ᛟ [odal] eller [o-runan] (ej att förväxlas med ᚮ [oss], även kallad [o-runan]) är den tjugofjärde (24:e) runan i den äldre och anglofrisiska runraden samt där den sista runan i Tyrs ätt (3:e rungruppen). Det motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven o i den äldre runraden och bokstaven œ i den anglofrisiska runraden. Den bär ljudvärden /o/ samt därtill i den äldre runraden och /e/, /ø/ samt därtill i den anglofrisiska runraden.[1]
Historia
Dess rekonstruerade urgermanska namn är *ōþalan (”odal”), som betyder ”arv” eller ”egendom”. Runan slutade användas i Skandinavien omkring 500-talet, och den saknas därmed helt i den yngre runraden, men den överlevde i den anglofrisiska runraden under namnet ēðel där den motsvarade det fornengelska fonemet œ på 600- och 700-talet.