En amma är en kvinna som ammar ett spädbarn utan att vara barnets biologiska mor.^[1]

Anledningen att bruka ammor var att öka barnets chans till överlevnad på grund av att det nyfödda barnets biologiska mor, av olika anledningar, inte själv kunde amma barnet.^[2] Bruket av ammor är gammalt, möjligen så gammalt som 5 000 år.^[2] Ammor har varit vanligt förekommande i överklassen i många högkulturer världen över, men var framför allt vanligt i Europa under 1700- och en tid in på 1800-talet. Det var de kungliga och adliga som började med ammor i Sverige. Så småningom togs bruket också upp av den framväxande medelklassen. Ammorna kom vanligen från fattiga miljöer och var ogifta mödrar. Ammornas egna barn kunde lämnas bort till barnhus eller änglamakerskor.^[1] Jämfört med många andra länder var aldrig användandet av ammor särskilt utbrett i Sverige.^[3]

Yrket försvann under 1800-talet.^[4] Då började framför allt alltfler medelklasskvinnor själva amma sina barn, med tanken att amning var ett sätt att visa moderskärlek. Under 1800-talet och början av 1900-talet utvecklades nappflaskorna och de första industriella modersmjölkersättningarna gjorda på komjölk började produceras.^[5][6]

Pastöriserad mjölk innebar dock att man kunde börja föda upp barn helt utan bröstmjölk och bruket av ammor försvann.^[1] Bröstmjölksersättning och bättre samt renare bröstmjölksflaskor har också medverkat till yrkets nedgång.^[2]

I de flesta utvecklingsländer har ammor ersatts med användning av bröstmjölksersättning. Det finns dock områden där ammor fortfarande förekommer.^[2]