Langbahn Team – Weltmeisterschaft

Bernhard Salin

Bernhard Salin
Född14 januari 1861[1][2]
Örebro församling[1][2], Sverige
Död29 oktober 1931[1][3][4] (70 år)
Kungsholms församling[1][4], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[5]
kartor
Medborgare iSverige[6]
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningArkeolog[1], förhistoriker, tecknare
Befattning
Riksantikvarie (1913–1923)[7][1][4]
FöräldrarCarl Johan Salin
SläktingarMauritz Salin (syskon)
Kasper Salin (syskon)
Redigera Wikidata

Carl Bernhard Salin, född 14 januari 1861 i Örebro, död 20 oktober 1931 i Stockholm, var en svensk arkeolog, kulturhistoriker och museiman.[8][9][10] Han var son till byggmästaren Carl Salin och Anna Wohlfahrt. Han var bror till arkitekten Kasper Salin och halvbror till gynekologiprofessorn Mauritz Salin.

Bernhard Salin avlade mogenhetsexamen vid Nyköpings högre allmänna läroverk den 28 maj 1880 och blev därefter student vid Uppsala universitet, där han 1885 blev filosofie kandidat 1885 i nordiska språk, estetik med konst- och litteraturhistoria, latin, historia, statskunskap och astronomi. Han blev 1888 filosofie licentiat i konsthistoria och filosofie doktor i estetik 1890.[11] Han antogs som extra ordinarie amanuens vid Statens historiska museum 1889, där han befordrades till andre amanuens 1902. Han blev intendent för Nordiska museet 1903 och var chef (styresman) för Nordiska museet 1905-1913 och för Skansen 1905-1912. Efter museiperioden verkade han som riksantikvarie 1913-1923, vilket innebar att han även blev chef för Statens historiska museum.

Salin var ursprungligen konsthistoriker, men intresserade sig för förhistorisk arkeologi, och som arkeolog deltog han bland annat vid utgrävningen i Siretorp i Blekinge 1915. Han ägnade sig senare åt religionshistoria, särskilt nordisk religionshistoria. Han var en internationellt erkänd specialist på djurornamentik. 1891 och 1892, 1894 och 1895 genomförde han under sammanlagt två års tid omfattande studieresor i mellersta och södra Europa. Som ett resultat av resorna publicerade han 1904 arbetet Altgermanische thierornamentik, som innehöll stilanalyser och undersökningar av de olika kulturströmningarna under folkvandringstiden.

Salin invaldes 1904 som ledamot av Vitterhetsakademien. Han är begraven på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Bibliografi

  • Ur djur- och växtmotivens utvecklingshistoria : studier i ornamentik, Stockholm 1890.
  • Altarprydnaden från Broddetorps kyrka, Stockholm 1891. (Ur Sv. Fornminnesfören:s tidskrift. H.22.)
  • Fornminnen i Uppland undersökta sommaren 1890, Stockholm 1891. (Särtryck ur K. Vitt. Hist. o. Antiqv. Akad. månadsblad; nr. 223-225, 1891.)
  • Fynd från Djurgårdsäng, Vestergötland, Stockholm 1893. (Särtryck ur K. Vitt. Hist. o. Antiqv. Akad. månadsblad; nr. 241-243, 1892.)
  • Brakteatfynd från Vestergötland, Stockholm 1893. (Särtryck ur K. Vitt. Hist. o. Antiqv. Akad. månadsblad; nr. 241-243, 1892.)
  • De nordiska guldbrakteaterna : några bidrag till kännedomen om brakteaternas utbredning och kulturhistoriska betydelse : en arkeologisk studie, Stockholm 1895.
  • Våra minnen från hednatiden, Stockholm 1896.
  • Några tidiga former af germanska fornsaker i England, Stockholm 1897. (Särtryck ur K. Vitt. Hist. o. Antiqv. Akad. månadsblad; 1894.)
  • Fynd från Finjasjöns strand, Skåne, Stockholm 1897. (Särtryck ur K. Vitt. Hist. o. Antiqv. Akad. månadsblad; nr 265-276, 1894.)
  • Undersökningar å Selaön sommaren 1893, Stockholm 1899. (Särtryck ur K. Vitt. Hist. o. Antiqv. Akad. månadsblad; nr 277-288, 1895.)
  • Ett jernåldersfynd från Uppland, Stockholm 1899. (Särtryck ur K. Vitt. Hist. o. Antiqv. Akad. månadsblad; nr. 289-300, 1896.)
  • Studier tillägnade Oscar Montelius 19 9/9 03, Stockholm 1903. (Salin var delförfattare tillsammans med Oscar Almgren och Sune Ambrosiani.)
  • Vikingatidsfynd från Fornvi i Ockelbo socken, Gestrikland, Stockholm 1904. (Särtryck ur K. Vitt. Hist. o. Antiqv. Akad. månadsblad; 1898.)
  • Die altgermanische Thierornamentik, Stockholm 1904. (Översatt till tyska av Johanna Mestorf, kom som nyutgåva i Stockholm 1935 och i Wiesbaden 1981.)
  • Studier i ornamentik, Stockholm 1905.
  • Hjulstenen vid Gravsjön : Ett hitintills obeaktat fornminne, Sveriges natur 1921. Sidorna 43-50.
  • Minnesteckning över Oscar Montelius, Uppsala 1922.

Källor

  1. ^ [a b c d e f] C Bernhard Salin, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 6323, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Örebro Nikolai kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/ULA/11800/C/7 (1854-1861), bildid: A0005033_00088, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 21 februari 2019, ”14,20/3,Carl Bernhard,6,,Arkitekt Carl Johan Salin”.[källa från Wikidata]
  3. ^ Bernhard Salin död, Svenska Dagbladet, 30 oktober 1931.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Kungsholms kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/0011/F I/20 (1930-1935), bildid: 00026757_00087, läs online, läst: 21 februari 2019, ”239.kt.29.1..Salin Karl Bernhard f.d. Riksantikvarie Fil Dr 16 Bergsgatan”.[källa från Wikidata]
  5. ^ Salin, KARL BERNHARD, Svenskagravar.se, läs online, läst: 12 april 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 24 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  7. ^ Alla riksantikvarierna, Riksantikvarieämbetet, läs online, läst: 24 januari 2018.[källa från Wikidata]
  8. ^ Stefan Östergren: C Bernhard Salin i Svenskt biografiskt lexikon (2000-2002)
  9. ^ Bernhard, 2. Karl Bernhard i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
  10. ^ Salin, 2. K. Bernhard i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
  11. ^ Salin, Bernhard (1890). Ur djur- och växtmotivens utvecklingshistoria: studier i ornamentik. Stockholm. Libris 668573 

Vidare läsning

  • Studier tillägnade Bernhard Salin på sextioårsdagen den 14 januari 1921 (illustrerad), Stockholm 1920.
Sveriges riksantikvarier
1600-talet
1700-talet
1800-talet
1900-talet
2000-talet
Auktoritetsdata
Quelle: https://sv.wikipedia.org/wiki/Bernhard_Salin