Eisspeedway

Johan Gustaf Edgren

Johan Gustaf Edgren (1849-1929), fotograferad av Henri Osti 1877.

Johan Gustaf Edgren, ofta J.G. Edgren, född 9 oktober 1849 i Åmål, död 17 september 1929 i Stockholm, var en svensk läkare. Han var syssling till Hjalmar Edgren.

Biografi

Edgren blev student vid Uppsala universitet 1871, medicine kandidat där 1876, medicine licentiat vid Karolinska institutet 1879 och medicine doktor i Uppsala 1881 efter disputation vid Karolinska institutet. Som laborator i fysiologi tjänstgjorde han 1877 i Uppsala och åren 1879-80 i Stockholm; han förordnades 1884 till docent i medicin vid Karolinska institutet, utnämndes 1888 till extra ordinarie professor och 1908 till ordinarie professor i samma ämne där. Han var livmedikus hos kung Oskar II från 1888 och efter dennes frånfälle hos efterträdaren Gustaf V fram till 1914 (sistnämnda år lämnade han även sin professur). Edgren gravsattes i Gustav Vasa kyrkas kolumbarium vid Odenplan i Stockholm.[1]

Bibliografi i urval

  • Iris’ rörelsemekanism hos grodan I, II (i "Upsala läkareförenings förhandlingar", 1876, 1878)
  • Bidrag till läran om temperaturförhållandena i periferiska organ (gradualavhandling, 1880)
  • Den elektriska undersökningen af musklerna och de motoriska nerverna (1884)
  • Om den primära progressiva myopatin (i "Nordiskt medicinskt arkiv, 1887)
  • Kardiografiska och sfygmografiska studier (ibidem, 1888)
  • Amusie (musikalische Aphasie), i "Deutsche Zeitschrift für Nervenheilkunde" (1895)
  • Inledning till Svenska läkarsällskapets diskussioner om kolerans behandling (i sällskapets "Handlingar", 1892)
  • Om lungtuberkulosens botlighet (ibidem, 1896)
  • Om lungtuberkulosens utbredning, botlighet och bekämpande (föredrag i Hälsovårdsföreningen, 1896)
  • Kliniska studier öfver arterioskleros (1897, på tyska Die Arteriosklerose, klinische Studien, 1898)
  • Läkemedlens användning och dosering (tillsammans med Severin Jolin, 1893; tredje upplagan 1902).

Utmärkelser

Källor

Noter