Eisspeedway

Philadelphia Flyers

Philadelphia Flyers
LigaNational Hockey League
ConferenceEastern Conference
DivisionMetropolitan Division
Grundad9 februari 1966
LaghistorikPhiladelphia Flyers
1967 –
StadUSA Philadelphia, Pennsylvania, USA
ArenaWells Fargo Center
Kapacitet19 306
LagfärgerOrange, svart & vit
              
Organisation
ÄgareComcast Spectacor, L.P.
OrdförandeDan Hilferty
VDDan Hilferty
PresidentValerie Camillo
(affärsverksamheten)
Keith Jones
(ishockeyverksamheten)
General managerDaniel Brière
TränareJohn Tortorella
KaptenSean Couturier
FarmarlagAHL
Lehigh Valley Phantoms
ECHL
Reading Royals
Statistik
Flest matcherBobby Clarke (1 144)
Flest målBill Barber (420)
Flest assistsBobby Clarke (852)
Flest poängBobby Clarke (1 210)
Flest utv.minRick Tocchet (1 815)
Utmärkelser
Divisionsmästare(16) 1967–1968, 1973–1974, 1974–1975, 1975–1976, 1976–1977, 1979–1980, 1982–1983, 1984–1985, 1985–1986, 1986–1987, 1994–1995, 1995–1996, 1999–2000, 2001–2002, 2003–2004, 2010–2011
Presidents' Trophy(0)
Conference-mästare(8) 1974–1975, 1975–1976, 1976–1977, 1979–1980, 1984–1985, 1986–1987, 1996–1997, 2009–2010
Stanley Cup-segrar(2) 1973–1974, 1974–1975
Övrigt
WebbplatsNHL.com/Flyers

Philadelphia Flyers är en amerikansk ishockeyorganisation vars lag är baserat i Philadelphia i Pennsylvania, och har varit medlemsorganisation i National Hockey League (NHL) sedan den 9 februari 1966 då organisationen bildades.[1] Lagets hemmaarena är Wells Fargo Center och invigdes den 13 augusti 1996 med namnet Corestates Center.[2] Laget spelar i Metropolitan Division tillsammans med Carolina Hurricanes, Columbus Blue Jackets, New Jersey Devils, New York Islanders, New York Rangers, Pittsburgh Penguins och Washington Capitals.[3]

Flyers hade en storhetstid under 1970-talet då de fick smeknamnet "Broad Street Bullies", mycket på grund av det brutala spel de spelade.[4] De vann då Stanley Cup för säsongerna 1973–1974[5] och 1974–1975[6]. De har haft en del namnkunniga spelare genom åren som bland andra Bobby Clarke, Eric Lindros, Bernie Parent, Bill Barber, Pelle Lindbergh, Brian Propp, John LeClair, Claude Giroux, Rod Brind'Amour, Mark Recchi, Mark Howe, Reggie Leach, Darryl Sittler, Rick MacLeish, Rick Tocchet och Ken Linseman.

Historia

60-talet

Philadelphia Flyers gick med i NHL 1967. Det var första gången på 40 år som nya lag gick med. Ett annat av de sex nya lagen var St. Louis Blues. De gamla lagen, kallade Original Six favoriserades av NHL. Philadelphia Flyers spelade i Western Division tillsammans med de andra ny lagen. Flyers bäste målskytt var Leon Rochefort som gjorde 21 mål. I slutspelet förlorade de mot St. Louis Blues i kvartsfinalen.

  • 1968 – Förlorade i första ronden mot St. Louis Blues med 4–3 i matcher.
  • 1969 – Förlorade i första ronden mot St. Louis Blues med 4–0 i matcher.

70-talet

I början av 1970-talet höll Philadelphia jämna steg med Original Six och de nya lagens första superstjärna blev Bobby Clarke. Flyers spelade väldigt hårt och kallades för The Broad Street Bullies. Under den första Stanley Cup-vinnarsäsongen, 1973-1974, nådde över sju spelare 100 utvisningsminuter på en säsong. Värst var Dave 'The Hammer' Schultz som var utvisad 348 minuter, lika mycket som sex hela matcher. Flyers vann finalen mot Boston Bruins med 4-2 i matcher.

Säsongen 1974-1975 försvarade Flyers Stanley Cup mot Buffalo Sabres med 4-2 i matcher. Under säsongen slog Schultz rekordet för utvisningar med 472 minuter. Året efter förlorades Stanley Cup till Montreal Canadiens med 4-0 i matcher.

80-talet

1979-1980 spelade Flyers återigen final, den här gången mot New York Islanders. Bob Nystrom slog in det avgörande målet i match sex. Flyers poängliga vanns av Ken Linseman.

