1871 Astyanax
1871 Astyanax | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 mars 1971 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1871) Astyanax |
Alternativnamn | 1971 FF[1] |
Uppkallad efter | Astyanax[3] |
Småplanetskategori | Jupiters trojaner (trojanska lägret)[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 5,415 AU |
Perihelium | 5,049 AU |
Halv storaxel | 5,232 AU |
Excentricitet | 0,035043 |
Siderisk omloppstid | 11,97 år |
Medelomloppshastighet | 13,02 km/s |
Medelanomali | 298,8° |
Inklination | 8,606° |
Longitud för uppstigande nod | 145,8° |
Periheliumargument | 165,6° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 27,8 km |
Synodisk rotationsperiod | 6,5 h |
Albedo | 0,076 |
Absolut magnitud (H) | 11,27[4] |
1871 Astyanax eller 1971 FF[1] är en trojansk asteroid i Jupiters lagrangepunkt L5.[2] Den upptäcktes 24 mars 1971 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Astyanax i grekiska mytologin.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 27 kilometer.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1871 Astyanax” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1871. Läst 17 mars 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 1871 Astyanax” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=1871. Läst 27 juli 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1871) Astyanax. Springer Berlin Heidelberg. sid. 150. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1872. Läst 17 mars 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|