Övre Peru
Övre Peru | ||||
Alto Perú (Spanska) | ||||
| ||||
Huvudstad | ||||
Språk | Spanska
| |||
Bildades |
| |||
Upphörde | 1825 | |||
– uppgick i | Bolivia |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2012-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Övre Peru (spanska: Alto Perú) var en region i Vicekungadömet Peru, och från 1776, i Vicekungadömet Río de la Plata,[1] som bestod av guvernörskapen Potosí, La Paz, Cochabamba, Chiquitos, Moxos och Charcas (senare omdöpt till Sucre). Det styrdes i början av Audiencia of Charcas, som hade bildats 1561, och som hade en uttalad självstyrelse men samtidigt låg inom Vicekungadömets jurisdiktion.[2] Portugisernas avancemang gjorde dock att Spanien bildade Vicekungadomet Río de la Plats, dit Audensia de Charcas överfördes av ekonomiska skäl.[2]
Förbindelserna mellan södra Peru och Alto Peru vidmakthölls dock, socialt och ekonomiskt.[2]
Självständighetsprocessen påbörjades 1809.[1] Styret av Alto Peru återtogs då av vicekungen Abascal, vilket också godkändes av den spanska regeringen.[2] Efter Bolivianska självständighetskriget, blev området en självständig stat, och bytte namn till Bolivia[3] efter Simón Bolívar.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 25 september 2012.
- ^ [a b] Gran Enciclopedia, 2004
- ^ [a b c d] Relaciones del Peru, s. 98
- ^ I Decreto Supremo 13-08-1825”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 november 2013. https://web.archive.org/web/20131113012542/http://www.gacetaoficialdebolivia.gob.bo/edicions/view/GOB-1. Läst 13 november 2013. bestämdes maktfördelningen mellan den lagstiftande, verkställande och dömande makten i den nybildade republiken, som till en början hade namnet "República Bolívar".
- Alto Perú. Gran Enciclopedia Universal. "1". Espasa Calpe S.A. 2004(spanska)
- Relaciones del Peru con los paises vecinos. Lima: Centro Peruano de Estudios Internationales. 1988