 1965 samman med Köpmanholmens IF till KB 65 (Köpmanholmen/Bjästa IF).
- ^ T.o.m. 1969 var klubbens namn Norrby IF.
- ^ [a b c] Clemensnäs IF och Rönnskärs IF slog 1972 samman sina ishockeysektioner till Clemensnäs/Rönnskärs IF.
- ^ Deje hoppade av Division II strax före säsongsstart 1972.[8]
- ^ [a b] Falu BS och Godtemplarnas IF gick 1968 ihop till Falu IF.
- ^ Klubben är en sammanslagning av Falu BS och Godtemplarnas IF 1968.
- ^ Även GoIF Linden.
- ^ 1967 lade GIF Sundsvall ner sitt lag.[9]
- ^ Gävle Godtemplares IK.
- ^ Säsongen 1967/68 spelade man som Halmstads BK, till säsongen därpå ombildades man till en egen förening med namnet Halmstads HK.
- ^ En sammanslagninga av Norrahammars IK och Tabergs SK gjord 1966.
- ^ En sammanslagning av IFK Norrköping och IK Sleipner. De första sex säsongerna gick man under namnet IK IFK/IKS.
- ^ Till säsongen 1961/62 hette man Heffners IF.
- ^ [a b c] 1971gicks Husqvarna IF och Vätterstads IF samman till HV71.
- ^ Sommaren 1963 beslutade IF Eyra att lägga ner hockeyn som istället togs över av Örebro SK.[10]
- ^ IF Karlsvik avstod sin plats i Division II för att fortsätta med seriespel i Division III.
- ^ [a b] 1967 gick IFK Norrköping ihop med IK Sleipner till IK IFK/IKS.
- ^ [a b c] Oskarshamns AIK gick samman med IFK Oskarshamn 1970 till IK 70
- ^ IFK Sunne lade ner sin verksamhet efter säsongen 1962/63.[11]
- ^ Gick 1965 samman med IFK Östersunds ishockeysektion och bildade Östersunds IK.
- ^ [a b] Vättersnäs IF gick 1967 samman med IK Stefa till Vätterstads IF.
- ^ 1969 gick föreningen ihop med BK Kenty.
- ^ Jörns IF spelade i division III säsongen 1963/64. Årets Ishockey innehåller en notis om att laget förlorade 11 spelare under säsongen som värvades till andra lag. Det är möjligt att man inte fick ihop ett lag för division II och själva begärde få spela i division III.[12]
- ^ Sammanslagning mellan Kallinge SK och Ronneby BK. Före 1974 bara Kallinge SK.
- ^ 1963 gick Karlskoga IF samman med IFK Bofors och bildade IF Karlskoga/Bofors, i folkmun kallade KB 63.[13]
- ^ Sammanslagning mellan Karlskoga IF och IFK Bofors. Egentligen IF Karlskoga/Bofors men kallades allmänt KB 63.
- ^ Fram till 1971 hade man namnet Kramfors IF, men efter en sammanslagning med Östby IF tog man namnet Kramfors-Alliansen.
- ^ Malmö FF:s ishockeysektion kostade föreningen för mycket och lades ner. Istället bildades Malmö IF som fick överta platsen i division II.
- ^ Till 1966/67 hette klubben Mariestads CK.
- ^ [a b c] Mälarhöjdens IK gick samman Västertorps BIK bildade 1969 Mälarhöjden/Västertorp IK.
- ^ Även Mörrums GIS.
- ^ Kallades även Norrahammars GIS.
- ^ Gick samman med Nyköpings SK till Nyköpings BIS 1965.
- ^ Sammanslagning mellan Nyköpings AIK och Nyköpings SK.
- ^ Gick samman med Nyköpings AIK till Nyköpings BIS 1965.
- ^ Sammanslagning med Skellefteå AIK 1966.
- ^ Trots en sjundeplacering återfinns 70/71 återfinns Skutskärs SK i division II den följande säsongen. Förmodligen har de själva begärt det.
- ^ Skönvik/Sunds IF lade ner ishockeyverksamheten efter säsongen 1963/64 med motiveringen att den var för dyr.[14]
- ^ Inför säsongsstarten 1964/65 begärde Tabergs SK att få spela i division III istället. Skälet var att man mist flera spelare och inte trodde sig kunna hålla division II-kvalité.[15]
- ^ Föreningen slogs ihop med Norrahammars IK till HC Dalen 1966.
- ^ Före 1965 hette föreningen IF Uve.
- ^ Västerviks AIS till 1971 då ishockeysektionen lades ner och Västerviks IK bildades som egen organisation.
