Henrik David Hamilton, född den 15 maj 1878 på Barsebäcks slott, död den 29 mars 1917 i sviterna efter en vanskött förkylning, var en svensk greve, militär (kapten) och flygpionjär.^[1]

Hamilton anställdes 1897 som volontär vid Svea Ingenjörsbataljon och blev underlöjtnant vid Fortifikationen 1899. Efter genomgången fortifikationskurs placerades han vid Svea ingenjörkår 1902. Han genomgick Artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurs och tjänstgjorde därefter vid olika staber och kårer. 1907 blev han placerad vid Kungliga Fälttelegrafkåren. Vid fälttelegrafkåren kom han i kontakt med arméns luftballongsförsök, och han blev en av Sveriges första ballongförare med internationellt ballongförardiplom utfärdat 8 maj 1905. Han var under en period sekreterare i S.A.S. (Svenska Aeronautiska Sällskapet) och innehavare av en egen friballong.

Hamilton blev 1911 kommenderad efter egen önskan och utan kostnad för kronan att bedriva flygtekniska studier i Frankrike och England. Tillsammans med sin fru Ellen Hamilton reste Henrik David till La Brayelle utanför Douai i norra Frankrike för att genomgå flygutbildning vid Louis Breguets flygskola. Hamilton avlade certifikatproven 10 juli 1911 och tilldelades F.I.A. Internationella certifikat nr 540 och svenskt aviatördiplom nr 2 utfärdat av S.A.S. 16 augusti 1911. Efter hemkomsten till Sverige blev Hamilton 1912 kommenderad till chef för arméns flygavdelning, som vid tidpunkten disponerade två flygplan B 1 och M 1. Hamiltons första flygningar i Sverige genomfördes på Axevalla hed sommaren 1912.