Ärlor
| Ärlor | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Ärlor Motacillidae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Motacillidae | |
| Auktor | Motacillidae Vigors, 1825 |
| Släkten | |
| Synonymer | |
|
| |
 Hedpiplärka (Anthus rubescens) | |
Ärlor (Motacillidae)[2] är en familj med relativt små och slanka ofta marklevande tättingar med lång stjärt och rak spetsig näbb. Familjen har representanter på alla världens kontinenter, artrikast i Afrika.
Utbredning och systematik
Släktskap med andra familjer
Ärlorna ansågs traditionellt stå nära lärkorna, men DNA-studier visar att de inte alls är varandras närmaste släktingar. Istället ingår den i överfamiljen Passeroidea, bland sparvar och finkar.
Systematik inom familjen
Inom familjen har den traditionellt delats in i sex släkten i tre morfologiskt tydliga grupper: de mycket långstjärtade och ofta färgglatt tecknade ärlorna, de mycket kryptiskt tecknade piplärkorna i Anthus samt de kraftigare gul- eller rödbröstade afrikanska sporrpiplärkorna. De senare förekommer endast i de tropiska delarna av Afrika medan ärlor främst förekommer i Europa, Afrika och Asien, med två arter som häckar i Alaska. Piplärkorna är den grupp som har störst global spridning och återfinns över stora delar av Gamla världen men även i Amerika och på öar ute till havs, så som Nya Zeeland och Falklandsöarna.
DNA-studier visar dock att denna uppdelning inte är så tydlig som man tidigare trott. Exempelvis verkar Anthus-arter som ängspiplärka stå närmare de afrikanska sporrpiplärkorna än exempelvis fältpiplärka. Vidare har två arter som haft sin hemvist i andra familjer förvånande nog visat sig vara djupt inbäddade i familjen. Den mycket kortstjärtade sãotoméärlan ansågs fram till nyligen stå nära långnäbbar i släktet Macrosphenus (idag i familjen afrikanska sångare), men den visar sig istället vara en Motacilla-ärla.[3] Vidare är den art som tidigare kallats madanga på den lilla ön Buru i Indonesien och som traditionellt och okontroversiellt ansetts vara en glasögonfågel istället systerart till papuapiplärka, trots sin mycket avvikande morfologi, varför den nu istället på svenska kallas burupiplärka.[3]
Släkten i familjen
Indelning i släkten efter Clements et al:[4]
- Släkte Dendronanthus – trädärla
- Släkte ärlor (Motacilla) – 12–13 arter, inklusive sãotoméärla (se ovan)
- Släkte piplärkor (Anthus) – drygt 40-talet arter, inklusive burupiplärka (se ovan), troligen parafyletiskt gentemot Macronyx
- Släkte Tmetothylacus – guldpiplärka
- Släkte Hemimacronyx
- Citronpiplärka (Hemimacronyx chloris) – placeras ofta i Anthus
- Slälte Macronyx – åtta arter
Se även
Referenser
- ^ "ärlor och piplärkor". ne.e. Läst 16 november 2015.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson, and M. Irestedt Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
Externa länkar
- www.zoonomen.net - Passeriformes
|