1984-1985 gick Flyers till final igen. I mål stod svenske målvakten Pelle Lindbergh och de mest framstående anfallarna var Tim Kerr och Brian Propp, som båda gjorde över 40 mål i grundserien. Edmonton Oilers vann med 4-1 i matcher. I november 1985 omkom Pelle Lindbergh i en bilolycka.

1986-1987 spelade Flyers sin sjätte final på 13 år, den här gången mot Edmonton Oilers. Ny målvakt var Ron Hextall. Flyers förlorade med 4-3 mot Wayne Gretzkys Edmonton Oilers.

  • 1980 – Förlorade i finalen mot New York Islanders med 4–2 i matcher.
  • 1981 – Förlorade i andra ronden mot Calgary Flames med 4–3 i matcher.
  • 1982 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3–1 i matcher.
  • 1983 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3–0 i matcher.
  • 1984 – Förlorade i första ronden mot Washington Capitals med 3–0 i matcher.
  • 1985 – Förlorade i finalen mot Edmonton Oilers med 4–1 i matcher.
  • 1986 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3-2 i matcher.
  • 1987 – Förlorade i finalen mot Edmonton Oilers med 4–3 i matcher.
  • 1988 – Förlorade i första ronden mot Washington Capitals med 4–3 i matcher.
  • 1989 – Förlorade i tredje ronden mot Montreal Canadiens med 4–2 i matcher.

90-talet

1991 draftade dåvarande Quebec Nordiques (idag Colorado Avalanche) Eric Lindros, "The Next One". Men Lindros vägrade spela för Quebec och det ledde till den största spelaraffären någonsin i NHL:s historia, Lindros-affären. Quebec bytte bort Lindros till Philadelphia Flyers. Åt andra hållet gick flera spelare, som till exempel Peter Forsberg, Mike Ricci, Steve Duchesne samt 15 miljoner dollar.

10 år efter den senaste finalen, 1996-1997, spelade Philadelphia sin sjunde final ledda av Legion of Doom-kedjan med John LeClair, Eric Lindros och Mikael Renberg. Detroit Red Wings vann med 4-0 i matcher.

00-talet

Under 2000-talet hade Philadelphia Flyers ett av de bättre förhandstippade lagen men nådde aldrig hela vägen fram till Stanley Cup-final.

Den 5 mars 2004 blev Flyers det första laget exklusive Original Six som nådde 10 000 mål. I samma match, mot Ottawa Senators satte klubbarna nytt NHL-rekord i antalet utvisningsminuter, 419 minuter.

Den 3 augusti 2005 gjorde Philadelphia Flyers ett mycket uppmärksammat nyförvärv, när de kontrakterade Peter Forsberg för två år. Forsberg får därmed till slut spela för den klubb som draftade honom 1991. I Lindros-affären byttes han bort till Quebec Nordiques/Colorado Avalanche. På grund av att det nya lönetaket (som kom till i det nya kollektivavtalet efter 2004-2005) överskreds, bytte man bort stjärnan Jeremy Roenick till Los Angeles Kings för att man skulle komma under lönetaket. I och med värvandet av Forsberg, Derian Hatcher och Mike Rathje.

Säsongen 2005-2006 var Flyers framgångsrika, man hade en av ligans främsta kedjor med Simon Gagne, Peter Forsberg och Mike Knuble. Dessa backades upp av unga forwards som Jeff Carter, Mike Richards och R.J. Umberger hade nya regler införts, som skulle främja snabbt och offensivt spel. Flyers, med sitt traditionellt tunga och fysiska spel, hade stundtals problem med att hänga med och drog på sig utvisningar.

Detta problem skulle nå sin kulmen säsongen därpå, 2006-2007, då laget gjorde en störtdykning jämfört med föregående år. Philadelphia Flyers hade fortfarande inte tagit till sig det "nya NHL", och resultatet var förödande. De tidigare så hyllade nyförvärven Rathje och Hatcher hade uppenbart svårt att hänga med motståndarnas snabba forwards - och var inte ensamma. Tidigare hade laget kunnat använda sitt fysiska spel och haka i större utsträckning, men när domarnivån sänktes ledde det ofta till utvisningar. Dessutom var offensiven inte lika bra som tidigare: Peter Forsberg var ofta skadad, och utan honom fick Gagne och Knuble svårare att producera. I mål kämpade Robert Esche och Antero Niittymäki och platsen som förstemålvakt - och båda var mycket ojämna. Säsongen var helt misslyckad, Flyers hamnade sist i Eastern Conference och frågan var: skulle man bygga nytt från grunden eller försöka värva ihop ett bättre lag till nästa säsong?

