Milsbo är en vacker by som du hittar efter slingrande vägar. Byn ligger i sydöstra hörnet av Borlänge kommun. Milsbo har blivit känt för Rösåsens utsiktstorn och Björkbackens stuteri. Milsbo delas upp i två delar, övre Milsbo och nedre Milsbo och det är bäcken från Övre Milsbosjön till Nedre Milsbosjön som delar de båda bydelarna åt. Rösåsens utsiktstorn byggdes 1935, är 17 meter högt och har 83 trappsteg. Rösåsen är Torsångs högsta berg med en höjd på 291 meter. Vid klart väder ska man kunna se till 16 kyrksocknar och du ser sjön Runn, Kupolen i Borlänge och även hoppbackarna vid Lugnet skidstadion i Falun. Kommer du från Tronsjö så svänger du till vänster före mjölkpallen där det även finns en skylt. Bilparkering finns och sedan är det ca 600 meter att gå upp till själva utsiktstornet. Grillplats med bänkar och torn finns vid tornet och du kan köpa ved. Befolkningsmässigt är Milsbo en liten by. Ett fyrtiotal hushåll har byn och några få utsocknes i sina sommarvisten. Bybornas nav är bystugan, ursprungligen en enkel folkskola med lärarbostad i övervåningen. Bystugan är samlingspunkt för lokala evenemang men hyrs också ut till sällskap och andra. <^[1]

När den förste bosatte sig i byn är det ingen som vet. Det kan ha varit tidigt med tanke på att när senaste inlandsisen smälte och landet höjde sig och Milsbo kom över vattenytan, så låg Torsångs kyrkby ännu 25-30 meter under vattenytan i en havsvik. Den i text tidigast boende nämnda personen i byn är Pedher Olsson i Millesiöbodhom. Han satt då om nämndeman vid tinget i Stora Tuna 3 mars 1497. Bynamnet skrevs på olika sätt under 1500–1600 talen fram till början av 1700 talet. Det blir sen Milsbo och betyder alltså bostället mellan sjöarna, det vill säga Övre och Nedre Milsbosjöarna. År 1538 betalade Halvard, Lasse Persson och Lasse Olsson årlig ränta i Stora Tuna, Utombro, Milsbo. Utombrodelen ligger söder om Tunaån och ovanbrodelen norr därom). I tiondelängden från år 1581 kan man se att man odlade mest korn, men också råg, havre, ärter och vete. Älvsborgs fästning löstes tillbaka två gånger från danskarna, år 1571 och år 1613. Lösen från Milsbo betalas år 1571 av Hans Larsson, Simon Larsson, Mårten Svensson, Jon Larsson, Erik Larsson, Mats Jönsson och Erik Olsson. Om man räknar samman deras boskap hade de 50 kor, 28 getter, 30 får och 6 svin. Milsbo hörde ursprungligen till Stora Tuna, utombrodelen, Nybo fjärding. När församlingarna i Falun bildades i början av 1600-talet miste Torsång sina skatteintäkter därifrån och kompenserades därför med att Milsbo och Kårtylla byar flyttades över till Torsång

Kvarnar

År 1699 gjordes en inventering över kvarnar i Stora Tuna och här omnämns en kvarn i Milsbo (troligen en s.k. skvaltkvarn). Den låg möjligen vid södra änden av bäcken. Där fanns Milsbos sista kvarn, som köptes av Albert Eriksson år 1953. Den revs 1956. På kartan, som gjordes 1784, när gränsen drogs mellan Milsbo by och Gustafs socken (som bildades år 1775) finns en väderkvarn utritad på berget mellan Matteses och Dunders. Nedanför vid infarten till Matteses och Skräddars har Mases nu en smedja. Här låg tidigare byns spannmålsmagasin fram till 1930-talet då det revs och såldes.

Näringar

Byns näring har varit och är jord och skogsbruk. Därför fick byns föreningsliv en stark anknytning till numera nedlagda föreningar, som mejeriförening, slakteriförening, lantmannaförening, skogsägarförening och eldistribueringsförening med flera.

Skolan

Den tidigast nämnde läraren i Milsbo småskola var korpralen Anders Andersson Kvicker, född 1784 i Milsbo, död 1845 i Milsbo. Enligt dödboken har han; "På fredstider hållit skola och undervisat många ". Han bodde på den gård där Milsbo bygdegård i dag ligger. Lärarbostad fanns på övervåningen i skolhuset och lärare som bott där och undervisat har varit:

Maria Matilda Garfve 1872–1874

Anna Maria Forsgren 1895-1899

Johanna Erika Gustafsson 1900–1905, kom till Dalvik 1909.

Emma Ulrika Hedbom 1905–1907

Lovisa Erika Eriksson 1907–1913

Johanna Erika Gustafsson åter till Milsbo 1913–1924

Aina Elisabet Åström 1927–1940. Hon var sista småskolelärarinnan i Milsbo

Barnen fick sedan gå i Torsångs skola. Torsångs församling köpte 21 dec 1922 Milsbo skola med tomt. 1952 blev skolhuset Milsbo bystuga och 1982 bildades Milsbo bygdegårdsförening.

