116 000
116 000 är ett gratis-telefonnummer som ger omedelbart stöd när barn försvinner i EU och fyra länder till i västra Europa.
Samtalen besvaras av lokal personal som fått utbildning av organisationer specialiserade på handläggning av försvunna barn och bistår med såväl psykologisk, som administrativ och juridisk hjälp om så behövs.[1]
Numret reserverades av EU-kommissionen på grund av en rad olika skäl. Först och främst eftersom företeelsen med försvunna barn blir ett allt mer gränsöverskridande problem vartefter som Schengenområdet expanderar. För det andra är snabba åtgärder i fall av försvinnande av avgörande betydelse. En rapport från USA Office of Juvenile Justice and Delinquency Prevention tyder på att 76,2% av barnen som mördas efter att ha varit bortförda är döda inom de första tre timmarna efter försvinnandet.[2] Dessutom behöver föräldrar stöd av en organisation specialiserad på att hantera sådana fall. Det finns även behov av att kommunicera om ett försvunnet barn över nationsgränserna.
Bakgrund
Utvecklingen av ett nödnummer för försvunna barn som kan ringas upp var som helst i Europa har varit överst på dagordningen för Missing Children Europe, den icke-statliga organisationen bakom numret sedan 2005.
Den 15 februari 2007 beslutade EU-kommissionen att det fanns behov av en sådan Europaomfattande insats och skickade en begäran till alla medlemsstater att reservera 116 000 som larmnummer för försvunna barn.[3]
Den 25 maj 2009 införde nio medlemsstater numret. Genomförandet sker på nationell nivå.[1]
116 000 har tilldelats Fundación ANAR i Spanien [4] och Missing People in the UK (och försvunna personer i Storbritannien). Numret var i full drift i dessa länder mot slutet av 2010.
Sverige
I Sverige sköts 116 000 av SOS Alarm.[5] Post- och telestyrelsen tog beslut den 7 december 2007 om att införa numret och reserverade det i nummerplanen.[6] Den 1 november 2013 började det nya numret att gälla.
Syftet är att avlasta befintliga nödnummer som t.ex. 112 och till 116 000 ska alla kunna ringa när ett barn försvinner. Här får man råd och stöd men man kan också lämna information om det inträffade.
I Sverige kan organisationer ansöka om att få använda numret och två andra nummer för liknande telefonjourtjänster [7]:
- 116 000 - avsedd för rapportering av saknade barn.
- 116 111 - för hjälpsökande barn.
- 116 123 - för känslomässigt stöd.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 116 000, 6 juni 2010.
Referenser
- ^ [a b] ”Un téléphone unique européen : le 116 000” (på franska). Nouvelobs. 25 maj 2009. http://tempsreel.nouvelobs.com/actualites/societe/20090525.OBS7981/un_telephone_unique_europeen__le_116_000.html. Läst 4 juni 2009.
- ^ Keppel, Robert D. (1 maj 2006). ”CASE MANAGEMENT for Missing Children Homicide Investigation” (PDF). National Criminal Justice Service (Office of Juvenile Justice and Delinquency Prevention, U.S. Department of Justice). sid. 13. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071021082841/http://www.ncjrs.gov/pdffiles1/pr/201316.pdf. Läst 4 juni 2009.
- ^ Commission Decision 2007/116/EC
- ^ ”Resolución SETSI”. http://www.boe.es/boe/dias/2010/04/23/pdfs/BOE-A-2010-6475.pdf. Läst 31 mars 2010.
- ^ ”116 000 – journummer för försvunna barn”. SOS Alarm. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151012012127/https://www.sosalarm.se/Vara-tjanster/116-000/. Läst 17 augusti 2015.
- ^ PTS beslut
- ^ ”PTS - Hjälpsökande barn - nytt telefonnummer”. http://www.pts.se/sv/Nyheter/Telefoni/2007/Hjalpsokande-barn---nytt-telefonnummer2/.