Svaret blev ett mellanting. Till att börja med bytte man bort Forsberg till Stanley Cup-kandidaten Nashville Predators, och fick i utbyte unge forwarden Scottie Upshall, backtalangen Ryan Parent och ett förstaval i draften (En affär som skulle visa sig gå kraftigt i Flyers favör, då Predators åkte ut i första slutspelsomgången, varpå Forsberg blev free agent). Sedan skickade man tillbaka förstavalet till Predators i utbyte mot den rutinerade offensive backen Kimmo Timonen och den tuffe forwarden Scott Hartnell. För att få in en stabil förstemålvakt så bytte Holmgren till sig Martin Biron från Buffalo Sabres.

Man lyckades också skriva kontrakt med centern Daniel Brière, som var en utmärkt ersättare till Forsberg i förstakedjan. Genom att byta bort den begåvade men ojämne backen Joni Pitkänen och 36-åringen Geoff Sanderson till Edmonton Oilers så kunde Holmgren addera unge forwarden Joffrey Lupul och den rutinerade defensive backen Jason Smith till truppen.

Sammantaget hade Flyers uppgraderat varje position, och man hade värvat både talang och rutin. Spelare som Lupul, 24, Hartnell, 25, och Upshall, 23, var tillräckligt gamla för att bidra direkt, men kunde ändå stanna i laget i flera år framöver. Sammantaget såg det bra ut för det nya Flyers, och laget ansågs ha god chans på en slutspelsplats nästa säsong.

Både i slutspelet 2007-2008 och 2008-2009 åkte Flyers ut mot Pittsburgh Penguins, första gången i Conferencefinalen, andra gången i slutspelets första omgång.

  • 2000 – Förlorade i tredje ronden mot New Jersey Devils med 4–3 i matcher.
  • 2001 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4–2 i matcher.
  • 2002 – Förlorade i första ronden mot Ottawa Senators med 4–1 i matcher.
  • 2003 – Förlorade i andra ronden mot Ottawa Senators med 4–2 i matcher.
  • 2004 – Förlorade i tredje ronden mot Tampa Bay Lightning med 4–3 i matcher.
  • 2005 – Lockout.
  • 2006 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4–2 i matcher.
  • 2007 – Missade slutspel.
  • 2008 – Förlorade i tredje ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–1 i matcher.
  • 2009 – Förlorade i första ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–2 i matcher.

10-talet

Inför säsongen 2009-10 genomfördes flera förändringar. Målvaktsduon Martin Biron och Antero Niittymäki tilläts lämna som free agent och istället värvades Ray Emery från Atlant Mytisjtji som förstemålvakt och Brian Boucher från San Jose Sharks som backup. Backuppsättningen förstärktes genom att den rutinerade storbacken Chris Pronger byttes in från Anaheim Ducks mot Joffrey Lupul, Luca Sbisa och Flyers förstaval i draften 2009 och 2010. Tränaren John Stevens sparkades också och ersattes med Peter Laviolette.

Både Emery och Boucher drabbades av skador, som i Emerys fall spolierade hela säsongen. Istället fick tredjemålvakten Michael Leighton ta över som förstemålvakt. Av Leightons 10 första matcher vann Flyers 8. Dock drabbades också han av en skada och Boucher tog tillbaka platsen som förstemålvakt. Totalt använde Flyers sju (!) målvakter under säsongen.

Trots förstärkningarna uteblev den omedelbara framgången och Flyers tvingades i grundseriens sista omgång spela en helt avgörande match om en plats i slutspelet mot New York Rangers. Flyers vann och ställdes mot New Jersey Devils i slutspelets första omgång. Trots att New Jersey varit ett topplag under hela säsongen medan Flyers slagits kring slutspelsstrecket vann Flyers relativt enkelt med totalt 4-1 i matcher, mycket beroende på storspel från Boucher.

I andra omgången ställdes Flyers mot Boston Bruins, och trots att serien var jämn vann Bruins de tre första matcherna. I den fjärde matchen återvände den tidigare skadade Simon Gagné och avgjorde på övertid, vilket tvingade fram en femte match. I match fem vann Flyers komfortabelt med 4-0. Boucher, som dittills varit en av slutspelets bästa målvakter, åkte dock på en skada och Michael Leighton fick hoppa in för första gången sedan mars. Boucher och Leighton blev därigenom det första målvaktspar sedan 1955 att dela på en slutspelsnolla. En Flyers-seger med 2-1 i match sex tvingade fram en helt avgörande match i Boston. Efter att ha legat under med 3-0 i matchserien och 3-0 i den sista och avgörande matchen genomförde Flyers historiens kanske mest imponerande vändning i NHL:s historia, genom att vända den sista matchen till 3-4 efter ett sent mål av Gagne. Flyers blev därigenom den tredje klubben i NHL:s historia att vinna en slutspelsserie efter att ha legat under med 3-0, efter Toronto Maple Leafs 1941-42 och New York Islanders 1974-75.

