Langbahn Team – Weltmeisterschaft

Trotskism

Denna artikel är en del i serien
Trotskism
Fjärde internationalens emblem
Fjärde internationalens emblem

Lev Trotskij

Fjärde internationalen


Marxism

Leninism
Oktoberrevolutionen


Framstående trotskister
James P. Cannon
Tony Cliff
Ted Grant
Joseph Hansen
Gerry Healy
Pierre Lambert
Livio Maitan
Ernest Mandel
Nahuel Moreno
J. Posadas
Max Shachtman
Peter Taaffe
Trotskistiska internationaler
(återförenade) 4:e internationalen
International Socialist Alternative
Internationalist Communist Union
International Socialist Tendency
Internationella marxistiska tendensen
Internationella kommittéen för den fjärde internationalen
Kommittén för en arbetarinternational

Trotskism är en marxistisk riktning som bygger på Marx, Engels, Lenins och Trotskijs idéer. Den kritiserar skarpt stalinismen som växte fram i Sovjetunionen. Trotskij kallade sig själv aldrig för ”trotskist” utan använde istället ordet "bolsjevik-leninism" för att beskriva sin politik.[1]

Trotskismen är utpräglat revolutionär och internationalistisk och betonar särskilt världsrevolutionens historiska kontinuitet, såsom Lev Trotskij beskrev i Den permanenta revolutionen och Lenin insåg under den ryska revolutionen. Det innebär att i länder där den borgerliga revolutionen inte kan genomföras av borgarklassen själv måste den utföras av arbetarna, och därmed övergå i en socialistisk revolution vilken för att överleva måste gå vidare till att bli en världsrevolution.

En vänsteropposition ledd av Trotskij arbetade efter Lenins död 1924 inom den kommunistiska (tredje) internationalen Komintern. 1938 lämnade de Komintern och bildade på Trotskijs initiativ en ny revolutionär international, Fjärde internationalen. Organisationen splittrades 1952–1953 och sedan dess finns ett antal internationella organisationer som hänvisar till Trotskij.[2]

Stalinisterna fördömde trotskismen som kosmopolitisk och revisionistisk. Under Stalins utrensningar och under den stora terrorn i Sovjet från 1920-talets mitt fram till andra världskriget var "trotskism" en vanlig konstruerad anklagelse mot dem som avrättades eller deporterades. Trotskij mördades i Mexiko 1940 på uppdrag av Stalin.[3]

Ett av pionjärpartierna i den trotskistiska rörelsen var det amerikanska partiet Socialist Workers Party som byggdes upp under 1930-talet av James P. Cannon i samarbete med Trotskij själv.

Trotskister har också använt entrism som metod, det vill säga att gå in i redan befintliga partier och organisationer, eller att arbeta inom dessa, för att försöka påverka dem åt vänster. Detta gjordes ursprungligen 1934, då Trotskij rekommenderade de franska trotskisterna att gå in i franska socialistpartiet.

Det finns exempel på fler länder där trotskister har utövat entrism, till exempel Storbritannien där den trotskistiska organisationen The Militant utgjorde en tendens inom Labour. I Sverige användes taktiken gentemot SSU och socialdemokraterna av Arbetarförbundet Offensiv (numera Rättvisepartiet Socialisterna) på 1970-talet.

Internationella trotskistiska grupperingar med sektion i Sverige

Internationella trotskistiska grupper i övriga världen

Referenser