Eisspeedway

Finnpilot Pilotage

Finnpilot Pilotage Ab
Pilot 1200-klassens snabb lotsbåt
TypAktiebolag
HuvudkontorFinland Helsingfors, Finland
NyckelpersonerMatti Pajula
VD
BranschLotsning, sjöfart
TjänsterLotsning
Antal anställda342 (2012)[1]
Historik
Grundat2004, bolagiserat 2011
Avknoppat frånSjöfartsverket
Ekonomi
Omsättning▲ 39,4 miljoner € (2012)(2012) [1]
Rörelseresultat▲ 2,8 miljoner € (2012)[1]
Struktur
ÄgareFinlands stat
DotterbolagIce Advisors Oy
Övrigt
SloganPå stadig kurs
WebbplatsFinnpilot.fi på svenska
Lotsbåt med lots utanför Åland 1942.
Modern lotskutter utanför Kemi vintertid.

Finnpilot Pilotage Ab, ofta enbart benämnt som Finnpilot, är ett finländskt statligt aktiebolag som ansvarar för lotstjänster inom Finlands territorialvatten och på Saimen.[2] Bolaget har sitt ursprung i finska Sjöfartsverket, som 2004 spjälktes upp. I samband med detta överfördes lotsningsuppdraget till Lotsningsverket Finnpilot, som 2011 bolagiserades och bytte namn till nuvarande Finnpilot Pilotage.[3]

Historik

Den första bevarade källan rörande lotsning i Finland är ett dokument gällande grundandet av Lotsverket från 1696. I detta föreskrivs att alla lotsar har en skyldighet att på den egna hemorten hålla en båt med dugliga segel och annan nödvändig utrustning. Det var först i slutet av 1800-talet som Lots- och fyrverket började köpa in egna båtar för lotsning, och i praktiken levde lotsarnas skyldighet att köpa och rusta sina egna lotsbåtar kvar ända på början av 1900-talet. De första köpta lotsbåtarna byggdes lokalt, men 1898 köpte Pitkäpaasi lotsstation utanför Viborg en segellotskutter ritad av Colin Archer från ett skeppsvarv i norska Larvik. Den nya båten, som döptes till Pitkäpaasi efter lotstationen, kom att revolutionera tänkandet kring lotsbåtar i Finland, och hade stort inflytande på den fortsatta utvecklingen av utrustningen. Pitkäpaasi var i tjänst till 1929, och är numera museibåt i Finlands sjöhistoriska museums samlingar.[4]

År 1912 beslöts som ett led i förryskningen att finska lotsväsendet skulle underordnas det ryska marinministeriet. I en omfattande protestaktion, känd under det något missvisande namnet Lotsstrejken, sade över hälften av Finlands lotsar upp sig i protest mot beslutet.[5][6]

I samband med Finlands självständighet reformerades Lots- och fyrverket 1918, och bytte namn till Sjöfartsverket. Sjöfartsverket ansvarade sedan för lotsnigsuppdraget fram till början på 2000-talet. Med början 2003 spjälktes sedan Sjöfartsverket upp i ett antal olika avdelningar och statliga bolag, och 2004 överfördes lotsningstjänsterna till det statliga Lotsningsverket Finnpilot, innan Sjöfartsverket slutligen 2010 lades ner.[7][8] 2011 ombildades sedan Lotsningsverket Finnpilot till ett aktiebolag, som fick namnet Finnpilot Pilotage Ab.[3]

Finnpilot idag

I dagens läge (2013) har Finnpilot monopol på lotsningstjänster i finska vatten[9], något som inte är helt okontroversiellt[10]. Under 2012 utfördes sammanlagt 27 091 lotsningsuppdrag, vilket innebar en körsträcka på 509 700 sjömil för bolagets lotsbåtar[1].

Utrustning och organisation

Företaget opererar 63 lotsbåtar (2011), fördelade på 30 snabba lotsbåtar och 33 lotskuttrar[11]. Snabba lotsbåtar används vid öppet vatten, medan de mer traditionella kuttrarna också kan användas under den tid som havet är isbelagt[11]. De senaste snabba lotsbåtarna är av Pilot 1500-klassen, det vill säga samma modell som svenska Sjöfartsverket tecknade en beställning på 2013[12][13]. Dessutom används bland annat hydrokoptrar av modellen ArcticAnt[14].

