Eisspeedway

Fransfladdermus

Fransfladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteMyotis
ArtFransfladdermus
M. nattereri
Vetenskapligt namn
§ Myotis nattereri
AuktorKuhl, 1817
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Fransfladdermusen (Myotis nattereri) är en fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar).

Beskrivning

Fransfladdermusen är en liten fladdermus med en vingbredd på 22–28 cm, kroppslängd 4–5 cm och vikt upp till 13 g. Pälsen är gråbrun på ovansidan, ljusgrå under. "Fransen" i namnet är en krans av styva hår längs kanten på svansflyghuden.[2] [3]

Vanor

Fransfladdermusen är en skicklig men långsam flygare. Börjar jaga efter solnedgången. Födan består av diverse insekter. Arten påträffas i skog, på odlad mark och i samhällen. Piper hörbart under flykten.[2] [3] Lokaliseringslätet är däremot mycket högt, med en frekvens på omkring 45–50 kHz[4].

Utbredning

Fransfladdermusen finns i Nordafrika, Syd- och Centraleuropa (utom Balkan), södra och mellersta Nordeuropa samt i Asien.

I Sverige mera sällsynt, med flera luckor, från Skåne upp till mellersta Norrland.[3] Finns troligtvis också längs kusten av Bottenhavet[5].

I Sverige är alla fladdermusarter fridlysta sedan 1986.[6]

Status

Fransfladdermusen är i Sverige upptagen på Röda listan: VU (sårbar), klassning "B1+2abcde,C1". Upptagen i EU:s habitatdirektiv (bilaga 4).[7]

En livskraftig population finns bland annat i Fyledalen.

Referenser

  1. ^ Hutson, A.M., Aulagnier, S. & Spitzenberger, F. 2008 Myotis nattereri . Från: IUCN 2008. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 9 augusti 2019.
  2. ^ [a b] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 235-236. ISBN 91-1-864142-3 
  3. ^ [a b c] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 47-48. ISBN 91-46-16576-2 
  4. ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 25. ISBN 91-85094-60-9 
  5. ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. Arkiverad från originalet den 16 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060616121952/http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 5 juni 2009. 
  6. ^ ”Fladdermöss”. Naturhistoriska Museet. https://www.nrm.se/fakta-om-naturen/djur/daggdjur/fladdermoss. Läst 14 oktober 2017. 
  7. ^ AtrDatatabankens faktablad, läst 9 augusti 2019