Fixade till stavningen, men om faktan stämmer vet jag inte. /Grillo 7 februari 2005 kl.21.54 (CET)

Faktan är tveksam om än inte helt fel. Jag skall se över denna vid tillfälle. --Pipes 18 mars 2005 kl.09.20 (CET)

"Kontrapunkt [..] är en teknik inom musikalisk komposition där musiken består av självständiga stämmor som samspelar med varandra" är en väldigt luddig beskrivning. Jag har inte stenkoll på begreppet men jag har fått för mej att det är betydligt mer komplext än så? Det låter ju som en väldigt godtycklig "teknik" annars. :) 84.217.194.56 3 januari 2007 kl. 03.23 (CET)[svara]

Själv tycker jag nog att deffinitionen av kontrapunkt inte är så tokig, men måste säga att jag är ytterst tveksam till att den skulle vara så spridd innom klassisk musik och modern konstmusik. Visst mycket mkontrapunk innom barocken, och en del av Mozarts och Beethovens verk, men annars?

Theofilus (diskussion) 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)[svara]

Kontrapunkttekniken har satt djupa spår i den klassiska musiken. Att studera kontrapunkt påverkar nämligen ens kompositionsteknik så mycket att även om man inte skriver traditionell flerstämmig musik finns det så att säga alltid med. Det finns ytterst få exempel på stora tonsättare som inte har studerat kontrapunkt (bara Schubert och Grieg såvitt jag vet, och när det gäller Grieg var det nog så att bristen på kontrapunktiskt handlag hindrade honom från att använda sin begåvning till att skriva symfoniska verk). I definitionen av begreppet kontrapunkt skulle man kunna tillägga att de självständiga stämmorna samspelar med varandra enligt vissa regler som varierar mellan olika konstmusikaliska epoker och stilar. Fanns det inga regler skulle det ju mycket riktigt vara en godtycklig teknik. Det kanske viktigaste när det gäller dessa regler är hur dissonanser behandlas. I Palestrinastilen, som är den som jag kan något om, får t ex dissonanser inte förekomma på betonad taktdel. Kontrapunktus 3 februari 2007 kl. 23.21 (CET)[svara]

Jojo- det må vara att akademiskt utbildade kompositörer i allmänhet studerat kontrapunkt - även om en del som Rangström tagit avstånd från det. Men det kan väl inte göra ALL konstmusik till kontrapunktisk? En annan sak som inte tas upp i uppslagordet särskillt mycket är kontrapunkt i popolärmusik. Där skulle man kunna skriva mycket mer. Mycket av ABBAs musik skulle jag vilja kalla kontra punkt, även om ABBA själva kanske inte är medvetna om det.

130.237.78.189 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)[svara]

Skriv ett avsnitt om det då och utveckla! Jag är nyfiken, men kan inte de genrerna. Tyvärr!! Eller kanske snarare i artikeln Polyfoni? Eller starta en artikel Sats (musik) (enligt andra musikpunkten på grensidan Sats)? Jag är inte säker på var det passar bäst, men inte är det ju alltid bara en stämma med (basgång och) ackord i alla fall... Artikelns äldsta versioner nämnde synt-, techno- och chip-mod-musik också. Jag kan lägga till frijazz och en del annat om jag tänker efter. Men inte skriva om det, som sagt. /nn 30 november 2007 kl. 18.54 (CET)[svara]

(PS. om Grieg och Schubert: det kan sägas saker om bådas satsteknik (och handlag med formen!) - men inte var de bara melodi-med-komp-sättare någon av dem. /nn 30 november 2007 kl. 19.24 (CET))[svara]

Tunnelseende: synt, techno och chipmusik står fortfarande i avsnittet "Historia". Men jag vet inte om det platsar där, som jag antydde ovan. Märk väl att kontrapunkt är en specifik teknik, stämmorna kan inte vara självständiga på vilka sätt som helst - okontrapunktiska sätt heter andra saker. /nn 30 november 2007 kl. 23.58 (CET)[svara]

Man kanske skall skilja på studiet av kontrapunkt och egenskapen hos musik att ha stämmor som förhåller sig kontrapunktiskt. Det är också lite av ett tankefel att framställa det som att vissa genrer är mer kontrapunktiska än andra - formell kontrapunkt förekommer bara inom klassisk musiken (och kanske inte inom alla delar av den heller). Däremot kan termen användas i överförd bemärkelse även till andra musikformer. Svensk folkmusik har t.ex. spelats med synnerligen kontrapunktiska understämmor. /NH 1 december 2007 kl. 00.17 (CET)[svara]

Bra klargörande! Håller med, åtminstone fram till "däremot". Och det jag betvivlar där är ju inte alla vackra bi-, bas- och motstämmor, utan vad man ska kalla fenomenet. Polyfoni stämmer inte heller riktigt, polymelodik är tunt och snävt... Kallas det redan något någonstans i någon ickeklassisk genre? ... Men en artikel Satsteknik kan väl ändå någon som kan detta börja på så länge (gör bara klart vilka genrer som inte är med!)?/nn 1 december 2007 kl. 18.57 (CET)[svara]

Fenomenet är ju inte konstigt heller, i samspel - det är klart att man vill lägga även en bistämma så vackert som man har utrymme för; kanske det är därför det saknar namn? /nn 1 december 2007 kl. 19.06 (CET)[svara]

Och likaså, förstås, att man som nottonsättare kan vilja dra in bistämmorna i själva verksubstansen även i "homofon" musik (apropå de osignerade ovan). /nn 1 december 2007 kl. 19.15 (CET)[svara]