Finnpilots personal och lotsbåtar är baserade på 11 lotstationer och 13 sidostationer runt om i landet[15]. Lotstationerna är, börjandes från den svenska gränsen:

Källor

Noter

  1. ^ [a b c d] ”Finnpilot: Vuosikertomus 2012”. Finnpilot.fi. Finnpilot Pilotage. Arkiverad från originalet den 13 april 2014. https://web.archive.org/web/20140413154825/http://www.finnpilot.fi/www/yhteystiedot/fi_FI/medialle/_files/89415237835886314/default/Finnpilot%20Pilotage%20Oy%20Toimintakertomus%20ja%20tilinp%C3%A4%C3%A4t%C3%B6s%202012.pdf. Läst 6 augusti 2013. 
  2. ^ ”Finnpilot: Framsida”. Finnpilot.fi. Finnpilot Pilotage. Arkiverad från originalet den 11 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150211002940/http://finnpilot.fi/www/sv_SE/. Läst 6 augusti 2013. 
  3. ^ [a b] ”Finnpilot: Medialle”. Finnpilot.fi. Finnpilot Pilotage. Arkiverad från originalet den 11 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150211002249/http://finnpilot.fi/www/yhteystiedot/fi_FI/medialle/. Läst 6 augusti 2013. 
  4. ^ ”Luotsikutteri Pitkäpaasi”. Nba.fi. Museiverket. http://www.nba.fi/fi/museot/suomen_merimuseo/kokoelmat/museoalukset/luotsikutteri_pitkapaasi. Läst 7 augusti 2013. 
  5. ^ Öhman, Martin. ”LOTS- OCH FYRPLATSEN UTÖ – porten till Finland”. Tidskriften Skärgård. Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi. http://web.abo.fi/skargarden/2004-2/ohman.htm. Läst 8 augusti 2013. 
  6. ^ ”Det Historiska Tankar”. Kokkola.fi. Karleby Turism Ab. https://www.kokkola.fi/tankar/tankar/sv_SE/historia/. Läst 8 augusti 2013. 
  7. ^ ”Lag om Sjöfartsverk”. Finnlex.fi. Edita Publishing Ab. http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2003/20030939. Läst 6 augusti 2013. 
  8. ^ ”Finanspolitiska ministerutskottet föreslår: Sjöfartsverkets interna produktion ska bolagiseras”. Lvm.fi/. Kommunikationsministeriet. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190822074936/https://www.lvm.fi/sv/-/finanspolitiska-ministerutskottet-foreslar-sjofartsverkets-interna-produktion-ska-bolagiseras-771701. Läst 6 augusti 2013. 
  9. ^ ”Lotsningslag”. Finnlex.fi. Edita Publishing Ab. http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2003/20030940. Läst 6 augusti 2013. 
  10. ^ Diedrik Järnefelt. ”Possible Benefits of Competing Pilotage in Finland”. Department of Shipping and Marine Technology - Chalmers tekniska högskola. http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/100897.pdf. Läst 6 augusti 2013. 
  11. ^ [a b] ”Vuosikertomus 2011”. Finnpilot.fi. Finnpilot Pilotage. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201025140426/https://docplayer.fi/storage/23/1811488/1603638246/35cKW4aLFAk1G8C-W_wSoA/1811488.pdf. Läst 6 augusti 2013. 
  12. ^ ”Kewatec pilot boats for Swedish Maritime Agency”. Maritimejournal.com. Maritime Journal. http://www.maritimejournal.com/news101/industry-news/kewatec-pilot-boats-for-swedish-maritime-agency. Läst 6 augusti 2013. 
  13. ^ ”Byggstart för omtvistade lotsbåtar”. Sjofartstidningen.se. Svensk Sjöfarts Tidnings Förlag AB. http://www.sjofartstidningen.se/byggstart-for-omtvistade-lotsbatar/. Läst 6 augusti 2013. 
  14. ^ ”ArctiAnt: Första sida”. Arcticant.fi. ArcticAnt. http://www.arcticant.fi/. Läst 6 augusti 2013. 
  15. ^ ”Lotsningsområde”. Finnpilot.fi. Finnpilot Pilotage. Arkiverad från originalet den 6 augusti 2013. https://archive.is/20130806100831/http://www.finnpilot.fi/www/luotsausalueet/sv_SE/lotsningsomrade/. Läst 6 augusti 2013. 

Tryckta källor

  • Järnefelt, Diedrik (2009). Possible Benefits of Competing Pilotage in Finland. Göteborg: Chalmers tekniska högskola 

Webbkällor

Quelle: https://sv.wikipedia.org/wiki/Finnpilot_Pilotage