I Conference-finalen mötte Flyers Montreal Canadiens och tog sig vidare till Stanley Cup-finalen efter 4-1 i matcher, mycket beroende på fantastiskt spel från Leighton, som blev den första Flyers-målvakten någonsin att hålla tre nollor i en slutspelsserie. Det var första gången på 13 år var Flyers i final.

I finalen väntade Chicago Blackhawks. Efter att ha förlorat de två första matcherna tog Flyers två raka och utjämnade, men efter en 7-4-förlust i femte matchen var laget tvungen att vinna både match sex och sju. Flyers pressade fram övertid i den sjätte matchen, men efter att Patrick Kane gjort mål var Blackhawks Stanley Cup-mästare för första gången sedan 1961.

Daniel Brière vann slutspelets poängliga med 30 poäng och Ville Leino, som tradats till Flyers från Detroit Red Wings tidigare under säsongen, tangerade med 21 poäng NHL:s rekord för flest gjorda poäng av en rookie i ett NHL-slutspel.

Säsongen 2010-2011 inledde flyers starkt och ledde under större delen av säsongen Western Conference, men slutade som tvåa efter att Pronger blivit långtidsskadad och laget tappade formen totalt under seriens sista månader. I första rundan mötte flyers Buffalo Sabres, som besegrades med 4-3 i matcher efter en vändning från 2-3. I Conference-semifinalen var laget dock chanslösa mot blivande Stanley Cup-mästarna Boston Bruins som vann fyra raka matcher och därmed tog revansch från fjolårets möte lagen emellan.

20-talet

  • 2020 – Förlorade i andra ronden mot New York Islanders med 4–3 i matcher.
  • 2021 – Missade slutspel.
  • 2022 – Missade slutspel.
  • 2023 – Missade slutspel.
  • 2024 – Missade slutspel.

Namnhistorik

Namnet Flyers valdes av en kommitté efter en namntävling där 25 000 bidrag lämnades in. Vinnaren var en lite pojke som hade skrivit "Fliers" på sitt bidrag eftersom det fonetiskt lät bra tillsammans med Philadelphia.

Arena

Philadelphia Flyers spelar i Wells Fargo Center, byggd 1996. Arenan bytte namn från Wachovia Center inför säsongen 2010-2011. Tidigare kallades arenan för CoreStates Center och First Union Center efter bankerna som sponsrade. I arenan spelar också NBA-laget Philadelphia 76ers. Innan Philadelphia Flyers flyttade till Wells Fargo Center spelade de i Wachovia Spectrum, bara ett stenkast därifrån.

I närheten av Wells Fargo Center och Wachovia Spectrum ligger Citizens Bank Park, en baseboll-arena (hemmaarena för Philadelphia Phillies) och Lincoln Financial Field, där Philadelphia Eagles spelar sina hemmamatcher i amerikansk fotboll.

Maskot

Gritty

Huvudartikel: Gritty

Nuvarande spelartrupp

Spelartruppen 2024/2025

Senast uppdaterad: 13 december 2024.
Alla spelare som har kontrakt med Philadelphia Flyers[7] och har spelat för dem under aktuell säsong[8] listas i spelartruppen. Spelarnas löner är i amerikanska dollar[9] och är vad de skulle få ut om de vore i NHL-truppen under hela grundserien (oktober–april)[10]. Löner i kursiv stil är ej bekräftade.

