Eisspeedway

Klitorisollon

Klitorisollon
Yttre anatomi av klitoris
Yttre anatomi av klitoris
1. Klitoriskappan, 2. Klitorisollonet
1. Klitoriskappan
2. Klitorisollonet
Detaljer
LatinGlans clitoridis
Grekiskakleitoris
Del avvulva (kvinnans könsorgan)
Systemkönsorgan
Områdeunderliv
Länkar
TAA09.2.02.004

Klitorisollonet, glans clitoridis, är den yttre synliga delen av klitoris som är en del av det kvinnliga könsorganet.[1][2] Det är placerat längst upp på vulvan, där de inre blygdläpparna går ihop och formar klitorishuvan.[3][4] Ollonet har en stor koncentration av nervändar, som är klitoris centrala roll i den taktila sexuella stimulansen.[3][5]

Ollonet är delvis täckt av klitorishuvan men blir synlig om man drar huvan bakåt. Ollonet är den synliga delen av klitoris, och mellan det och huvan finns det körtlar som producerar ett oljigt sekret som kallas smegma om det bildas i större mängder.[6]

Anatomi

Bredden på klitorisollonet varierar mellan 2 till 5 mm på bredden och 3 till 7 mm på långden.[6] En pubertal kvinna har oftare större klitoris än en kvinna i menopausen, vilket beror på hormonnivåer. Detta har dock ingen påverkan på känslighet eller förmåga att få orgasm.[6]

Sexuell stimulans

Under ollonet, men fäst i huvan och täckt därav sitter klitorisskaftet som inte är synligt. När en kvinna får sexuell stimulans sväller svällkroppar i klitorisskaftet. Detta gör att ollonet pressas framåt och huvan dras tillbaka en del, så att ollonet blottas mer och lättare utsätts för retning.[1] Ollonets känslighet varierar under olika stadier av upphetsningen, och den kan bli så känslig att direkt beröring kan uppfattas som smärtsam.[6]

Vid direkt beröring innan klitoris hunnit bli stimulerat kan ollonet uppfattas torrt och ömt, då det inte hunnit bildas lubrikation. En del kvinnor producerar heller inte tillräckligt med lubrikation, vilket gör att det känns torrt; detta kan avhjälpas med glidmedel eller saliv via oralsex.[6]

Kvinnlig könsstympning

En del av de kvinnor som har utsatts för kvinnlig könsstympning har inte sitt klitorisollon kvar, men de interna delarna och deras funktion finns kvar. Det kan dock finnas ärrvävnad kvar som smärtar.[6]

Klitoris roll i kulturen

Litteratur

Fram till 1998 var klitorisollonet det som var känt som klitoris, eftersom den interna delen av organet först då fick en slutgiltig vetenskaplig beskrivning.[7] När man därför går till kulturen innan dess är det klitorisollonet som menas.

Clitoria ternatea, en blomma som poetiskt döpts efter klitorisollonet.

En av de tidigast kända indirekta beskrivningarna av ollonet och dess funktion står Aristoteles för på 300-talet f.Kr. när han skriver "Kvinnor känner njutning när de blir rörda på samma ställe som mannen också känner njutning".[8] Även Ovidius, runt år noll, fann ollonet och uppmanade följande i sin bok Konsten att älska: "När du hittar en plats där en kvinna gillar att bli smekt, bör din känsla av anständighet inte hindra dig från att smeka den."[8] Ambroise Paré, grundaren av modern kirurgi på 1500-talet, var mer pryd och skrev så här: "Anatomer, såsom Colombus & Fallopius, nämner en partikel, som är belägen högst upp på de skamliga delarna vid urinvägen… Fallopius har gett den det grekiska namnet cleitoris, "...". Och eftersom nämnda del är väsentligt obscen, hänvisas läsaren till Colombus & Fallopius".[8]

På 1600-talet blev klitoris åter beskriven på ett mer positivt och poetiskt sätt av läkarna, där exempelvis Maria av Medicis och Louis XIII:s läkare i Frankrike, Jean Riolan, skrev "man anser att det är i denna del som kärleken tar sin bostad, som när den kittlas på rätt sätt kan tända eld i de kallaste hjärtan", medan hans samtida kollega, nederländaren Reinier de Graaf, även såg farorna: "Klitorisen ska hålla de skamliga delarna i schack, förhindra dem från att falla för frestelsen och väcka en kärleksfull aptit genom den utsökta och delikata känslan från ollonet, som ger en njutning så öm och så charmig för kvinnor, att de tror att det är ett billigt pris att betala med en 9 månaders graviditet, en smärtsam och ofta dödlig förlossning och all omsorg som ingår i barnuppfostran".

Hos icke-medicinska författare gjorde klitorisen sitt inträde i litteraturen på 1600-talet, då bland annat ovan nämnda personer hade avslöjat dess anatomiska hemligheter. En som nämner den i sina memoarer i Historien om mitt liv är Giacomo Casanova, som skäms för att han blir kär i en kastrato, som sedan visar sig vara en falsk kastrato med en ljuv kvinnlig röst och en förstorad klitoris.[8] Även Markis de Sade beskrev klitorisen på ett litterärt vackert sätt. Sedan sjönk dock kvaliteten på litteraturen som hänvisade till organet, då pornografin började göra sitt intrång i litteraturen under 1800- och 1900-talet, och författarnas mål inte var litteraturpriser utan så kallad kiosklitteratur.[8]

Under 2000-talet har dock skett en förändring. Litteraturen har återigen börjat lyfta upp det "glömda" organet, för att rehabilitera det och lyfta fram dess roll i den personliga sexualiteten. Det har även koppling till en ökad diskussion omkring kvinnlig sexualitet, hur relationer byggs och förvaltas och hur samhället accepterar det hela.[8]

Inom poesin började klitorisollonet göra sitt inträde under 1700-talet. Det har benämnts på en mängd olika sätt eller jämförts med olika juveler, blommor eller fåglar.[8]

Konst

Vänster: Gustave Courbets Världens ursprung (1865). Höger: Egon Schieles Drömskådandet (1911). Vänster: Gustave Courbets Världens ursprung (1865). Höger: Egon Schieles Drömskådandet (1911).
Vänster: Gustave Courbets Världens ursprung (1865). Höger: Egon Schieles Drömskådandet (1911).

