"Kväve nyproduceras ständigt i jordens atmosfär genom den kosmiska strålningen" Skall väl vara C14, eller har jag missat något?Sjö 3 oktober 2006 kl. 16.15 (CEST)[svara]

Varför behandlas inte problemen med kol-14 metoden?

Hur vet man att ett föremål inte förorenats av sentida (levande) kol eller av forntida (dött) kol?

Per Persson har tagit upp problemet med föroreningar i kapitel 2 i sin doktorsavhandling Neolitikums början: Undersökningar kring jordbrukets introduktion i Nordeuropa. / Achird 3 maj 2008 kl. 16.00 (CEST)[svara]

Nybildandet av kol-14 är som det står i artikeln mycket riktigt beroende av kosmisk strålning. Men hur kan man anta att den alltid varit densamma som idag? Den kosmiska strålningen varierar en hel del i intensitet emellanåt och påverkas i stor utsträckning av förändringar i jordens magnetfält. Magnetstormar på solen ökar ibland den kosmiska strålningen tusenfalt. Jordens magnetfält har varit både starkare och svagare under gångna millenier.

För att C14 fortfarande stämmer överens med andra dateringsformer. Om skillnader under historien har påverkar C14 så har samma skillnader eller exakt motsvarande skillnader även påverkat alla andra dateringsmetoder som vi har tillgång till, och det är helt enkelt inte troligt. / piotrr 17 juli 2007 kl. 20.27 (CEST)[svara]

Ja, det är helt riktigt att halten kol-14 i atmosfären varierar. Detta utgör den viktigaste felkällan i C14-metoden och avhjälps genom kalibrering av C14-dateringarna. / Achird 9 december 2007 kl. 17.47 (CET)[svara]

Man kan kalibrera mätningarna genom att mata andelen C-14 i föremål med känd ålder, t.ex. föremål som daterats med hjälp av historiska data, trä som daterats med dendrokronologi och organiskt material i avlagringar i de fall det går att upptäcka "årsringar".Sjö 9 december 2007 kl. 17.55 (CET)[svara]