Målvakter
Nr Namn Lön 24/25 Kontrakt Kom till laget Kom ifrån
33 Sverige Samuel Ersson $1 300 000 [11] 2026 2022 Lehigh Valley Phantoms
35 Belarus Aljaksej Kolasaŭ $925 000 [12] 2026 2024 Lehigh Valley Phantoms
82 Ryssland Ivan Fedotov $3 275 000 [13] 2026 2024 HK CSKA Moskva
Backar
Nr Namn Lön 24/25 Kontrakt Kom till laget Kom ifrån
3 Sverige Helge Grans $832 500 [14] 2025 2024 Lehigh Valley Phantoms
5 Ryssland Jegor Zamula $1 500 000 [15] 2026 2022 Lehigh Valley Phantoms
6 Kanada Travis Sanheim $8 125 000 [16] 2031 2018 Lehigh Valley Phantoms
8 USA Cam York $1 600 000 [17] 2025 2022 Lehigh Valley Phantoms
9 Kanada Jamie Drysdale $2 300 000 [18] 2026 2024 Anaheim Ducks
24 USA Nick Seeler $2 700 000 [19] 2028 2021 Chicago Blackhawks
36 Sverige Emil Andrae $892 500 [20] 2026 2024 Lehigh Valley Phantoms
55 Finland Rasmus Ristolainen $6 500 000 [21] 2027 2021 Buffalo Sabres
77 USA Erik Johnson $1 000 000 [22] 2025 2024 Buffalo Sabres
Forwards
Nr Namn Pos Lön 24/25 Kontrakt Kom till laget Kom ifrån
10 USA Bobby Brink HF $1 500 000 [23] 2026 2022 Denver Pioneers
11 Kanada Travis KonecnyA HF/VF $7 000 000 [24] 2033 2016 Sarnia Sting
14 Kanada Sean CouturierC C $9 000 000 [25] 2030 2011 Voltigeurs de Drummondville
17 Kanada Jett Luchanko C $975 000 [26] 2027 2024 Guelph Storm
19 USA Garnet Hathaway HF/VF $2 050 000 [27] 2027 2023 Boston Bruins
21 Kanada Scott LaughtonA C/VF $3 625 000 [28] 2026 2014 Lehigh Valley Phantoms
25 USA Ryan Poehling C/VF $1 900 000 [29] 2026 2023 Pittsburgh Penguins
27 USA Noah Cates C/VF $2 625 000 [30] 2025 2022 Minnesota Duluth Bulldogs
39 Ryssland Matvej Mitjkov HF $950 000 [31] 2027 2024 HK Sotji
44 Kanada Nicolas Deslauriers VF/HF $1 500 000 [32] 2026 2022 Minnesota Wild
48 Kanada Morgan Frost C $2 400 000 [33] 2025 2021 Lehigh Valley Phantoms
71 Kanada Tyson Foerster HF $832 500 [34] 2025 2023 Lehigh Valley Phantoms
74 Kanada Owen Tippett HF/VF $6 000 000 [35] 2032 2022 Charlotte Checkers
86 USA Joel Farabee VF/HF $5 000 000 [36] 2028 2019 Lehigh Valley Phantoms
90 Kanada Anthony Richard VF/HF $775 000 [37] 2025 2024 Lehigh Valley Phantoms
Positioner: CHFVFYF | C = Lagkapten; A = Assisterande lagkapten | = Långtidsskadad

Spelargalleri

Staben

Uppdaterat: 12 maj 2023[38]

Yrkestitel Namn
President för ishockeyverksamheten Keith Jones
General manager Daniel Brière
Assisterande general manager Barry Hanrahan
Brent Flahr
Senior rådgivare Bill Barber
Bobby Clarke
Paul Holmgren
Dean Lombardi
Tränare John Tortorella
Assisterande tränare Nick Schultz
John Torchetti
Darryl Williams
Målvaktstränare Kim Dillabaugh
Videocoach Adam Patterson
Assisterande videocoach Vinny Yula

Utmärkelser

Pensionerade nummer

Fem spelarnummer har blivit "pensionerade" av klubben, det vill säga ingen annan spelare kommer någonsin att få använda samma nummer i Philadelphia Flyers medan ett är "inofficiellt". Ytterligare ett nummer har blivit pensionerat av själva ligan.

Hall of Famers

  • Allan Stanley (Invald 1981)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1968 och 1969.
  • Bernie Parent (Invald 1984)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1967 och 1971 och 1973 till 1979.
  • Bobby Clarke (Invald 1987)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1969 och 1984.
  • Ed Snider (Invald 1988)
    • Ledare: Var både majoritets- och minoritetsägare för Flyers sedan starten 1967 och tills hans död 2016.
  • Darryl Sittler (Invald 1989)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1982 och 1984.
  • Bill Barber (Invald 1990)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1972 och 1984.
  • Bud Poile (Invald 1990)
    • Ledare: Var general manager för Flyers mellan 1967 och 1969.
  • Keith Allen (Invald 1992)
    • Ledare: Var anställd hos Flyers sen 1967 och var general manager, huvudtränare
      och vice president.
  • Dale Hawerchuk (Invald 2001)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1996 och 1997.
  • Roger Neilson (Invald 2002)
    • Ledare: Var huvudtränare för Flyers mellan 1997 och 2000.
  • Paul Coffey (Invald 2004)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1996 och 1998.
  • Mark Howe (Invald 2011)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1982 och 1992.
  • Adam Oates (Invald 2012)
    • Spelare: Spelade i Flyers 2000.
  • Fred Shero (Invald 2013)
    • Ledare: Var tränare för Flyers mellan 1971 och 1978.
  • Peter Forsberg (Invald 2014)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 2005 och 2007.
  • Chris Pronger (Invald 2015)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 2009 och 2011.
  • Eric Lindros (Invald 2016)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1992 och 2000.
  • Pat Quinn (Invald 2016)
    • Ledare: Var tränare för Flyers mellan 1978 och 1982.
  • Mark Recchi (Invald 2017)
    • Spelare: Spelade i Flyers mellan 1992 och 1995 respektive 1999 och 2004.

