Berlins observatorium (Berliner Sternwarte) var ett observatorium i Berlin grundat år 1700.

År 1700 grundade kurfursten Fredrik III av Brandenburg ett observatorium och den kurfurstliga brandenburgska vetenskapsakademien, det som redan följande år i och med Fredrik III:s utropande till kung i Preussen som Fredrik I av Preussen blev den kungliga preussiska vetenskapsakademien. Den förste ordföranden för akademien blev matematikern och filosofen Gottfried Wilhelm Leibniz, medan den förste kunglige astronomen blev Gottfried Kirch, som under observatoriets första år genomförde sina observationer från olika privatbostäder i staden. Observatoriets främsta uppgift var att framställa astronomiskt korrekta kalendrar (den gregorianska kalendern infördes i Preussen samma år som observatoriet grundades), och det kungliga almanacksprivilegiet som utfärdades i samband med grundandet var också under lång tid observatoriets och vetenskapsakademiens huvudsakliga inkomstkälla.

Den första observatoriebyggnaden byggd för ändamålet låg i Dorotheenstadt och uppfördes under åren 1700 till 1709 som en torntillbyggnad ovanpå den kurfurstliga stallbyggnaden, i det kvarter mellan Unter den Linden och Dorotheenstrasse där Staatsbibliothek zu Berlin har sina lokaler idag (52°31′8″N 13°23′29″Ö / 52.51889°N 13.39139°Ö / 52.51889; 13.39139). Observatoriebyggnaden invigdes av Fredrik I den 19 januari 1711. Stallbyggnaden och observationstornet revs 1903.

År 1830 beslutade kung Fredrik Vilhelm III av Preussen om att flytta observatoriet till nya modernare lokaler i Friedrichstadt mellan Lindenstrasse och Friedrichstrasse (52°30′12″N 13°23′35″Ö / 52.50333°N 13.39306°Ö / 52.50333; 13.39306), ritade av Karl Friedrich Schinkel och färdigställda 1835. Det gamla observatoriet kom under en tid efteråt att fungera som Berlins telegrafstation för den optiska telegrafen mellan Berlin och Köln. År 1846 upptäcktes planeten Neptunus av Johann Gottfried Galle med hjälp av observatoriets niotumsrefraktor (konstruerad av Joseph von Fraunhofer). På initiativ av Wilhelm Foerster delades observatoriet i två avdelningar 1874, en för beräkningar och kalenderproduktion och en för astronomiska observationer. "Beräkningsinstitutet" blev helt självständigt 1896.

I takt med att Berlin växte till en storstad blev dock det andra observatoriet föråldrat och alltmer påverkat av ljusföroreningar. År 1913 revs byggnaderna och ersattes av det nybyggda Sternwarte Berlin-Babelsberg (52°24′18″N 13°6′15″Ö / 52.40500°N 13.10417°Ö / 52.40500; 13.10417) i Babelsbergparken i Potsdam vilket var i drift till och med 1946. Observatoriebyggnaderna, vilka efter krigsslutet låg i den sovjetiska sektorn, övergick den 1 januari 1947 till Deutsche Akademie der Wissenschaften zu Berlin i samband med upplösningen av Fristaten Preussen.

Bland övriga medarbetare kan nämnas Johann Friedrich Pfaff, Johann Heinrich von Mädler, Gustav Spörer, Franz Friedrich Ernst Brünnow, Robert Luther, Friedrich August Theodor Winnecke, Ernst Becker, Wilhelm Oswald Lohse, Adolf Marcuse, Eugen Goldstein, Erwin Freundlich, Heinrich Louis d'Arrest, Friedrich Wilhelm Bessel, Johann Gottfried Galle, Fritz Hinderer och Georg von Struve.

• Julius Dick, 1950, 250 Jahre Berliner Sternwarte i Die Sterne 26;11-12, sid. 161-171. Översättning till engelska av Curt E. Friese publicerad som The 250th anniversary of the Berlin Observatory i Popular Astronomy, vol. 59 (1951), sid. 524-535.
• Avsnittet "Geschichte des Astronomischen Rechen-Instituts" i Roland Wielen, Ute Wielen, Herbert Hefele, Inge Heinrich, 2014, Die Geschichte der Bibliothek des Astronomischen Rechen-Instituts, Astronomisches Rechen-Institut, Zentrum fur Astronomie, Universität Heidelberg, sid. 14-28.

• Wikimedia Commons har media som rör Berlins observatorium.
  Bilder & media