Lind
| Lind | |
 Från Franz Eugen Koehler: Koehlers Medizinal-Pflanzen in naturgetreuen Abbildungen und kurz erläuterndem Texte Gera, 1883-1914
| |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Malvaordningen Malvales |
| Familj | Malvaväxter Malvaceae |
| Släkte | Lindar Tilia |
| Art | Lind T. cordata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tilia cordata | |
| Auktor | Mill. |
| Utbredning | |
 Utbredningdområde Kryss utmärker enstaka träd; triangel invandrat och naturaliserat bestånd | |
| Synonymer | |
|
| |
Lind (Tilia cordata Mill., även kallad skogslind) är ett ädellövträd inom släktet lindar och familjen malvaväxter.
Historik
 |
Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
När ädellövträden invandrade i södra Skandinavien 7 000–6 700 f.Kr. hade linden, med sina begränsade krav på växtförhållanden, inga svårigheter att konkurrera med den befintliga trädfloran, huvudsakligen asp, björk och tall. Under den varmare period som inträffade 6 000–3 000 f.Kr. kunde linden sprida sig upp till södra Norrland och blev i de sydligare delarna av landet ett dominerande trädslag. Under det kallare skede som sedan följde drog sig linden tillbaka men kan i dag åter påträffas upp till Norrlandsgränsen.
Utseende
|
Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Som fristående träd har en fullvuxen lind en vid och rundad krona. Trädet kan bli upp till 20 m högt och mycket gammalt.[1]
Bladen är 3–6 cm[källa behövs], hjärtformade (därav artepitetet cordata = hjärtformad) och en aning asymmetriska, kala på ovansidan och på undersidan försedda med rostfärgade hårtofsar i nervvinklarna.[1] Färgen på tofsarna skiljer arten från andra lindar.[källa behövs] Bladskaften är kala.[1]
Blommorna är grönvita och sitter upp till tio[ifrågasatt uppgift] tillsammans i horisontella till upprätta knippen på ett långt skaft med ett stödblad på mitten. Detta blad fungerar som ett segel vid fröspridningen. Frukten är en nöt, 6–7 mm lång.[källa behövs]
Linden står i blom under ungefär två veckor. I Sverige börjar blomningen tredje veckan i juli längs Götalands kustområden. Blomningstiden flyttar efter hand norrut och når lindens nordgräns i augusti.[källa behövs]
Habitat
Linden förekommer vild i större delen av Europa och nordvästra Asien. I Sverige finns den tämligen allmänt i skogar och lundar norrut till Ångermanland, framförallt i mellersta Sverige.
Odlad är den vanlig i parker och trädgårdar.
Användning
Nutida namn på gatan med lindar, som man har kunnat promenera under sedan 1600-talet
Akvarell av Johan Stridbeck (1865 – 1714)
Lindträ är ganska mjukt och används till sniderier,[1][2] och bland annat till lådsidor i äldre snickeri. Lind spricker inte, men kan ändra form något när blött trä torkar.[3][2]
Förkolnad lind, som kan hämtas ur en nedbrunnen brasa, kan användas som ritkol.[1]
Linden är ett av de träd som förr hamlades till kreatursföda.[källa behövs]
Linden var förr[när?] en viktig källa för bast till korgar och mattor samt till ombindning inom trädgårdsmästeri.[2][1] Därav bäste, som dialektalt namn på lind.[4]
Bin och andra insekter besöker gärna blommorna, som ger rikligt med nektar,[1] så rikligt att den kan droppa ut, innan insekterna hunnit förse sig. Av denna anledning ska man inte parkera sin bil under en blommande lind, då annars tak och motorhuv kan bli helt nedkladdat. Ibland är kladdet dock inte nektar, utan så kallat honungsdagg, utsöndrat av till insekter såsom bladlöss vilka dväljs bland lindblommorna.
Enligt folklig tradition gäller att vattnet blivit tillräckligt varmt för friluftbad, när linden blommar.[källa behövs]
Medicinsk användning
Inom folkmedicinen används lindblommor främst som "örtte" vid förkylningar. Förutom en ökad svettning tycks lindblomte också öka kroppens allmänna infektionsförsvar.[5][trovärdig källa?]
