Eisspeedway

Kjell Asplund

Kjell Asplund
Född1943
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningInternist
Befattning
Styrelseordförande
ArbetsgivareSocialstyrelsen
Redigera Wikidata

Kjell Asplund, född 1943, är en svensk läkare. Asplund var 2004–2008 generaldirektör för Socialstyrelsen, där han 2003–2004 var överdirektör. Innan dess var han bland annat professor i medicin vid Umeå universitet och överläkare vid Norrlands universitetssjukhus. Han blev 2023 jubeldoktor vid Uppsala Universitet.

Asplund har en bakgrund som läkare, utbildad vid Uppsala universitet. Han disputerade 1972 i histologi på en avhandling[1] om bildande och utsöndring av insulin hos foster och nyfödda. Han blev påföljande år docent i histologi samt 1981 docent i medicin vid Umeå universitet. 1994 utnämndes han till professor i medicin i Umeå.

Hans kliniska forskning har huvudsakligen varit inriktad på diabetes, stroke och andra hjärt- och kärlsjukdomar. Inom dessa områden har han publicerat ett stort antal bidrag i svenska och internationella läroböcker. Asplund har bland annat varit ordförande för European Stroke Council och styrelseordförande för SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) åren 1997–2002. Från 22 september 2003 till den 31 maj 2004 var han överdirektör och 1 juni 2004 till den 29 februari 2008 generaldirektör vid Socialstyrelsen. Han var 2010–2011 nationell cancersamordnare vid Socialdepartementet.

Asplund är styrelseordförande vid Socialstyrelsen och vice ordförande i Cancerfondens styrelse. Han var under åren 2012–2019 ordförande för Statens medicinsk-etiska råd (Smer). Tidigare har han varit styrelseordförande for Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering SBU) och styrelseledamot vid bland annat Umeå universitet, Läkemedelsverket, Räddningsverket, Stiftelsen Stockholms Sjukhem och Karolinska Universitetssjukhuset. På uppdrag av Karolinska Universitetssjukhuset genomförde Asplund 2016 en intern granskning av professor Paolo Macchiarinis luftstrupstransplantationer vid sjukhuset.[2]Åren 2017–2019 ledde han en statlig utredning om komplementär och alternativ medicin. [3][4] Han har också varit expert i andra statliga utredningar, bland annat om prioriteringar i sjukvården[5][6] och i Bergwallkommissionen.[7]

År 2021 publicerade Asplund sin uppmärksammade bok "Fuskarna". I boken refererar och kommenterar han 19 skilda medicinska forskningsskandaler och uttalar, att det troligen finns många fler sådana skandaler, vilka dock ännu ej blivit avslöjade. Han har också publicerat minnen från sin tid som Röda Korsläkare Biafrakriget. [8]

Bibliografi

  • 1995 – Hägg E, Olsson T, Asplund K. Lilla endokrinologin. Libris 9121842[9]
  • 1999 – Asplund, Kjell (1999). Hjärnans kärlsjukdomar. Libris 3400723. Läst 7 januari 2025 
  • 2002 – Asplund K, Berglund G, Lindgren S, Lindholm N (red.). Internmedicin. Liber, Stockholm.[10]
  • 2021 – Fuskarna: om Macchiarinis och andras svek mot vetenskapen. Stockholm: Fri tanke. Libris v7354vvzs3hz47wj. ISBN 9789189139992 
  • 2024 – Biafra: minnen av krig, svält och undergång. Vulkan. Libris 7rlzc1rm5t9w8tvx. ISBN 9789189823853 

Källor

  1. ^ Asplund, Kjell (1972) (på engelska). Insulin biosynthesis and release in the foetus and newborn: an experimental study in the rat. Abstracts of Uppsala dissertations from the Faculty of Medicine, 0345-004X ; 145. Uppsala. Libris 344725 
  2. ^ Asplund K, Blom N, Johansson K, Persson J, Östlund P. (31 augusti 2016). ”Fallet Macchiarini. Utredning av verksamheten med transplantationer av syntetiska luftstrupar vid Karolinska Universitetssjukhuset”. https://www.regionstockholm.se/4901df/contentassets/7e8183d4c6ac4f009ca4b6472a3499c5/fallet-macchiarini-rapport.pdf. Läst 7 januari 2025. 
  3. ^ ”Komplementär och alternativ medicin och vård – säkerhet, kunskap, dialog. SOU 2019:15”. 15 mars 2019. https://www.regeringen.se/contentassets/75e0d769c4be49f8b2accc1a4cb5451e/komplementar-och-alternativ-medicin-och-vard---sakerhet-kunskap-dialog-sou-2019_15.pdf. Läst 7 januari 2025. 
  4. ^ ”Komplementär och alternativ medicin och vård – ny lagstiftning. SOU 2019:28”. 15 maj 2019. https://www.regeringen.se/contentassets/c9ce60ddd06b44eab33fa8074ced9a26/komplementar-och-alternativ-medicin-och-vard-sou-2019_28.pdf. Läst 7 januari 2025. 
  5. ^ ”Vårdens svåra val. SOU 1995:5”. 1 mars 1995. https://www.regeringen.se/contentassets/6c4cb9f4c3ef4296b68ea7c6cefbf1d2/del-1-kap.-1-t.o.m.-kap.-8-vardens-svara-val. Läst 7 januari 2025. 
  6. ^ ”Vårdens svåra val. Överväganden och förslag. SOU 1995:5”. 1 mars 1995. https://www.regeringen.se/contentassets/6c4cb9f4c3ef4296b68ea7c6cefbf1d2/del-2-kap.-9-t.o.m.-bilagorna. Läst 7 januari 2025. 
  7. ^ ”Rapport från Bergwallkommissionen”. https://www.regeringen.se/contentassets/4ed0d8cbf1bc490d9ebe5a4c517dff71/sou-2015-52-rapport-fran-bergwallkommissionen.pdf. Läst 7 januari 2025. 
  8. ^ Asplund, Kjell (2024-03-15). Biafra. Minnen av krig, svält och undergång. Läst 7 januari 2025 
  9. ^ Hägg, Erik (2003). Lilla endokrinologin (2., [rev.] uppl.). ISBN 978-91-44-04273-2. https://libris.kb.se/bib/9121842. Läst 7 januari 2025 
  10. ^ Internmedicin (3., [rev.] uppl). Liber. 2002. ISBN 978-91-47-04961-5. Läst 7 januari 2025 

Externa länkar


Företrädare:
Kerstin Wigzell
Generaldirektör för Socialstyrelsen
20042008
Efterträdare:
Lars-Erik Holm