Troféer

Lag

Stanley Cup

Clarence S. Campbell Bowl

Prince of Wales Trophy

Individuellt

Bill Masterton Memorial Trophy

Conn Smythe Trophy

Frank J. Selke Trophy

Hart Memorial Trophy

Jack Adams Award

Lester B. Pearson Award/Ted Lindsay Award

  • Bobby Clarke: 1973–1974
  • Eric Lindros: 1994–1995

NHL Plus/Minus Award

Vezina Trophy

  • Bernie Parent: 1973–1974, 1974–1975
  • Pelle Lindbergh: 1984–1985
  • Ron Hextall: 1986–1987

William M. Jennings Trophy

General manager

Tränare

Lagkaptener

1 Vann Stanley Cup med Flyers.

Statistik

Poängledare

Topp tio för mest poäng i klubbens historia. Siffrorna uppdateras efter varje genomförd säsong.
Pos = Position; SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assists; P = Poäng; P/M = Poäng per match * = Fortfarande aktiv i klubben ** = Fortfarande aktiv i NHL

Grundserie

Uppdaterat efter 2009-10

Spelare Pos SM M A P P/M
Bobby Clarke C 1,144 358 852 1,210 1.05
Bill Barber LW 903 420 463 883 .97
Brian Propp LW 790 369 480 849 1.07
Rick MacLeish C 741 328 369 697 .94
Eric Lindros C 486 290 369 659 1.35
Tim Kerr RW 601 363 287 650 1.08
John LeClair LW 649 333 310 643 .99
Mark Recchi RW 602 232 395 627 1.04
Rod Brind'Amour C 633 235 366 601 .94
Simon Gagné* LW 664 259 265 524 .78

Svenska spelare

Uppdaterat: 2012-06-01

Målvakter
Spelare # Från Till Matcher¹ Vinster¹ Förluster¹ Övertid¹ GAA¹ SVS%¹ Nollor¹ Matcher² Vinster² Förluster² Övertid² GAA² SVS%² Nollor² Stanley Cup
Lindbergh, PellePelle Lindbergh 31 1981 1985 157 87 49 - 3,46 .883 7 23 12 10 - 5,14 .841 3 0
Söderström, TommyTommy Söderström 30 1992 1994 78 26 35 - 3,71 .878 7 0 0 0 - 0,00 .000 0 0
Backlund, JohanJohan Backlund 30 2009 2010 1 0 1 - 3,00 .917 0 1 0 0 - 0,00 .000 0 0
Ersson, SamuelSamuel Ersson 33 2022
Sandström, FelixFelix Sandström 32 2021
Utespelare
Spelare Pos # K/A Från Till Matcher¹ Mål¹ Assists¹ Poäng¹ PIM¹ Matcher² Mål² Assists¹ Poäng² PIM² Stanley Cup
Eriksson, ThomasThomas Eriksson B 8 1980
1983
1982
1986
208 22 72 94 97 19 0 3 3 12 0
Berglund, BoBo Berglund VF 37 1985 1986 7 0 2 2 4 0 0 0 0 0 0
Eklund, Per-ErikPer-Erik Eklund C 9 1985 1994 525 110 303 413 95 57 10 33 43 4 0
Samuelsson, KjellKjell Samuelsson B 8, 26, 28 1986
1995
1992
1998
545 34 106 140 815 70 4 12 16 98 0
Roupé, MagnusMagnus Roupé VF 10 1987 1989 40 3 5 8 42 0 0 0 0 0 0
Renberg, MikaelMikael Renberg HF 19 1993
1998
1997
2000
366 128 168 296 210 50 14 20 34 24 0
Juhlin, PatrikPatrik Juhlin HF 12 1994 1996 56 7 6 13 23 13 1 0 1 2 0
Andersson, MikaelMikael Andersson HF 19 1999 2000 43 2 4 6 0 6 0 1 1 2 0
Samuelsson, UlfUlf Samuelsson B 55 1999 2000 49 1 2 3 58 0 0 0 0 0 0
Johnsson, KimKim Johnsson B 5 2001 2006 291 40 107 147 140 33 2 9 11 18 0
Ragnarsson, MarcusMarcus Ragnarsson B 28 2002 2004 113 9 15 24 90 27 1 5 6 20 0
Timander, MattiasMattias Timander B 3 2004 2004 34 1 4 5 19 18 2 4 6 6 0
Forsberg, PeterPeter Forsberg C 21 K 2005 2007 100 30 85 115 118 6 4 4 8 6 0
Printz, DavidDavid Printz B 28, 54 2005 2007 13 0 0 0 4 0 0 0 0 0 0
Jonsson, LarsLars Jonsson B 43 2006 2007 8 0 2 2 6 0 0 0 0 0 0
Gustafsson, ErikErik Gustafsson B 26 2010 2014 91 6 17 23 14 9 2 1 3 4 0
Lilja, AndreasAndreas Lilja B 6 2011 2013 50 0 6 6 34 10 0 0 0 6 0
Grossman, NicklasNicklas Grossman B 8 2011 2015 198 6 31 37 118 13 0 1 1 10 0
Lindblom, OskarOskar Lindblom VF 23 2017 2022 263 50 47 97 63 6 0 0 0 0 0
Hägg, RobertRobert Hägg B 38 2016 2021 236 13 34 47 142 14 0 3 3 6 0
Gustafsson, ErikErik Gustafsson B 56 2020 2021 24 1 9 10 0 0 0 0 0 0 0
Högberg, LinusLinus Högberg B 84 2021 2022 5 0 2 2 2 0 0 0 0 0 0
Lycksell, OlleOlle Lycksell HF 62 2022
Andrae, EmilEmil Andrae B 36 2023
Grans, HelgeHelge Grans B 3 2024