Kronstenen

Tidigare hade det varit många tvister mellan St. Skedvi och St.Tuna var gränsen skulle gå. Det behövdes alltså ett ordentligt gränsrå mellan Vika och Stora Skedvi socknar utmed gränsen till Stora Tuna socken men den berör varken Milsbo by eller Torsångs socken. Den första lagmansdom, där man nämner Kronstenen är från 30 juni 1618 Kronstenen, med tre inristade kronor, är ett stort stenblock, som är rest på tre mindre stenar.

Storskifte

Tvister om mark har under årens lopp varit så många att det med tiden blev nödvändigt att tillämpa lagbokens jordabalk. År 1818–1826 utfördes detta storskifte i Milsbo by varvid alla jordägare i byn (skifteslaget) fick märka ut sin mark med märkta trästickor (i Skinnars finns dessa stickor bevarade). Marken mättes sedan upp och fördelades åter ut, men mera sammanhållet med början i östra delen av byn och slutet i västra. Några gårdar flyttades då till dess nuvarande plats och det är nr:13 Svens, nr:19 Björknäs, nr.23 Änge och nr:10 nuvarande Ernbergs i Dalvik. Mark undantogs som skulle ägas tillsammans av skifteslaget (samfälligheter) såsom:

s:1 grustag, s:2 skogsmark, s:3 vägar, s:4 fiske i Övre Milsbosjön, s:5 fiske i övriga vatten. Markägaren i skifteslaget har sin del i skifteslagets samfälligheter procentuellt efter hur mycket mark han äger i skifteslaget och ansvarar för sin del av inkomster och utgifter.

Bykassan

Skifteslagets inkomster och utgifter kom så småningom att skötas av det som i folkmun kallas bykassan. Många gemensamma uppgifter som snöplogning, gruskörning o.s.v., kom med tiden att hanteras av bykassan. Medel ur bykassan har bland annat använts till inköp av snöplog, vägsladd, bilsläpvagn, röjsåg, rörgängverktyg, plantsättningsverktyg, skogsbrandsläckningsverktyg, första gatubelysningen, sand till badstrand och vägunderhåll. Bykassans inkomster kommer numera från Milsbo jaktklubb.

Gårdsnamn

Gamla gårdsnamn i Milsbo i nummerordning enl. fastighetsbeteckning från storskiftet (nuvarande boende inom parentes):

1. Berglunds, 2 Matteses (Hellberg), 3 Skräddars (Jonsson), 4.

Mases (Wenngren), 5. Melins (Eriksson), 5:7. Klockars, 6. Voltens, 7 Ingels,

8. Stenhols,  9. AndersLars, 10. (Ernbergs), 11. Skinnars (Hansson), 12. Pers, 13. Svens, 14. Mås, 15. Pålles, 16. Sers, 17. Skommars, 18. Voltens, 19. Björknäs, 20. Fäjens, 21., 22. Dunders, 23. Kvickers, 24. Stortäppa, 25. Sjons,  26. Tönses (Gustafsson-Vejde-Mörk), 27. Grabbens (Blåns-Haglund), 28. Bomans (Vejde-Wahl), 29. Strittens.

Indelta soldater

Indelningsverket infördes under Karl XI tid och Milsbo by skulle hålla 4 soldater i överstelöjtnants kompani och rotarna var 92 Flinta, 120 Kvicker, 123 Styrvolt, 125 Fäjen, (soldaten kunde senare begära att få byta namn och så blev Styrvolt till Lind och Fäjen till Boman).

En rote är ett antal bönder som med kontrakt städslade en soldat. Milsbos 4 soldater ingick i 6:e korpralskapet som omfattade 30 soldater och ingick i överstelöjtnants kompani (Gustafs kompani) tillhörande Dalregementet.

Kompaniet omfattade utombrodelen av St. Tuna dvs. söder om Tunaån, nuvarande Gustafs och Silvberg, Torsång, Vika samt delar av St. Skedvi och Säter.

Gustafs kompani hette före 1812 överstelöjtnantens kompani och hade sin övnings- och mötesplats i Mora by i Gustafs. Man övade också vid överstelöjtnantsbostället i Säter, som låg där Säters sjukhus i dag ligger. Efter 1796 flyttade kompaniet övningarna från Mora by till Rommehed, som nu blivit regementets övningsplats.

En egenhet för Dalarna är att här har det inte funnits några soldattorp. Soldaten avlönades i stället något bättre mot att han ägde egen jord, eller hade far eller svärfar som ägde jord. På så sätt hade soldatfamiljen sin försörjning kvar om/när soldaten stupade. Roten var nu tvingad att städsla en ny soldat, som i sin tur hade mark.