Politikåret 1949
| Politikåret 1949 | |
 | |
| 1948 · 1949 · 1950 | |
| Humaniora och kultur | |
|---|---|
| Film · Konst · Litteratur · Musik · Radio · Serier · Teater | |
| Samhällsvetenskap och samhälle | |
| Ekonomi · Krig · Politik · Sport | |
| Teknik och vetenskap | |
| Meteorologi · Vetenskap |
Händelser
Januari
- 7 januari – En konferens inleds i Karlstad mellan Sveriges, Norges och Danmarks försvars- stats- och utrikesministrar om det försvarspolitiska samarbetet.
- 22–24 januari – Ett skandinaviskt toppmöte angående gemensamt försvar hålls i Köpenhamn.
- 30 januari – Förhandlingarna om ett nordiskt försvarsförbund mellan Danmark, Norge och Sverige strandar vid ett möte i Oslo. Sverige vill inte ge upp neutraliteten och Danmark och Norge vill gå med i NATO.
Mars
- 23 mars – Sverige får en ny tryckfrihetsförordning.
April
- 1 april – Södra delen av ön Irland lämnar Brittiska samväldet och bildar Republiken Irland, medan Nordirland fortfarande tillhör Storbritannien.
- 4 april – Västförsvarspakten North Atlantic Treaty Organization (Nato) bildas i Washington, D.C. av USA, Kanada och 10 västeuropeiska stater.
Maj
- 5 maj – Europarådet bildas.
- 12 maj – Sovjetunionen häver Berlinblockaden, som har pågått sedan 1948.
- 14 maj – Den svenska riksdagen godkänner Sveriges anslutning till Unesco.
- 23 maj – De tre västliga ockupationszonerna i Tyskland slåss samman till Förbundsrepubliken Tyskland (Västtyskland) med Bonn som huvudstad.
Juni
- 1 juni - Storbritannien erkänner Cyrenaica.[1]
Juli
- 19 juli – Laos blir en till Frankrike associerad stat (i praktiken ett protektorat).[2]
Augusti
- 29 augusti – Sovjetunionen testar sin första atombomb.
Oktober
- 1 oktober – Folkrepubliken Kina utropas av Mao Zedong.[3]
- 7 oktober – En andra tysk stat skapas då den sovjetiska ockupationszonen omvandlas till Tyska demokratiska republiken (Deutsche Demokratische Republik, DDR), i dagligt tal känd som Östtyskland, med Östberlin som huvudstad.[4]
- 6 till 19 oktober – Amiralernas revolt i USA då flera höga sjöbefäl öppet kritiserade Harry S. Trumans försvarspolitik under kongressförhör.
December
- 8 december – Chiang Kai-sheks nationalistkinesiska regering flyr undan kommunisterna till Formosa och utropar ön som Republiken Kina (Taiwan).
- 13 december - Sidney Holland efterträder Peter Fraser som Nya Zeelands premiärminister.[5]
- 27 december – Drottning Juliana av Nederländerna undertecknar en lag som gör Indonesien självständigt.
Val och folkomröstningar
- 14 augusti – Det första förbundsdagsvalet i Västtyskland.
- 10 oktober – Stortingsval i Norge.
- 23–24 oktober – Alltingsval på Island.
Organisationshändelser
- 20 juni – Gunnar Hedlund väljs till ny ordförande för det svenska politiska partiet "Bondeförbundet" (numera Centerpartiet)
- 30 juni – Nordkoreas och Sydkoreas arbetarparti går samman och bildar Koreas arbetarparti.
Födda
- 20 januari – Göran Persson, Sveriges statsminister 1996–2006.
- 23 maj – Alan García Pérez, Perus president 1985–1990 och 2006–2011.
- 18 juni – Lech Kaczyński, Polens president 2005–2010.
- 9 juli – Raoul Cédras, Haitis statschef 1991–1994.
- 15 juli – Carl Bildt, Sveriges statsminister 1991–1994.
- 12 augusti – Fernando Collor de Mello, Brasiliens president 1990–1992.
- 9 september – Susilo Bambang Yudhoyono, Indonesiens president 2004–2014.
Avlidna
- 6 januari – Ivar Lykke, Norges statsminister 1926–1928.
Referenser
- ^ ”Libya” (på engelska). World Statesmen. http://www.worldstatesmen.org/Libya.htm. Läst 22 september 2012.
- ^ ”Laos” (på engelska). World Statesmen. http://www.worldstatesmen.org/Laos.htm. Läst 22 november 2012.
- ^ ”China” (på engelska). World Statesmen. http://www.worldstatesmen.org/China.html. Läst 9 november 2012.
- ^ ”Germany” (på engelska). World Statesmen. http://www.worldstatesmen.org/Germany.html. Läst 9 november 2012.
- ^ ”New Zealand” (på engelska). World Statesmen. http://www.worldstatesmen.org/New_Zealand.htm. Läst 1 augusti 2015.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Politikåret 1949.