¹ = Grundserie

² = Slutspel

Övertid = Vunnit matcher som har gått till övertid. | GAA = Insläppta mål i genomsnitt | SVS% = Räddningsprocent | Nollor = Hållit nollan det vill säga att motståndarlaget har ej lyckats göra mål på målvakten under en match. | K/A = Om spelare har varit lagkapten och/eller assisterande lagkapten | PIM = Utvisningsminuter

Första draftval

(1968–1973, 1979–1981, HF)

Vald som nummer fem.

(1969–1977, HF)

Vald som nummer åtta.

(, C)

Vald som nummer sex.

(1971–1973, 1974–78, C)

Vald som nummer åtta.

(1971–1980, VF)

Vald som nummer nio.

(1972–1984, VF)

Vald som nummer sju.

(1975–1989, C)

Vald som nummer ett.

(1976–1978, B)

Vald som nummer 17.

(1977–1986, B)

Vald som nummer 17.

(1978–1988, B)

Vald som nummer sex.

(1978–1991, C)

Vald som nummer sju.

(1978–1979, HF)

Vald som nummer 14.

(1979–1994, VF)

Vald som nummer 14.

(1984–1988, B)

Vald som nummer 21.

(1981–1989, B)

Vald som nummer 16.

(1982–2001, C)

Vald som nummer fyra.
  • 1983: Flyers saknade val i förstarundan.
  • 1984: Flyers saknade val i förstarundan.
  • 1985: Glen Seabrooke (Flyers)

(1986–1989, C)

Vald som nummer 21.

(1986–1996, B)

Vald som nummer 20.

(1990, 1992–1994, 1995–1997, 2000–2001, 2002–2004, B)

Vald som nummer 20.

(1991–1995, VF)

Vald som nummer 14.

(1990–2007, C)

Vald som nummer fyra.

(1994–2004, 2005–2008, 2011, C)

Vald som nummer sex.

(, VF)

Vald som nummer sjua.

(1992–1998, VF)

Vald som nummer 15.

(1999–2013, MV)

Vald som nummer 22.

(1996–2016, HF)

Vald som nummer 15.

(1999–2015, VF)

Vald som nummer 22.

(2000–2001, 2003–2004, 2005–2006, MV)

Vald som nummer 22.

(2000–, HF)

Vald som nummer 28.

(2005–2012, B)

Vald som nummer 27.

(2003–2013, B)

Vald som nummer fyra.

(2005–, C)

Vald som nummer elva.

(2005–2016, C)

Vald som nummer 24.

(2006–2016, HF)

Vald som nummer 29.

(2008–, HF)

Vald som nummer 22.

(2009–, HF)

Vald som nummer två.

