Parstugan var från 1500-talet, men med rötter i 1400-talet, en hustyp i Sverige, som först förekom i herrskapliga sammanhang och blev allmän som bondgård i slutet av 1600-talet och under 1700-talet. En parstuga består av två rum, "stugor", över hela husets bredd, samt mellan dem en kammare och en förstuga (farstu).

Det karaktäristiska med en parstuga är att förstugan med entrén ligger i husets mitt och att man därifrån når ett rum till höger och ett rum till vänster. Det mindre rummet rakt fram bakom förstugan, kammaren, var i herrskapssammanhang ett enskilt sovrum, men användes i bondstugan sällan som bostadsrum.

Vardagsstugan var det fram till 1950-talet enda till vardags bebodda rummet. Det tjänstgjorde även vanligen som kök med bakugn och under vintertid som arbetsrum. Under 1800-talets början flyttade dock köket ofta in i den tidigare sällan utnyttjade kammaren.

Den andra stugan, annerstugan eller anderstugan, som användes vid fester och i senare tid blev finrum, saknade bakugn men hade eldstad. När rummet inte användes förvarades där kistor och skåp med hushållets finkläder och linneförråd. I större förhållanden lades ibland kammare till på ena eller båda gavlarna, så kallade framkammarstugor; bergsmansgård, jämför enkelstuga (Morastuga).

• Enrumsstuga
• Enkelstuga
• Sidokammarstuga
• Korsplan (även kallad Korsformad plan)
• Sexdelad plan (även kallad Salsbyggnad)

• Stockholms läns museum: Hustyper och planlösningar.
• Kulturmiljövård: Parstugan.