Apatit
| Apatit | |
 Apatit från Kanada | |
| Grupp | Ingår i apatitgruppen som en del av apatitsupergruppen |
|---|---|
| Strunz klassificering | 08.BN.05 |
| Kemisk formel | Ca5(PO4)3(F,Cl,OH) |
| Färg | Grön, mera sällan gul, blå till violett, rosa, brun |
| Förekomstsätt | Tabulära eller prismatiska kristaller, massiv, kompakt eller granulat |
| Kristallstruktur | Sexkantig dipyramidal |
| Spaltning | Otydlig |
| Brott | Mussligt till ojämn |
| Hårdhet (Mohs) | 5 (utgör referensmineral) |
| Glans | Glasglans |
| Ljusbrytning | nω=1,631–1,675 nε=1,27–1,668 |
| Dubbelbrytning | δ=0,004–0,0075 |
| Dispersion | 0,013 (BG); 0,10 (CF) |
| Transparens | Transparent till genomskinlig |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 3,14–3,21 |
Apatit är ett hexagonalt kristalliserande kalciumfosfatmineral med ytterligare anjoner. Sammansättningen ligger i huvudsak mellan de två isomorfa mineralen fluorapatit och hydroxylapatit men kan även innehålla en komponent av klorapatit. Karbonat kan ingå men det klassas inte som ett eget mineral.[1] Apatit ingår i apatitgruppen som i sin tur ingår i den större apatitsupergruppen.[2] Mineralets färg går oftast i gröna, blågröna eller bruna nyanser, men färglösa, gula eller violetta nyanser förekommer också.
Etymologi och historia
Namnet apatit kommer från grekiska ἀπατάειν (apatáein) vilseleda. Det myntades 1786 av Abraham Gottlob Werner eftersom mineralet förekommer i många färg- och formvarianter och kan förväxlas med många andra mineral.
Ändled
| Mineralnamn | Tidigare namn | Kemisk sammansättning |
|---|---|---|
| Fluorapatit | Apatit-(CaF) | Ca5[F|(PO4)3][3] |
| Klorapatit | Apatit-(CaCl) | Ca5[Cl|(PO4)3][4] |
| Hydroxylapatit | Apatit-(CaOH) | Ca5[OH|(PO4)3][5] |
Förekomst
Den apatit som förekommer i Sverige har nästan uteslutande en sammansättning mellan hyroxylapatit och fluorapatit, och förekommer som assessoriskt mineral i de flesta eruptivbergarter. Det kan bilda stora, välformade kristaller i pegmatitgångar. I vissa malmer, apatitjärnmalmer, uppgår apatitinnehållet till 5−10 %. Detta är fallet vid de stora svenska malmförekomsterna i Kiirunavaara, Leveäniemi, Malmberget och Grängesberg.
Apatit är ett vulkanisk mineral och bryts bland annat i Finland.
Apatit är det mineral som huvudsakligen utgör tändernas emalj.[6] Apatit kan alltså vara biogent.
Apatit förekommer också som naturligt anrikad gödsel i fossilt ben, i vissa organismers skal och i guano (fågelspillning) med fiskrester.
Apatit förekommer ofta i blandning med andra mineral, exempelvis kalciumkarbonat, och kallas då för fosforit. Fosforit är ett sedimentärt mineral och bryts bland annat i Marocko. Jämfört med apatit har fosforit ofta högre halter av andra oönskade metaller.
Användning
Apatit används bland annat för att tillverka fosfatbaserade gödningsmedel. Fosfor i järnmalmers apatit har vid järntillverkning tillvaratagits som thomasfosfat. I liten skala används apatit som smyckessten.[7]
- Färgvarianter
Flera grå kristaller av fluorstrophit (en slags strontiumapatit), fästa på en stor, röd elbaitkristall (en slags turmalin)
Turkosfärgad apatitkristall från Mexiko
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Apatite, 7 januari 2012.
- ^ https://snl.no/apatitt
- ^ Malkolm E. Back (2018), Flerscher’s glossary of mineral species, sid 302
- ^ https://www.mindat.org/min-1572.html
- ^ https://www.mindat.org/min-1013.html
- ^ https://www.mindat.org/min-1992.html
- ^ Jill D. Pasteris, et al. (2008). ”Phosphates and Global Sustainability: Bone and Tooth Mineralization: Why Apatite?”. ELEMENTS 4 (2): sid. 97-104. Läst 8 december 2015.
- ^ Walter Schumann, Ädelstenar och Prydnadsstenar, Världens alla arter och varieteter 1600 exempel, 13:e utökade och uppdaterade upplagan 2002, sidan 210, ISBN 978-91-631-9069-8
- Bra böcker lexikon, 1973
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Apatit.