Ansjovis är en fiskkonserv som i Sverige och Finland oftast görs av skarpsill. Den äkta fisken ansjovis säljs under namnet sardell.

Ansjovis började kommersiellt tillverkas 1842 av salteriägaren Gustav Andersson. Den tillverkades ursprungligen vid Dorthes Konservfabrik Fjällbacka, i fiskeläget Fjällbacka som ligger i Bohuslän. Produktionen i Fjällbacka upphörde 1928 efter att fabriken brunnit ner. Ansjovis började att produceras i Grebbestad 1887, men Grebbestads ansjovis produceras numera i Kungshamn.^[1]

Redan i början av 1800-talet återfanns recept på ansjovis i en del litteratur, såsom Margareta Nylanders "Handbok wid den nu brukliga Finare Matlagningen", som trycktes 1822.

Ansjovis tillverkas av skarpsill, som förekommer i Sverige vid Bohuskusten och i Östersjön. Merparten av den skarpsill som används till ansjovisproduktionen fångas i Kattegatt och Skagerrak.^[2] Den fångas när den är 11–13 cm lång, varpå den efter fångst saltas, läggs in och kryddas. I ansjovisinläggningen ingår exempelvis kryddor som kanel, svartpeppar, kryddpeppar, lagerblad, kryddnejlika, spansk humle (oregano), kardemumma och sandelträ. Grebbestads ansjovis innehåller socker, salt, ättika, kanel, kryddpeppar, ingefära, kryddnejlika, lagerblad, muskotblomma och sandelolja.^[3]

Ansjovis kan ätas som pålägg eller användas för att ge smak åt maträtter, bland annat i Janssons frestelse, gubbröra, slottsstek och leverpastej. Ansjovis används också som garnityr, till exempel i Sverige till wienerschnitzel tillsammans med kapris.

• Ansjovis (fisk)
• Svenska köket