(2008–, B)

Vald som nummer 19.

(2011–, C)

Vald som nummer åtta.

(2013–, C)

Vald som nummer 20.

(2017–, B)

Vald som nummer elva.

(2017–, B)

Vald som nummer 17.

(2016–, B)

Vald som nummer sju.

(2016–, HF)

Vald som nummer 24.

(, C)

Vald som nummer 22.

(2017–, C)

Vald som nummer två.

(, C)

Vald som nummer 27.

Referenser

  1. ^ Isaac, Dave. ”How the Flyers started 50 years ago”. CourierPostOnline.com. https://www.courierpostonline.com/story/sports/nhl/flyers/2016/02/09/how-flyers-started-50-years-ago/80022446/. 
  2. ^ Fernandez, Bob. ”Comcast Spectacor opts to pay $250M to upgrade Wells Fargo, instead of building a new center”. Inquirer.com. https://www.inquirer.com/philly/business/comcast/comcast-spectacor-wells-fargo-center-sixers-flyers-fans-suites-fans-20180305.html. 
  3. ^ ”Teams”. NHL.com. https://www.nhl.com/info/teams. 
  4. ^ Gipe, Kyle. ”Broad Street Bullies: More than goons, fists & enforcers”. TheHockeyWriters.com. https://thehockeywriters.com/broad-street-bullies/. 
  5. ^ ”Philadelphia Flyers – 1974 Stanley Cup champions”. Records.NHL.com. https://records.nhl.com/awards/trophies/winner/stanley-cup?season=19731974. 
  6. ^ ”Philadelphia Flyers – 1975 Stanley Cup champions”. Records.NHL.com. https://records.nhl.com/awards/trophies/winner/stanley-cup?season=19741975. 
  7. ^ ”Philadelphia Flyers”. Puckpedia. https://puckpedia.com/team/philadelphia-flyers. 
  8. ^ ”2024–25 Philadelphia Flyers roster and statistics: Scoring regular season”. Hockey-Reference. https://www.hockey-reference.com/teams/PHI/2025.html#all_player_stats. 
  9. ^ Collective bargaining agreement between National Hockey League and National Hockey League Players' Association – 11.17 Currency. National Hockey League. 2013. sid. 71. http://www.nhl.com/nhl/en/v3/ext/CBA2012/NHL_NHLPA_2013_CBA.pdf 
  10. ^ Hanson, Drew. ”NHL salaries not as advertised”. The Hockey Writers. https://thehockeywriters.com/nhl-salaries-not-as-advertised/. 
  11. ^ ”Samuel Ersson”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/samuel-ersson. 
  12. ^ ”Alexei Kolosov”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/alexei-kolosov. 
  13. ^ ”Ivan Fedotov”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/ivan-fedotov. 
  14. ^ ”Helge Grans”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/helge-grans. 
  15. ^ ”Yegor Zamula”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/yegor-zamula. 
  16. ^ ”Travis Sanheim”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/travis-sanheim. 
  17. ^ ”Cameron York”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/cameron-york. 
  18. ^ ”Jamie Drysdale”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/jamie-drysdale. 
  19. ^ ”Nick Seeler”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/nick-seeler. 
  20. ^ ”Emil Andrae”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/emil-andrae. 
  21. ^ ”Rasmus Ristolainen”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/rasmus-ristolainen. 
  22. ^ ”Erik Johnson”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/erik-johnson. 
  23. ^ ”Bobby Brink”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/bobby-brink. 
  24. ^ ”Travis Konecny”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/travis-konecny. 
  25. ^ ”Sean Couturier”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/sean-couturier. 
  26. ^ ”Jett Luchanko”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/jett-luchanko. 
  27. ^ ”Garnet Hathaway”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/garnet-hathaway. 
  28. ^ ”Scott Laughton”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/scott-laughton. 
  29. ^ ”Ryan Poehling”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/ryan-poehling. 
  30. ^ ”Noah Cates”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/noah-cates. 
  31. ^ ”Matvei Michkov”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/matvei-michkov. 
  32. ^ ”Nicolas Deslauriers”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/nicolas-deslauriers. 
  33. ^ ”Morgan Frost”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/morgan-frost. 
  34. ^ ”Tyson Foerster”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/tyson-foerster. 
  35. ^ ”Owen Tippett”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/owen-tippett. 
  36. ^ ”Joel Farabee”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/joel-farabee. 
  37. ^ ”Anthony Richard”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/anthony-richard. 
  38. ^ ”Front Office”. NHL.com/Flyers. https://www.nhl.com/flyers/team/front-office. 

Externa länkar