Beringtejst
| Beringtejst Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Alkor Alcidae |
| Släkte | Cepphus |
| Art | Beringtejst C. columba |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cepphus columba | |
| Auktor | Pallas, 1811 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Beringstejst | |
Beringtejst[2] (Cepphus columba) är en fågel i familjen alkor inom ordningen vadarfåglar som förekommer i norra Stilla havet.[3]
Kännetecken
Utseende
Beringtejsten är en medelstor (30–37 cm), i häckningsdräkt huvudsakligen svart alka med lång och smal näbb, röda ben och vita vingtäckare. Den är mycket lik nära släktingen tobisgrisslan men är något större och har ett svart band i det vita på vingarna i häckningsdräkt. Vidare har den i alla dräkter grå istället för vita vingundersidor. Vinterdräkten är mörkare än motsvarande dräkt hos tobisgrisslan. Populationen i Kurilerna (snowi, se nedan) har endast något vitt i vingen, ibland inget alls, och har ofta en ljusare fläck kring ögat.[4][5]
Läten
På häckningsplats är beringtejsten en ljudlig fågel som yttrar olika sorters mycket ljusa, gnissliga eller pipiga visslingar kring boet.[4]
Utbredning och systematik
Beringtejst påträffas på både den asiatiska och amerikanska sidan av norra Stilla havet. Den delas in i fem underarter i två grupper med följande utbredning:[3]
- Cepphus columba snowi – Kurilerna
- columba-gruppen
- Cepphus columba columba – nordöstra Sibirien till Berings hav och västra Alaska
- Cepphus columba kaiurka – Kommendörsöarna till västcentrala Aleuterna
- Cepphus columba adiantus – längs Nordamerikas västkust från Washington till Alaska och Aleuterna
- Cepphus columba eureka – Oregon och Kalifornien
Underarten snowi behandlas av vissa som en egen art.[5]
Levnadssätt
Beringtejsten återfinns utmed klippiga kuster runt norra Stilla havet där den sällan ses långt från land. Den lever av olika sorters bottenlevande fisk och ryggradslösa djur. Ungarna matas oftast med fisk som jagas inom en kilometer från häckningskolonin. Den häckar oftast i små kolonier med under 50 fåglar på klippor och sluttningar, ofta nära grunt vatten mindre än 50 meter djupt. Arten är monogam och platstrogen. Den stannar nära kolonin även utanför häckningstid, även om fåglar i Alaska och Kalifornien flyttar söderut respektive norrut.[6]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattades 1993 till 235 000 individer.[1]
Namn
Fågeln har på svenska även kallats beringstejst.
Referenser
- ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Cepphus columba Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
- ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. ISBN 0-679-45120-X
- ^ [a b] Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869
- ^ del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör beringtejst.
Wikispecies har information om Cepphus columba.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|