- ^ En sammanslagning av IK Stefa och Vättersnäs IF.
- ^ En sammanslagning av Östers IF och Växjö IK år 1971.
- ^ [a b] Östers IF och Växjö IK gick 1971 samma till Växjö HC.
- ^ En sammanslagning av IK Boston och IFK Östersunds ishockeysektion.
Data till tabellen är hämtade från Svenska Ishockeyförbundets böcker "Pucken" och "Svensk ishockey 75 år".[6][7]
Se även
Källor
- Noter
- ^ [a b c d e] Berglund, Helge, red (1972). Pucken: en bok om svensk ishockey. Stockholm: Strömbergs idrottsböcker. sid. 275-276. Libris 7745572. ISBN 91-85110-94-9
- ^ [a b c d] Stark Janne, Andersson Hasse, red (1997). Svensk ishockey 75 år: ett jubileumsverk i samband med Svenska ishockeyförbundets 75-årsjubileum. "del 2". Vällingby: Strömberg/Brunnhage. sid. 157–158. Libris 2510994. ISBN 91-86184-49-0
- ^ Carl Gidén (1997). Janne Stark. red. ”Den svenska hockeyhistorien : del VI 1942–44”. Årets ishockey 1997 (Vällingby: Strömbergs/Brunnhages förlag): sid. 114–115. ISSN 0282-860X.
- ^ Ronnie Rönnkvist (25 maj 2022). ”Lagen vi glömt: Matteuspojkarna”. hockeysverige.se. https://hockeysverige.se/2022/05/25/lagen-vi-glomt-matteuspojkarna. Läst 30 augusti 2022.
- ^ Bo Byström (1957). ”Div. II Västra A”. Årets Ishockey 1957 (Vällingby: CA Strömbergs Förlag): sid. 148–150. ISSN 0282-860X.
- ^ [a b] Berglund, Helge, red (1972). Pucken: en bok om svensk ishockey. Stockholm: Strömbergs idrottsböcker. sid. 289–299. Libris 7745572. ISBN 91-85110-94-9
- ^ [a b] Stark Janne, Andersson Hasse, red (1997). Svensk ishockey 75 år: ett jubileumsverk i samband med Svenska ishockeyförbundets 75-årsjubileum. "Del 2". Vällingby: Strömberg/Brunnhage. sid. 164–172. Libris 2510994. ISBN 91-86184-49-0
- ^ Bernt Jangendahl (1972). C A Strömberg. red. ”Sura pressades på mållinjen”. Årets Ishockey 1972 (Vällingby: Strömberg Idrottsböcker): sid. 144. ISSN 0282-860X.
- ^ Lars Nylin och André Pettersson (25 augusti 2019). ”GIF Sundsvalls historia år för år”. GIF Sundsvall. http://gifsundsvall.se/historia/tidslinje/. Läst 3 mars 2020.
- ^ Runar Wiklund (1964). Åke Palmstrand. red. ”Närke”. Årets Ishockey 1964 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 259. ISSN 0282-860X.
- ^ Åke Palmstrand, red (1963). ”Värmland”. Årets Ishockey 1963 (Stockholm: Strömbergs Förlag): sid. 263. ISSN 0282-860X.
- ^ Åke Palmstrand m.fl., red (1964). ”Jörns IF”. Årets ishockey (Stockholm: Strömbergs förlag): sid. 183. ISSN 0282-860X.
- ^ ”Historia”. BIK Karlskoga. https://www.bikkarlskoga.se/om-klubben/historia. Läst 8 september 2022.
- ^ Carl Dufenberg (1965). Åke Palmstrand. red. ”Medelpad”. Årets Ishockey 1965 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 231. ISSN 0282-860X.
- ^ Lars Hultman (1965). Åke Palmstrand. red. ”Div III, Södra Sydsvenska”. Årets Ishockey 1965 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 213. ISSN 0282-860X.
- Tryckta källor
- Berglund, Helge, red (1972). Pucken: en bok om svensk ishockey. Stockholm: Strömbergs idrottsböcker. Libris 7745572. ISBN 91-85110-94-9
- Stark Janne, Andersson Hasse, red (1997). Svensk ishockey 75 år: ett jubileumsverk i samband med Svenska ishockeyförbundets 75-årsjubileum. Vällingby: Strömberg/Brunnhage. Libris 2510994. ISBN 91-86184-49-0
- Ishockey årg. 1974–1975, Brunnhages förlag
- Årets Ishockey årg. 1957–1975 samt 1997–2002, Idrottsförlaget/Strömbergs förlag
- Webbkällor