Backsippa Status i världen: Nära hotad
Tavla 171 i Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flore 1 Blommande planta med jordstam och rosettblad 2 Toppen av en stängel med mognande frukter 3 Blomma med borttagna kalkblad. Förstoring × 2 4 En småfrukt. Förstoring × 2
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Ranunkelordningen Ranunculales
Familj	Ranunkelväxter Ranunculaceae
Släkte	Backsippssläktet Pulsatilla
Art	Backsippa P. vulgaris
Vetenskapligt namn
§ Pulsatilla vulgaris Mill., 1768
Synonymer
Anemone acutipetala Schleich. Anemone collina Salisb. Anemone grandis (Wender.) A.Kern. Anemone Entemedia Schult. Anemone linnaeana Rouy & Foucaud Anemone montana var. henryi H.Christ Anemone pisciensis Sims Anemone pratensis Sibth. Anemone pulsatilla L., 1753 Anemone punica Sims Anemone sylvestris Vill. Pulsatilla amoena Jord. Pulsatilla aperta Schur Pulsatilla hackelii Pohl ex Maly Pulsatilla Entemedia Sweet Pulsatilla media Bogenh. Pulsatilla propera Jord. Pulsatilla pulsatilla (L.) H.Karst. Pulsatilla recta Gilib. Pulsatilla transsilvanica Schur Pulsatilla ucrainica (Ugr.) Wissjul. Pulsatilla vulgaris ssp. gotlandica (Johanss.) Zämelis & Paegle Pulsatilla vulgaris ssp. grandis (Wender.) Zämelis Pulsatilla vulgaris Willd.

Backsippa (Pulsatilla vulgaris Mill.) är en flerårig ört som tillhör familjen ranunkelväxter.

Backsippan karaktäriseras av sina stora, klocklika violetta blommor och fint håriga stjälkar och blad. Blomningstiden är april och maj.

Backsippa håller sig vanligen inom 5 — 20 cm högt. Vid blomningen kan enstaka blommor komma i toppen på en 40 cm styv stjälk.

Växtens underjordiska system är av samma typ som hos Limonium- och Plantago-arterna, d v s en länge kvarlevande pålrot och en kort kandelaberjordstam. Pålroten kan tränga ner över 1 m i marken.

Småfrukterna är försedda med ett långt, mjukhårigt spröt, som gör att fröna kan spridas vida med vinden.

Som överblommad kvarstår backsippans stjälk styvt upprätt, inte slak och nedliggande.

Kalken är sluten kring befruktningsdelarna och inte lika öppen som hos andra besläktade arter. Detta beror på att backsippan har små honungskörtlar — de yttersta, förkrympta ståndarna  — som sitter skyddade i bottnen av den klocklikt slutna kalken. De dunlika fruktspröten, samlade till en liten upprättstående knippa, kallad panasch, som tidigare även kallats vippa.

Spridning av frukterna kan ske med två mekanismer:

• Vid torrt väder kan en vindpust blåsa bort några mogna frukter från panaschen. Frukten, (en nöt) kan med vinden föras långt bort, där den faller ned på marken, eller hamnar på en annan växt.
• I fuktigt väder kan frukter fastna i pälsen på förbiströvande djur, och av dessa föras vida omkring, innan frukterna faller av.

Kromosomtal 2n = 32.

Backsippan är mycket giftig. Betesdjur lär sig detta, och undviker den. Kanske är det smaken, som avskräcker.^[1]

Backsippan är fridlyst i Sverige och skyddad med liknande bestämmelser i de flesta av de mellaneuropeiska länderna.^[2]

Backsippans utbredningsområde omfattar delar av västra och centrala Europa.

I Sverige finns backsippa i de södra och mellersta delarna upp till Uppland i norr.

I många delar av sitt utbredningsområde är den betraktad som sällsynt eller hotad, även om den kan vara talrik lokalt på en del platser.

Backsippan odlas också som prydnadsväxt i trädgårdar.

• Norden [4]

Backsippa saknas i Norge och Finland.

• Norra halvklotet [5]

Som det svenska trivialnamnet backsippa antyder, växer den främst i torra backar, till exempel på sluttningar till rullstensåsar, på sandfält och i andra liknande områden. Kalkgynnad.

• Släktnamnet Pulsatilla kommer av latin pulsare = slå, stöta med syftning på en klockas kläpp som slår. Det går igen i trivialnamnen gökskälla och dombjälla. (Bjälla är en förvrängning av bjällra)
• Artet vulgaris kommer av latin vulgus = hop, allmänheten och betyder vanlig.
• Det äldre Släktnamnet Anemone kan härledas från det grekiska ordet αμονα (amona) = från roten.

I Brandenburg menade man, att en panasch markerade platsen där en jägare skjutit en häxa.

I Storbritannien hade man konstaterat att backsippor ofta växte på sluttningen av gravhögar. Det ansågs bero på att backsippor växte upp i blodet från krigande romare eller danskar som stupat i strid.

Inom folkmedicinen används backsippan i form av tinktur vid kikhosta, menstruationsbesvär, melankoli, åderbråck ^[1] och diarré. Den medicinska verkan är kramplösande, smärtstillande, bakteriehämmande och celldelningshämmande.

Torkad och pulveriserad backsippa kan användas som nyspulver för att bota migrän.^[3]

Aktiva ämnen:^[4]

• Ranunculin C₁₁H₁₆O₈ i blad och rot. Kan spjälkas till glukos och protoanemonin.
• Delphinidinglukosid C₂₁H₂₁ClO₁₂
• Glukos
• Kaempferol C₁₅H₁₀O₆ i bladen
• Pelargodinglukoside
• Protoanemonin. Instabil, har en brännande smak och är blåsdragande. Omvandlas lätt till anemonin, som är kristalliniskt och saknar blåsdragande effekt.
• Quercetin i bladen
• Saponin i roten
• Tannin

Andra innehållsämnen är garvämnen och en del hartser.

Använda delar av växten är hela ovanjordsdelen av färsk växt.^[5]

Inom fytoterapi betecknas roten med Pulsatilla radix.

Har använts för växtfärgning med alun som betmedel och ger grön färg.^[1]

Ett annat namn på växten är oxöga.^[9]

• 
  Backe med backsippa
• 
  Ulliga knoppar
• 
  Håren håller blomknoppen varm en kylig vår
  Några ståndare undersöker vädret
• 
  Backsippa i blomning
  Tidigt stadium
• 
  Vattendroppar på ullhåren
• 
  Efter en tid har blomman börjat öppna sig
• 
  Backsippa på Fjärås bräcka
• 
  Mot slutet av blomningen öppnar sig blomman
• 
  I var blomma en ensam pistill med många märken
  Det suddiga gula i bakgrunden är ståndarna, som omger pistillen
• 
  Ståndareknappar
• 
  Omogna frukter
• 
  Panasch
• 
  Överblommade backsippor
• 
  Åsa rullstensås på Selaön
• 
  Backsippa i Mälarhusen
• 
  Pulsatilla vulgaris var. alba
• 
  Pulsatilla vulgaris var. rubra
• 
  Pulsatilla vulgaris var. costeana
  Endemisk på en högslätt i Massif central i Frankrike^[10]

• Den virtuella floran - Backsippa
• Backsippa i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
• Wikimedia Commons har media som rör Backsippa.
  Bilder & media