I den svenska farmakopén ingick förr lind i form av blommor (Tiliæ Flores), bark (Cortex interior) och kol (Carbones).[1]
Kulturellt
- Lind är Bohusläns landskapsträd.[6] Förebilden torde dock inte vara skogslind, utan den besläktade art, som heter just bohuslind, Tilia platyphyllos Scop..
- "Blomsterkungen" Carl von Linnés far antog namnet Linné inspirerad av en ståtlig lind i Småland i hembygden, och som familjen beundrade. En av Carls bröder antog sedermera namnet Tilliander efter det namn Tilia, som Carl myntat för lindsläktet.[källa behövs]
- Lindar förekommer ofta i folkvisor och ballader, inte sällan i omkvädet. I avsnittet om balladen "Linden" ("Jungfrun förvandlad till lind") i Svenska folkvisor från forntiden (1816) skriver författarna att "Linden anses ännu af Allmogen såsom helig och räknas bland Boträd, det är, sådana träd, under hvilka Elfvor, Tomtar och Lindormar älska att vistas." [7]
- Lindblomste spelar en viktig roll i romanen På spaning efter den tid som flytt.
| Namn | Trakt | Förklaring | Referens |
|---|---|---|---|
| Bäste | Västergötland | Bäste torde ha med det bast att göra, som kan utvinnas från lind | [4] |
| Barrlind | Detta är en vilseledande beteckning för idegran, Taxus baccata L., som inte alls är besläktad med lindar | [8] | |
Lind skjuter ofta skott längs hela stammen.
Här har årsskott rensats.
Gamla lindar kan få riktigt grov stam.
Knopp ansatt i december på kvist från föregående år
Bilderna visar fram- och baksida på samma knopp.
Bladsprickning i april.
Typisk hängande blomklase.
Pollenkorn
Lägg märke till skalan i nedre, högra hörnet.
Halvmogna frukter.
Tvärsnitt av en några år gammal gren
Bark till höger, årsringar och tvärgående märgstrålar.
Snittet inte helt färskt.
Längssnitt av gren
Veden kan vara mycket ljusare än vad just denna bild visar.
Se även
Referenser
- ^ [a b c d e f g h] Anderberg, Arne; Anderberg, Anna-Lena (senast ändrad den 29 juni 2009). ”Tilia cordata Mill. - Lind”. Den virtuella floran. Naturhistoriska riksmuseet. Arkiverad från originalet den 5 december 2021. https://web.archive.org/web/20211205081023/http://linnaeus.nrm.se/flora/di/tilia/tilia/tilicor.html. Läst 7 februari 2024.
- ^ [a b c] ”Lind”. Träcentrum Nässjö. https://www.tracentrum.se/sv/publikationer/traslagsinformation/lind/. Läst 7 februari 2024.
- ^ Palm, Johan; Åhström, Anders; Wijk, Gunnar; Johansson, Susanne (2005). Fakta om lövträ. Träcentrum Nässjö. sid. 26. ISBN 91-631-8189-4. https://www.tracentrum.se/media/1147/fakta_om_lovtra.pdf. Läst 7 februari 2024
- ^ [a b] bäste i Rietz, Ernst Johan, Svenskt dialektlexikon (1862–1867), sida 78, Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
- ^ Heino, Raimo (2001). Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv. PRISMA. ISBN 9789151834979
- ^ Westerlind, Kjell (2014). Sveriges landskapsträd
- ^ Afzelius, Arvid August; Geijer, Erik Gustaf (1816). Svenska folkvisor från forntiden. Stockholm: Zacharias Haeggström. sid. 114. https://archive.org/stream/svenskafolkviso01geijgoog#page/n118/mode/2up
- ^ Anderberg, Arne; Anderberg, Anna-Lena (senast ändrad den 3 mars 2006). ”Taxus baccata L. - Idegran”. Naturhistoriska riksmuseet. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211023153144/http://linnaeus.nrm.se/flora/barr/taxa/taxus/taxubac.html. Läst 7 februari 2024.
Externa länkar
- Lind i Den virtuella floran, Naturhistoriska riksmuseet
- Lind i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Lind i Träcentrum, Träslagsinformation
Wikimedia Commons har media som rör Lind.
|
|