Benny Carter
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Källor saknas (2016-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Benny Carter | |
 | |
| Född | Bennett Lester Carter 8 augusti 1907[1][2][3] Harlem, New York, USA |
|---|---|
| Död | 12 juli 2003[1][2][3] (95 år) Los Angeles, Kalifornien, USA |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Harvard University Princeton University[4]  |
| Sysselsättning | Trumpetare[4], orkesterledare[4], dirigent, jazzmusiker[4], saxofonist[4], kompositör[4], skivartist |
| Arbetsgivare | Harvard University |
| Utmärkelser | |
| Black Filmmakers Hall of Fame (1978) Grammy Lifetime Achievement Award (1987) Library of Congress Living Legend[5][6] Kennedy Center Honors National Medal of Arts Bird Award Stjärna på Hollywood Walk of Fame NEA Jazz Masters | |
| Webbplats | bennycarter.com/ |
| Redigera Wikidata | |
Bennett Lester "Benny" Carter, född 8 augusti 1907 i Harlem i New York, död 12 juli 2003 i Los Angeles, Kalifornien, var en amerikansk jazzmusiker (altsaxofonist och trumpetare), arrangör, kompositör, orkesterledare och pedagog. Benny Carter var en av jazzens mest inflytelserika musiker med en karriär som täckte in nära på hela jazzens dåvarande historia.
Carter begick sin skivdebut med Charlie Johnsons orkester 1928 och ingick senare under 1920-talet i bland annat Fletcher Hendersons band. Under 1930-talet ledde han egna orkestrar samt verkade långa perioder i Europa (främst England) där han spelade med lokala musiker. 1936 gjorde han gästspel i Sverige och spelade in två skivsidor för Sonora tillsammans med den dåvarande svenska jazzeliten. Han återvände till Sverige 1955 då han deltog i Jazz at the Philharmonic (JATP) - en turnerande musikorganisation under impressarion Norman Granz ledning.[7]
Han återvände till USA 1938 och bosatte sig från 1943 i Los Angeles, där han kom att komponera och arrangera musik för många filmer, något han var en av de första svarta musikerna att göra. Han fortsatte att vara musikaliskt aktiv långt upp i åren, och bland annat framträdde han på sin 90-årsdag 1997 på Oslo jazzfestival.
Till Carters mest kända kompositioner hör Blues in My Heart och When Lights Are Low.
Referenser
Noter
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Benny-Cartertopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w65h82vm, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: carter-benny, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] läs online, www.kennedy-center.org , läst: 22 december 2019.[källa från Wikidata]
- ^ Benny Carter - Living Legends (på engelska), USA:s kongressbibliotek, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Library of Congress to Honor "Living Legends", USA:s kongressbibliotek, 14 april 2000, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Helander, Olle (1955). Ungdomens jazzkalender. Stockholm: Wennerberg. sid. 16. Libris 1452774
Externa länkar
- Officiell webbplats
- Benny Carter på Internet Movie Database (engelska)