Den nakna kvinnokroppen har avbildats sedan Venus från Willendorf för 27 000 år sedan. Liksom Gustave Courbets tavla Världens ursprung, från 1865, syns könet oftast dolt bakom hår; dessutom är kvinnans ben oftast stängda eller sammanpressade. Under början av 1900-talet målade en del berömda konstnärer närbilder på vulvor som visade klitorisollonet, men på ett konstnärligt sätt där betraktaren själv får sätta ihop helheten. Exempel på detta är Picasso och Rodins akvareller.[8] Annars föredrog de flesta konstnärer att avbilda könet täckt, som om det smeks eller kvinnan onanerar.[8]

Två älskande, träsnitt av Katsushika Hokusai i en serie av tolv bilder (Fukujuso) cirka 1815, avbildar klitorisollonet.

Egon Schiele var den tidigast kände europeiske konstnären som gav sig på att ge närbilder av klitoris. 'Det gjorde han med tavlorna Flicka i svarta kläder och särade ben (Mädchen in schwarzem Kleid mit gespreizten Beinen, 1910) och Drömskådandet (Die Traumbeschaute, 1911).[8]

Häxprocesser

Fördjupning: Häxprocesser

I boken Häxhammaren, den mest inflytelserika instruktionsboken för häxjakt under 1400- till 1600-talet, beskrivs hur häxor skall rakas av allt hår och man skall leta efter Satans tecken. Ett av dessa tecken skall bland annat vara "häxbröstvårtan", som gav djävulen blodlust och var placerad vid "kvinnans intima delar". Utifrån denna beskrivning undersöktes verkliga kvinnors underliv under häxprocesser, bland andra Alice Samuel 1593, då hennes klitorisollon antogs vara denna "bröstvårta".[9]

Kvinnans urogenitalia: 1. äggledare, 2. äggledarens fimbrier 3. urinblåsa 4. blygdben, 5. Skenes körtlar, 6. urinrör, 7. klitoris med klitorishuva och klitorisollon, 8. klitorisklyftor, 9. inre blygdläppar, 10. yttre blygdläppar, 11. äggstock 12. colon sigmoideum, 13. livmoder, 14. fornix vaginae, 15. livmoderhals, 16. ändtarm, 17. slida 18. ändtarmssöppning 19. Bartholins körtlar

Referenser

  1. ^ [a b] ”79 (Det fulländade äktenskapet : en studie i samlevnadens fysiologi och teknik)”. runeberg.org. 11 december 1946. https://runeberg.org/fullakt/0079.html. Läst 28 januari 2023. 
  2. ^ Velde, Th. H. van de (1931). Det fulländade äktenskapet: en studie i samlevnadens fysiologi och teknik. Stockholm: Frans Aldor. Libris 8219116 
  3. ^ [a b] ”Clitoris | Definition, Location, & Facts | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/science/clitoris. Läst 28 januari 2023. 
  4. ^ Wilkinson, Edward J. (2012-02-10) (på engelska). Wilkinson and Stone Atlas of Vulvar Disease. Lippincott Williams & Wilkins. ISBN 978-1-4511-7853-1. https://books.google.se/books?id=UNCvfblD1qgC&pg=PA5&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 28 januari 2023 
  5. ^ ”Clitoris: How many nerve fibers does it really have?” (på engelska). www.medicalnewstoday.com. 3 november 2022. https://www.medicalnewstoday.com/articles/why-is-the-clit-so-sensitive-thanks-to-over-10000-nerves-first-real-count-finds. Läst 28 januari 2023. 
  6. ^ [a b c d e f] Sandra Dahlén (1 december 2008). ”A guide to clitoral sex”. RFSU. https://www.rfsu.se/globalassets/pdf/a-clitoral-guide.pdf. Läst 29 januari 2023. 
  7. ^ ”The sole function of the clitoris is female orgasm. Is that why it’s ignored by medical science?” (på engelska). the Guardian. 31 oktober 2020. http://www.theguardian.com/lifeandstyle/2020/nov/01/the-sole-function-of-the-clitoris-is-female-orgasm-is-that-why-its-ignored-by-medical-science. Läst 29 januari 2023. 
  8. ^ [a b c d e f g h i j] ”The Clitoris in Art - Anatomic Study of the Clitoris and the Bulbo-Clitoral Organ 2014th Ed.” (på engelska). doctorlib.info. https://doctorlib.info/gynecology/anatomic-study-clitoris/17.html. Läst 29 januari 2023. 
  9. ^ Drenth, Jelto (2005) (på engelska). The Origin of the World: Science and Fiction of the Vagina. Reaktion Books. ISBN 978-1-86189-210-2. https://books.google.se/books?id=aauFT9jPNRoC&pg=PA12&lpg=PA12&dq=1593+clitoris+witch&source=bl&ots=odoTa9iwSx&sig=ACfU3U0Ma3DgQvaegGVw1yz3V58Xvs5fHg&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwi45arCs73oAhXLR5oKHdG5DeUQ6AEwAXoECAkQAQ#v=onepage&q=1593%20clitoris%20witch&f=false. Läst 28 mars 2020 
Quelle: https://sv.wikipedia.org/wiki/Klitorisollon