7 Sagittarii
| 7 Sagittarii | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skytten |
| Rektascension | 18t 02m 51,09872s[1] |
| Deklination | -24° 16′ 56,8825″[2] |
| Skenbar magnitud () | +5,37[3] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | F2 II/III[4] |
| U–B | 0,25[5] |
| B–V | 0,51[5] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -11,2 ± 1,0[6] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +1,22[1] mas/år Dek.: -17,52[1] mas/år |
| Parallax () | 3,02 ± 0,28[1] |
| Avstånd | 1 100 ± 100 lå (330 ± 30 pc) |
| Absolut magnitud () | -2,21[3] |
| Detaljer | |
| Radie | 18[2] R☉ |
| Luminositet | 658,07[3] L☉ |
| Temperatur | 6 800 ± 200[6] K |
| Metallicitet | 0,0[6]dex |
| Vinkelhastighet | 35[7] km/s |
| Andra beteckningar | |
| CD-24 13793, CPD-24 6126, HD 164584, HIC 88380, HIP 88380, HR 6724, 2MASS J18025110-2416568, PLX 4115, PPM 267736, SAO 186163, TYC 6842-1740-1, uvby98 265300004, Gaia DR2 4066038018669836416 [8] | |
7 Sagittarii, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en ensam stjärna, belägen i Lagunnebulosan (NGC 6530)[9] i den mellersta delen av stjärnbilden Skytten, även om flera källor har betraktat den som en förgrundsstjärna.[10]. Den har en skenbar magnitud på 5,37[3] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 3,0[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 1 100 ljusår (ca 330 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -11 km/s.[6]
Egenskaper
7 Sagittarii är en gul till vit jättestjärna av spektralklass F2 II/III,[4] vilket tyder på att dess spektrum visar blandade egenskaper hos en jätte och ljusstark jätte. Houk and Smith-Moore (1978) hade en liknande klassificering med F2/3 II/III.[11] Detta kan tyda på att det inte ingår i NGC 6530, eftersom den inte borde ha utvecklats till denna klass från stjärnor av spektraltyp O, som fortfarande ingår i denna stjärnhop, och har inte haft tid att utvecklas från en mindre massiv stjärna.[2] Den har en massa som är ca 10[2] solmassor, en radie som är ca 18[2] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 658[3] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 6 800[6] K.
7 Sagittarii är en misstänkt kemisk speciell stjärna.[5][6] Spektralklassen från kalcium K-linjen har givits som A8, medan klassen som bestämts från andra metallinjer var F4, vilket gör den till en Am-stjärna.[12] Denna egenhet anses nu dock vara tveksam.[5]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 7 Sagittarii, 10 februari 2020.
Noter
- ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d e] Pasinetti Fracassini, L. E.; et al. (February 2001), "Catalogue of Apparent Diameters and Absolute Radii of Stars (CADARS)", Astronomy and Astrophysics (Third ed.), 367: 521–524, arXiv:astro-ph/0012289, Bibcode:2001A&A...367..521P, doi:10.1051/0004-6361:20000451.
- ^ [a b c d e] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b] Gray, R. O.; Garrison, R. F. (February 1989), "The early F-type stars: refined classification, confrontation with Stroemgren photometry, and the effects of rotation", Astrophysical Journal Supplement, 69: 301, Bibcode:1989ApJS...69..301G, doi:10.1086/191315.
- ^ [a b c d] Renson, P.; Manfroid, J. (May 2009), "Catalogue of Ap, HgMn and Am stars" (PDF), Astronomy and Astrophysics, 498 (3): 961–966, Bibcode:2009A&A...498..961R, doi:10.1051/0004-6361/200810788
- ^ [a b c d e f] Khalack, V.; LeBlanc, F. (July 2015), "Project VeSElkA: Analysis of Balmer Line Profiles of Slowly Rotating Chemically Peculiar Stars", The Astronomical Journal, 150 (1): 10, arXiv:1505.08158, Bibcode:2015AJ....150....2K, doi:10.1088/0004-6256/150/1/2, 2.
- ^ Rutten, R. G. M.; Pylyser, E. (February 1988), "Magnetic structure in cool stars. XV. The evolution of rotation rates and chromospheric activity of giants", Astronomy and Astrophysics, 191: 227−236, Bibcode:1988A&A...191..227R.
- ^ "7 Sgr". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2018-03-14.
- ^ Damiani, F.; et al. (August 2017), "The Gaia-ESO Survey: dynamics of ionized and neutral gas in the Lagoon nebula (M 8)", Astronomy & Astrophysics, 604: 25, arXiv:1705.08194, Bibcode:2017A&A...604A.135D, doi:10.1051/0004-6361/201730986, A135.
- ^ Sowell, James R. (May 1987), "Yellow evolved stars in open clusters", Astrophysical Journal Supplement Series, 64: 241−267, Bibcode:1987ApJS...64..241S, doi:10.1086/191196. See NGC 6530 on p. 257.
- ^ Houk, Nancy; Smith-Moore, M. (1978), Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars, 4, Ann Arbor: Dept. of Astronomy, University of Michigan, Bibcode:1988mcts.book.....H.
- ^ Hauck, B. (June 1973), "Catalogue of AM stars with known spectral types", Astronomy and Astrophysics Supplement, 10: 385, Bibcode:1973A&AS...10..385H.
